Frukost till middag | Johanna Kajsons blogg

Alltså, hahahahaha. Jag fick en så rolig kommentar igår när jag la upp min lilla tebricka jag åt till kvällsmat: "Åh vad mysigt det ser ut! Har för mig att du berättat förut att ni alltid/oftast smörgås och fil till middag. Kan du inte berätta lite om det. Åt ni så i ditt barndomshem eller Rickards eller hur har det blivit så? Kanske konstig fråga men jag tyckte bara att det var så himla intressant när du skrev det och jag har aldrig träffat någon som äter "frukost" till middag jämt:)"

Det är kanske inte så vanligt men jag känner faktiskt fler än oss som äter "frukost" till middag. Varken jag eller Rickard tycker det är särskilt kul att laga mat varje dag och vi lever ett rätt stressigt liv där det inte känns prioriterat att tajma in att laga mat 15-30 minuter varje dag för att sedan försöka äta den där middagen tillsammans varm (det kommer aldrig hända, haha - att tajma Rickard från jobbet med min hunger/ att få maten klar och Charles schema är liksom en omöjlig ekvation att prioritera här hemma - släng dessutom in att vi båda vill träna varannan till var tredje dag efter jobbet båda två så känns det liksom inte lönt att ge sig på projekt middag...) och därefter diska upp och planera inhandling till middag nästa dag. Nej, det ringer bara ångest och jobbigt i mitt öra och framförallt så är ingen av oss speciellt hungriga på kvällen - lite fil eller yoghurt och en macka till en kopp te klarar vi oss fin-fint på.

Hemma i min familj åt man te och mackor på kvällen men då åt man ju riktig lunch och en tidig middag direkt efter förskolan/ skolan också iofs. Fast jag är uppvuxen på 80-90talet där mikrovågsugnen var det nya hippa och all mat på pulver var briljant. Så att laga mat då var rätt lätt - blanda felix pulvermos med vatten och stek lite felix köttbullar till liksom. Eller makaroner och falukorv - mums! Idag är ju middag något som ska vara så in i helsicke nyttigt, lagat från grunden och med ekoligiska färska råvaror. Jag blir stressad av det och när jag blir stressad av mat så hamnar jag i den dåliga vanan att jag inte äter alls - för att jag är så rädd för att äta "fel". Jag har inget filter för sånt som det hetsas om i media - som när man absolut inte ska äta pasta, eller när man inte ska äta kött, eller när man inte ska äta fett eller när man inte ska äta frukt för det är socker i det med. Då blandar min hjärna ihop det till att jag inte ska äta något av allt det där och man kan väl lugnt säga att det är dömt att misslyckas om man inte lyckas sålla och välja. Jag har haft tre riktigt stora matsvackor och jag vill aldrig hamna där igen, det är fruktansvärt att stå i en affär och gråta för att man inte vet vad man ska köpa för att bli mätt men ändå äta rätt - då går jag gråtande därifrån och äter inget alls.

Men det är sidospår, jag tror Rickard också ätit en hel del mackor och fil hemma men de åt också middag vid fem. Jag och Rickard äter frukost, riktig mat till lunch och sen kvällsmat i form av te och mackor. Jag är kass på mellis men försöker bättra mig med frukt, avokade eller något annat.

Charles äter ju burkmat och gröt så han påverkas än så länge inte men jag har varit så sjukt stressad över att våra matvanor inte går ihop med ett barn hela tiden när jag tänkt på detta, ända sedan IVF-en. Han behöver ju middag varje dag sedan när vi går över från burkmat såklart och jag önskar på riktigt att det var 90-tal så det var okej att mikra en paj, koka snabbmakaroner på 3 minuter eller servera findus fiskpinnar med potatismos.

Är där INGEN av mina läsare som också äter kvällsmat istället för middag? Eller "frukost" till middag som läsaren skrev? Är vi de enda?

Fast inte ikväll - för nu ska vi gå ut och käka på söder med min familj och fira Rickard som fyllt år. Tjohej!