Jag vaknade redan 06 imorse när Rickard smet ut från dörren och åkte till Stockholm och sen kunde jag inte somna om, det är nog ett friskhetstecken va efter att ha sovit till och från i tre dygn... Skönt! Så jag smet ner och åt frukost innan jag la mig i sängen bredvid Charles igen och gosade när han vaknade. Urmysigt! Sen började peppen inför dagens påskfest som vi förberedde för igår... Det var ju påskfest där man gärna fick klä ut sig till något påskigt och eftersom Charles inte är någon fan av att klä ut sig alls - har aldrig varit och han tycker oftast sånt där är lite läskigt så ville jag inte ha någon avancerad kostym eller köra påskkärring med kjol och sjal på huvudet för et är två saker han inte gillar heller.. Så jag tänkte vanliga gråa kläder och så gjorde jag enkla kaninöron själv och hoppades på att jag fick måla hans lilla näsa rosa och små morrhår.... Öronen var superenkla att klippa och klistra (även för mig som inte är speciellt pysslig med sådant där.... Trust me - klarar jag det klara ni det!) och de var ju en ren chansning för jag förstod ju att han troligen inte skulle vilja ha något på huvudet som vanligt. Jag var nästan löjligt stolt över mina hemmasnickrade öron igårkväll, haha. Hur som, jag tänkte att om jag hade dem och Charles fick måla min näsa rosa och morrhår (eller ja måla mig hur han ville) så kändes det kul och lekfullt och kanske vågade han sig också på det.... Hur tror ni det gick? ICKE! ABSOLUT INTE! Så han har iaf på sig sköna grå tajts och en rosa skjorta och grå hood över och så står kaninöronen på hyllan på förskolan. Som jag misstänkte alltså, får man känna ett sting av besvikelse som mamma? (om man inte visar det såklart!!) Jag tycker det är så gulligt med alla barn som klär ut sig till allt från Pippi och Elsa till katter och kaniner och jag respekterar SJÄLVKLART att mitt barn inte vill klä ut sig alls men visst hade dräkten varit gullig? SuperC tyckte alla var lite läskiga när vi kom till förskolan så jag hade tagit god tid på mig att stanna kvar en liten stund tills han kände sig trygg... Många var påskkärringar och påskharar eller kycklingar och just när saker inte är som vanligt gör superC lite orolig i själen och nervös och jag vet ju att han tycker sånt är läskigt så vi är alltid försiktiga och pushar inte honom. Han pratar fortfarande om ett läskigt monster på förskolan som är en avritad kropp på ett fönster som vi påminner honom om att det bara är att de målat av en tjej som heter Denise som han var med när det hände men vi får kika på "monstret" och prata om det nästan varje dag <3. Viktigt det där att försöka vara stöttande, lyhörd och ta det i hans takt men ändå försöka få honom att våga prova saker men utan att pusha. SÅ svår balans... Titta så mysigt här är hemma nu förresten, igår påbörjade jag "projekt tvätta alla Mr Bebés kläder" (jag vet det är 15 veckor kvar men det kliar lite i boa-fingrarna så why not?) så nu hänger första omgången med pyttesmå bodys och pyjamaser och filtar på tork... Tänk att det är en riktigt liten människa som bakas i mig - en liten bebis som ska flytta in i de där kläderna.. Och sen hämtade vi ut babyskyddet igår som vi fick av Britax i present (tack snälla!) , älskar att det är vitt skydd eftersom han föds mitt i sommaren och kommer bo en hel del i detta under juli och augusti såklart... Och så skickade de med en ståplatta till Charles, åh så mycket jag längtar till sommaren nu! Just det ja, tror inte jag visat er att vi bytt knopparna på hallmöbeln som ni ser på bilden? Hittade dessa på IKEA och det gjorde ju verkligen gigantisk skillnad för att förnya lite - tips! Nu är frågan, är min kropp redo att smaka lite kaffe eller ska man vänta ännu ett dygn? Hrmm.. Huvudvärken skriker efter kaffe och kanske smärtstillande men jag har inte vågat något av dem eftersom kroppen och insidan av mig känts så skör och som ett upprivet sår men idag kanske...
