Hur förbereder man sig inför ett kejsarsnitt?

Jag fick en fråga från en tjej som ville höra mer om planerat kejsarsnitt då hon var supernervös inför det efter en hemsk första förlossning som slutade i akut kejsarsnitt efter 50h kämpande och hon mindes knappt något vilket jag kan förstå, i den situationen är man ju helt slutkörd och vill bara få slut på eländet så jag förstår HELT att ett kejsarsnitt kan upplevas både jobbigt och läskigt i den situationen. Jag tycker verkligen det finns för lite information om kejsarsnitt, mest skrämsel och någon urdum uppfattning om att det är den "enkla vägen" eller att man misslyckades om man avslutade med kejsarsnitt. ALLA borde läsa på lite mer om kejsarsnitt och fundera på hur man skulle vilja ha det om det skulle bli så att man av någon anledning hamnar där planerat eller oplanerat eller till och med akut eller urakut så man blir sövd. Om man förbereder sig inför det precis som allt annat så kanske man känner sig lite er trygg med vad som händer och varför. Jag har skrivit om förberedelserna inför ett kejsarsnitt förr men det var innan jag själv upplevt det. Jag ska skriva om hur själva kejsarsnittet går till också (för er som vill läsa min förlossningsberättelse med planerat kejsarsnitt kan ni läsa del 1 , del 2 och del 3 ) men det kommer längre fram. Hur förbereder man sig bäst inför ett kejsarsnitt? Det är lätt att tro att man inte kan förbereda sig något inför ett kejsarsnitt till skillnad från en vaginal förlossning där man kan läsa på, gå profylaxkurser, läsa sig till vad som är bra att ha i BB-väskan för mamman osv osv osv men att man bara åker in och "plockar ut barnet" när det är ett kejsarsnitt och att man själv inte kan påverka men så är det ju inte alls. Det är viktig att ta till sig att oavsett hur ert barn kommer till världens så är detta dagen av ert barns födelse. En FÖDELSEDAG och den är viktig, värdefull och otroligt mäktiga oavsett hur den går till. Några saker man kan träna på inör förlossningen för att bygga självförtroende innan man går in i operationssalen är att måla upp visionen av hur ert kejsarsnitt kommer att gå till. Man ligger på rygg med armarna rakt utsträckta mot sidorna och det kan kännas som en rätt utsatt position så den tyckte jag var superbra att ha tränat på hemma bara för att känna att jag var trygg i den och hade kontroll. Så lägg dig i sängen med armarna rakt ut på sidorna med handflatorna uppåt och blunda och andas lugnt. Träna på andningen, in och ut i lugn takt så att du med hjälp av din andning kan lugna ner dig om du blir nervös på plats - är man inte vad vid en operationssal kan alla slangar och all personal kännas läskig och too much så visualisera hur ni kommer in på OP och hur ni tillsammans fokuserar på varandra och andningen. Träna gärna med din partner på att ligga i armarna-ut-ställningen och se om det finns något din partner kan göra för att lugna dig och få dig att känna dig trygg när du ligger så. Trycka på punkten mellan ögonen med tummen brukar vara skönt eller bara bli klappad över håret, människan gillar att känna igen sig i positioner och rörelser för att känna sig trygg så ju mer ni gjort liknande hemma destu mindre utsatt kommer du känna dig på operationsbordet. En annan sak man kan förbereda är faktiskt en förlossningslista med musik som man ber personalen spela o OP-rummet. Spela låtlistan hemma och visualisera hur stark och trygg du känner dig när ni kliver in i salen och när du ligger där med armarna ut - redo att möta ditt barn med din famn! Lugna favoritlåtar som får dig att känna dig trygg och avslappnad kan verkligen hjälpa till såväl inför som under kejsarsnittet. Skriv ett förlossningsbrev till den barnmorska som kommer vara ansvarig för ert kejsarsnitt och dela med dig av era tankar, rädslor, förhoppningar och önskemål. Där kan man t ex skriva att man önskar lugn och ro, att man vill få upp barnet på bröstet direkt om möjligt (många kejsarsnittsbebisar behöver ju ofta lite hjälp på traven med andningen vid barnbordet så man ska inte bli rädd om partnern och läkarna behöver gå iväg med det en sväng men om allt går bra så får man upp barnet direkt på bröstet, eller direkt efter att de svängt om barnbordet). Man kan även be personalen vara så tyst och lugn som möjligt precis när barnet kommer till världen så man som föräldrar får ta sig an barnet, prata med det och de första rösterna barnet hör är sina föräldrars som hen känner igen. Partnern kan tänka på detta också om barnet behöver gå iväg till barnbordet för lite hjälp, att han kan prata med sin lilla nyföding så hen hör rösten. Skriv också om hur ni önskar ha det med amning, om du har önskemål om hur sjuksystern ska agera när partnern och barnet försvinner en liten stund till barnbordet (t ex då vill jag ha någon vid mig som pratar med mig, jag vill inte vara själv då) osv. (Om man skulle bli sövd vid ett kejsarsnitt kan man ha skrivit i sitt förlossningsbrev att man önskar att de ändå lägga barnet på bröstet en stund (om det är möjligt och barnet mår bra) så man inte missar den första hud mot hud kontakten. Be dem gärna ta med kameran in och fota och dokumentera så ni får se efteråt då pappan aldrig får vara med vid kejsarsnittet om kvinnan är sövd. Det kan vara skönt att få se att sitt barn faktiskt låg hud mot hud en sväng hur det var de första minuterna i livet. Tyvärr funkar det fortfarande inte så på alla ställen i Sverige att man hålla ihop familjen hela tiden men man kan alltid försöka begära att partner och barn får vara med kvinnan vid uppvaket så man slipper vara separerade då. Skriv det i förlossningsbrevet och driv på, att partnern sitter på en stol bredvid sängen i lugn och ro med barnet är faktiskt inte så jäkla besvärligt för personalen - försök stå på er.) Förbered er på att det är många människor och många sladdar i operationssalen, runt 10 personer brukar det vara som rör sig i rummet och är delaktiga under er förlossning och ni behöver såklart inte hålla koll på alla utan prata ihop er om hur ni ska hålla fokus på varandra. Många är nervösa för att sätta spinalen, alltså bedövningen i ryggslutet och den ska man sitta och kuta likt en katt precis som vid en epidural så fokusera på hur din partner kan sitta framför dig, hålla dig i handen och att andas igenom det. Prata, prata, prata om hur du önskar att din partner ska agera på plats för att du ska känna dig trygg. BB-väskan ser ju lite annorlunda ut men man kan tänka ganska likt. Främst ska man tänka på att ha med sig sköna, stora trosor med hög kant så de inte sitter in i snitt-såret. Likaså med byxor, även mjukisbyxor med resår kan sitta illa om de är i samma höjd som snittet så ha med sånt med högre kant. Man blöder ju fortfarande minst lika mycket (oftast mer) efter ett snitt så lång kofta som går ner över rumpan och alla såna tips är fortfarande aktuella. Jag fick tipset om att ha sköna tajts istället för luftiga mjukisbyxor och det tyckte jag var skönt, bara de går upp i midjan. Stödstrumpor kan också vara skönt att ha packat ner om man inte kommer upp och går så fort efter och är rädd för blodpropp, inget måste men en skön reservplan om man blir liggande lite längre. Välj en bebisfilt som ni sover med sista veckorna, extra skönt att veta att om barnet skulle behöva svänga till neonentalen en sväng så kan de ta med filten och ha den hos barnet så den luktar er... Små grejor man nog inte tänker på men som gör att man känner sig mer delaktig i processen på plats. Min målbild var att se min man med mitt barn, ofta får ju pappan följa med in till barnbordet där navelsträngen klipps (den klipps först av men som lång vid kejsarsnittet och sedan görs slutklippet inne vid barnbordet och detta får alltså pappan göra om man vill) och just när han kom gående tillbaka med vårt barn var så otroligt fint att se. Sammanfattningsvis - förbered er med musik, visualisering, andning och att ligga på rygg med armarna rakt ut och handflatorna uppåt och skriv förlossningsbrev med önskemål. Detta är ert barns födesledag - klart den ska vara fantastisk!