<div>Okej mina vänner låt oss ha en liten diskussion eller iaf gemensam svara på en fråga jag fått bland kommentarerna som vill veta hur folk tänker kring att sätta sina barn på förskolan - det är ju alltid intressant att höra hur folk tänker kring detta och jag tror man tänker lite olika men att ALLA utgår från det som är BÄST för just DERAS familj och barn. Eller hur?</div> <div> </div> <div>Frågan som kom: </div> <div> </div> <div><em>"Nu har jag inte barn men har läst mycket om anknytning och jag har en fråga: Varför? Vad är det som är bra eller viktigt och varför gör man någonting när båda mår dåligt av det? Den här frågan är väl till alla er som pratar om en tuff och jobbig inskolning, för mig låter det som att barnen inte är redo och att ni som föräldrar reagerar sunt på det genom att känna empati och saknad. Jag ser verkligen inte poängen annat än möjligtvis ekonomiskt, jag förstår såklart om man måste jobba för att man inte har råd med mat annars men om..."</em></div> <div> </div> <div>.. forts efter mitt svar</div> <div><em> </em></div> <div><em>"Kan du tipsa om något eller specificera lite? Det finns en väldigt många olika källor på google och så vill jag gärna ha svar på min fråga också, den om varför och vad det är som är viktigt utöver ekonomin? Självklart behöver du inte komma med någon forskningsrapport, jag är intresserad av vad ni alla tycker :)"</em></div> <div> </div> <div> <hr /> </div> <div> </div> <div>Jag kan ju bara svara utifrån mitt perspektiv men personen i fråga vill gärna höra vad ni andra tycker också så ös på med svar till henne.</div> <div> </div> <div> <div> </div> <div> </div> </div> <div> </div> <div>Jag utgår som sagt ifrån just mig och min familj, vad som passar oss bäst och det är lite olika anledningar till varför superC numera går i förskola. När vi blev gravid sa alla att vi skulle sätta honom i kö till förskola direkt och de som fick barn samtidigt som oss skolade in sina redan i höstas så vi hade också ansökt om plats tills dess men oktober istället för augusti men när tiden kom så kände jag att han var för liten och att varken han eller jag var riktigt redo. Jag ville att han skulle kunna gå och äta själv så att han hade makten över sin vardag om jag skulle skola in honom, det kändes bäst för mig att han kunde gå fram till en pedagog om han ville något men han började gå redan när han var 11 månader och har ätit plockmat sedan dess så på just dessa punkterna var han ju redo i augusti.<em> (Då 1 år och 2 månader).</em></div> <div> </div> <div>Däremot så var det ju tufft för oss att bli gravida så jag hade och har en liten rädsla för att detta är enda gången vi får uppleva detta och enda barnet så jag ville ta det i lugn takt och därmed ändrade vi inskolning till januari istället så jag skulle få vara hemma med superC hela hösten också. Och ganska snart in på hösten så kände jag att han hade blivit stor, han älskar ju full fart framåt och folksamlingar och andra barn och det började bli en stor utmaning för mig att få till rikigt härliga och kreativa dagar för oss båda samtidigt som jag balanserade mitt eget bolag. Han blev uttråkad av bara mig och jag fick ont i magen av att jag inte kunde leverera fullt fokus och närvaro från tidig morgon till sen kväll så vi har verkligen morgnat in i att det är dags för förskolan och nog tusan hade oktober varit lagom för honom men jag är ändå glad att vi fick till de där sista månaderna ihop även om det var lite kämpigt till och från. Då var vi VERKLIGEN redo nu i januari.</div> <div> </div> <div>Och som C älskar det - pedagogerna berättar hur han röjer runt där och leker och busar och sjunger och dansar. Ibland får de leka med 5-årsavdelningen och jag har fått se film på en superlycklig liten kille som springer runt och leker och jagar de stora killarna som kiknar av skratt över denna lilla energiska krabat. Win-win. Ja han gråter när jag går - men det gör han ganska ofta när jag ska bara gå på toa och han gråter inte för att han inte trivs eller mår dåligt som kommentaren ovan beskrev. Han mår inte dåligt och jag mår inte dåligt utan detta är FANTASITKST för oss alla parter. Men just att skola in är jobbigt och hade varit jobbigt även om han var 5 år gammal. Eller 7 - det är ju första seperationen som är jobbig såklart.</div> <div> </div> <div> <div> </div> <div> </div> </div> <div> </div> <div>Sedan är jag inte bara mamma även om jag är det i allra första hand, jag är så mycket mer som människa. Jag är entreprenör och jag VILL driva bolag och känner att jag mår bra av det och utvecklas som människa. Jag blir en bättre mamma av att jag får jobba några timmar varje dag ostört. Och jag blir en bättre och mer närvarande mamma på eftermiddagarna när jag fått undan allt jobb - och blogg. För numera kan jag lägga ifrån mig dator och mobil helt under hans vakentid när han är hemma och det är fantasiskt. Jag mår bättre och han känns faktiskt också mer sprudlande här hemma på eftermiddagarna och växer som människa och han har blivit mer kreativ och lekfull även här hemma. Det är så coolt att se.</div> <div> </div> <div>Och som sista svar utifrån just mitt perspektiv då, nej för oss handlar det inte alls om det ekonomiska och vi hade haft mat på bordet även om jag hade varit hemma med superC. För oss handlar det om att titta på vem personligheterna i just vår familj är och vad de behöver för att må bra, växa som individer och tillsammans och för att vi ska ha en bra och härlig vardag tillsammans. C behöver leka, upptäcka, vara med andra barn, prova nya saker, få bra lagad mat och mellis och vara ute hel del men han behöver också närhet och gos med sina föräldrar och en lugn miljö så balansen med förskola fram till 15 och sedan fullt fokus på mys hemma 15-20 verkar han må riktigt bra av. Min man älskar att jobba och driva bolag men även att träna och vara med sin familj - alltså mig och C. Så då har vi sett till att hans balans i detta ligger så som det passar in i familjen. Och jag älskar ockås att driva bolag med allt vad det innebär, träna och fixa med hemmet men även att mysa med superC och Rickard såklart. <em>(Jag älskar inte att fixa bra mat och mellis, försöka jonglera jobb parallellt som jag vill vara närvarande och följa C i vad han vill och önskar för stunden och jag älskar inte att vara utei en park flera timmar om dagen. Så ÄR det. Jag ÄLSKAR C ändå.)</em> Så - med alla tre personers bästa intresse i åtanke har vi tagit ett aktivt beslut om förskola från det att C blev 19 månader och alla tre verkar trivas superbra med det.</div> <div> </div> <div>Hoppas det var ett svar du letade efter, förhoppningvsi fylls det på med lite fler så du kan få olika inputs och synvinklar för folk är ju olika. Barn är olika och föräldrar är olika. Vissa älskar och brinner för att vara med sina barn dygnet runt, då ska man försöka vara det såklart. Jag personligen känner på rikig att jag blir en bättre mamma av att vara ifrån C några timmar varje dag och få fokusera på de andra bitarna i mig som varit viktiga för mig i hela mitt liv - jag är ju samma person även om jag blivit mamma så att jobba och självförverkliga genom det är fortfarande viktigt för mig. Det kan låta hemskt att man inte vill vara med sitt barn själv dygnet runt men jag tror faktiskt det är rätt vanligt.</div> <div> </div> <div>Hur tänker ni?</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><em>Foto Sandra Williamsson</em></div>
