Började morgonen med en sömnlös natt med A och två barn som inte var speciellt sugna på att gå till förskolan idag... Försökte tanka på dem, vara nära och ostressad och mysa och samtidigt ta fighten med 2åringen kring att byta om till kläder... Varje morgonen är det skrik och panik över att vi ska byta om från pyjamas till kläder och varje kväll är det skrik och panik för att vi ska byta om från kläder till pyjamas - jag blir rätt matt av dessa matcherna.... Fick frågan igår om han inte kunde gå i samma kläder dygnet runt så slipper jag ta fighten - kanske är så man gör? Men jag har ju bytt om på honom varje morgon och kväll sen han föddes så jag har så svårt att förstå hur det kan bli ett problem... Men det är väl en 2årings uppgift. Att prova skrika och vägra och se vad som händer, det är samma sak med tandborstningen nu och den har aldrig varit problem innan - och äta middag går 1 dag av 7 för tillfället. Resten är matvägran vad vi än serverar för tillfället - allt i sin ordning för hans ålder I guess men ÄNDÅ slitsamt. Bild Maria Broström Men så lyckades vi ändå få på strumpor och skor, ha tänderna borstade och jackorna på och ta oss ut i bilen där Rickard skulle köra dem till förskolan och vi var lite sent på det. Igen. Det är så varje morgon nu och vi är nog alla morgontrötta - och liksom mörkertrötta som man brukar bli i November innan man vant sig vid att det är mörkt när man lämnar och mörkt när man hämtar mer eller mindre... Och så ville de bara ha en puss till, önska om tidig hämtning, pusha till ÄNNU tidigare hämtning och 5åringen blev ledsen och skulle sakna mig så jag kramades lite till fastän jag visste att vi var sent på det. Och pappan tyckte att nu måååste de åka och jag blev faktiskt arg och ledsen för jag vill inte ha det så - att det ska stressas iväg. DET har vi ju haft fokus att så ska det inte vara på morgonen - man ska alltid hinna kramas färdigt om man så vill när det går tänker jag. Tanka på. Man kan inte backa och strunta i förskolan och jobb även om man vill men man får alltid en kram till iaf. Så vinkade vi hejdå och jag gick in och la mig på soffan och grät för jag blev så matt av sömnlösheten inatt, att jag gjorde allt jag kunde för att tanka på dem och ändå var de lite nedstämda och ledsna när vi vinkade hejdå. Fastän jag sa att jag kunde hämta en timme tidigare så önskades det ÄNNU tidigare och jag kände mig liksom oduglig och otillräcklig. Fastän jag vet att det är deras jobb att testa gränserna och mitt jobb att säga stopp. En timme tidigare går bra just idag för jag har inte möten då men inte två eller tre timmar tidigare. Besvikelse. Allt i sin ordning för föräldraskapet men AH vad det tär på mig vissa dagar ändå - att vara vuxen och förälder och göra rätt. Så började jag dagen med en kopp kaffe som hamnade i knäet som ni ser och ja - där var starten på denna fredagen, haha. MEN så tänkte jag på detta fina inlägget som UnderbaraClara skrev så vackert. Om morgonen, att få med allt man ska få med, att försöka ta det långsamt och mysigt men så blir det ändå alltid bråttom och stressigt till slut. Om att vara snäll mot sig själv som mamma och MAMMA sig själv lite. "Det där gjorde du bra lilla mamman Johanna, de är hela, rena, trygga och vet att du älskar dem och de kom nästan i tid idag igen. "Vad fint. Bild Maria Broström Så kan jag känna varje eftermiddag strax efter 17 när jag lyckats ge mina barn middag ännu en dag. För det är svårt för mig, det där med familjemiddagarna som aldrig blir familjemiddagar. Jag försöker verkligen berömma mig själv varje gång jag sätter lagad mat på bordet till dem - "heja dig Johanna, ännu en dag som du lagat och gett dina barn mat, WOW!" Jag tror man behöver lite mammapepp till sig själv i det som inte sitter helt självklart för en i föräldraskapet. En annan sak som alltid varit svårt för mig är att "tvinga" mig på barnen med sånt man måste göra - som tandborstning - men å andra sidan så har vi valt ett par få viktiga saker SOM MAN BARA MÅSTE GÖRA hur tråkigt och jobbigt det än är. Där vi alltid tar fighten. Man slåss inte, man puttas inte, man kastar inte saker - man säger förlåt och menar det om man gjort någon ledsen eller gjort ovan och man borstar tänderna morgon och kväll (Rickards viktigaste punkt - inte min - så därför får han ta fighten med tandborstningen oftast). Sen måste man ju byta blöja och kläder och sånt där också ibland och när de är riktigt små ta alvedon vid höger feber osv - det FINNS ju tillfällen som man kan försöka trixa runt så det känns bra för alla men det bara GÅR INTE så till slut måste man tvinga sig igenom det. Och det avskyr jag. Bild Maria Broström Tydligen tycker jag också att man måste ta av sig pyjamasen och ta på sig rena kläder varje morgon och ta av sig dem på kvällen och ta på sig pyjamas men den tanken utmanades igår. MÅSTE man det? Jaa du, hur skulle det annars se ut? Hrmm, utmanar mig lite till i tanken - hade det varit hela världen en vecka eller två?... Bilder Maria Broström De får närhet, kärlek, omtänksamhet, värme, de blir lyssnade på, de får lära sig vad som är rätt och fel, de får gränssättning och de får prova bestämma saker själv ibland. Vi är här och vi är närvarande och de vet att de är älskade - det gjorde du bra mamma Johanna får jag tänka helt enkelt...
