Idag är ingen vanlig dag för idag är Charles 6 månaders dag - hurra, hurra, hurraaaa! Kaninen som fick vänta på C Tänk att det redan gått 6 månader och han nu är ett halvår. ETT HALVT ÅR. Otroligt! Jag tycker tiden har gått både långsamt och snabbt på samma gång men välkomna mer än gärna denna lilla magiska gräns om 6 månader... Någon frågade i kommentarsfältet om jag får panik över att "tiden går så fort" och att bebistiden går för fort men jag säger bara neeej för jag är ju egentligen ingen bebismänniska på det sättet. Jag ÄLSKAR att han nu är så pass stor så han kan busa, skratta, leka med leksaker, gå när man håller honom i midjan, äta gröt osv. Jag tycker det bara blir härligare och härligare för varje dag och de där första månaderna i hans liv var rätt upp och ner inser jag nu. Jag var så stressad på att FÅ IGÅNG LIVET när han kommit, att allt liksom skulle vara som vanligt fast nu med vår son och att jonglera runt gamla livet men samtidigt försöka vara en närvarande, påläst, kärleksfull och bra mamma är ju inte helt lätt. Dömt att misslyckas liksom. Gjorde tv när Charles var 11 dagar gammal, man ser hur mycket vätska jag har kvar i hela ansiktet, aj, aj, aj. Det klokaste någon sa till mig när jag började känna att livet var stressigt och att jag misslyckades lite på alla plan (vänner, jobb, som chef fastän jag skulle vara mammaledig, som mammaledig, som träningsperson som inte ens lyckades gå en powerwalk om dagen, som poddare, som fru, som dotter, som svärdotter, som bloggare, som entreprenör, som mamma osv osv osv.) var faktiskt Mia som sa "Det du känner nu är HELT MÄNSKLIGT!! Livet som mamma är tufft och känslomässigt, man hinner inte med sig själv utan bara sin älskade bebis och så får det vara. Din tid för dig och din kropp kommer. Sova är så mycket viktigare än träning. Återhämtning är A och O. Man måste få återhämta sig psykiskt också och få tid att anpassa sig till sitt nya liv istället för att snabbt komma tillbaka till det som var innan... Det livet kommer inte tillbaka. Njut av stunden och Charles, du är en fantastisk kvinna och mamma!". WOW - meningen "det livet kommer inte tillbaka" var faktiskt precis vad jag behövde höra där och då. För varför skulle det komma tillbaka? Det var ju detta jag längtade efter och nu får vi möjligheten att skapa ett nytt liv, med Charles i det. Vissa saker kan vara lite som förut och vissa saker blir på ett nytt sätt och det är det som är så spännande och härligt! Odd smsade också något så klokt som: "Fast vet du. Om typ ett år så går C på dagis och ni har en massa tid och allt är nästan som vanligt igen. Fast bättre. Och om man låter sig själv bara vara hemma är det rätt härligt till slut. Ungefär som när man har lov i skolan. Dagarna går åt att tänka på vad man ska göra till middag, typ. Och hålla ungarna icke missnöjda. Om ett par månader vill C inte sova med dig längre så kanske läga att suga ur goset ur honom nu.". OCKSÅ SÅ HIMLA KLOKT och precis vad jag behövde höra - kanske kan det hjälpa någon av er också? Okej, här kom sista supertipset, det var från Isabella som smsade mig när jag hade bloggat om hur misslyckad jag kände mig som inte hann med allt: "Här är hemligheten om att få ihop det: 1.Du och din bebis kommer först. Allt annat får vänta. Inget ruckar på det. Om C inte tillåter dig att t ex ha datorn framme och svara på mail, strunta i det. 2. Anpassa vardagen efter honom. Inte honom efter jobb som måste göras, du kommer hitta små luckor då och då. 3. Skit i vikt-tankarna. Lägg dom i soptunnan nu. Du kan inte vara mamma på heltid, trevlig fru, jobb jour OCH tänka på kilon samtidigt. Det går inte. 4. BACK TO BASIC. Ät god mat, unna dig sånt som gör dig glad och försök sova." Hur kloka vänner har jag? Och nu fick ni också ta del av supertipsen, kan vara skönt att påminna sig om såna enkla grejer ibland... Skulle fota Charles med flaggan där det står det ska vi fira men han ville mest vifta med den och snurra runt, haha. Hur som helst, det var ju inte aaallls det som vi skulle prata om, utan att Charles är 6 månader! Hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurraaaaa!! Vad sägs om en intervju med den lilla filuren? Hej Charles, nu är det bloggen här igen. Grattis på din halvårsdag, hur mår du? - Men heeej, jag undrade just när tusan ni skulle intervjua mig igen, jag tycker det har varit liiite för lite spotlight på mig det senaste med den därrade julkalendern ni kör... Jag mår tippetoppen bra, känner mig glad och nöjd oftast med livet men blir såklart rasande ledsen och arg ett par gånger per dag när livet inte går som jag vill. Men det är väl inte så himla konstigt, ingen förstår ju mitt språk än så hur tydligt jag än säger JAG VILL INTE SITTA FASTSPÄND eller HALLÅ JAG ÄR ASTRÖTT MEN FATTAR INTE HUR MAN SOMNAR, KAN NÅGON HJÄLPA MIG?! Så kan det ändå ta lite tid innan någon vuxen fattar vad jag menar. Och det är ju frustrerande. Men jag gråter generellt max 3-5 minuter, det är en liten gräns jag har satt upp för mig själv, man orkar ju inte vråla hur länge som helst liksom... Aha, nej det kan vi förstå. Är det inte läge att lära dig att somna och somna om själv nu så slipper du de där vuxna till hjälp när du är trött? - Njää det hade jag nog inte tänkt mig än på ett tag. Det är så urmysigt att få somna i mammas eller pappas famn i sängen och jag tänker att det är rätt mycket för deras skull också som jag vägrar somna på något annat sätt än liggandes på dem eller på axeln sidan om. Du vet, de är rätt busy folk som jobbar och sliter och försöker hålla gamla träningstempot så jag tänker att de behöver vila och på detta viset tvingar jag ju dem att lägga sig ner platt ett par gånger om dagen så deras kroppar får slappna av. Schysst va? De är lite tröga så det där med vila fattar de inte själv, man vill ju hjälpa dem på traveln liksom... Och ska vi vara helt ärliga nu, vem tusan vill ligga i en egen säng när man kan få mysa ihop med de man älskar mest? Skulle du hellre ligga i egen säng eller tillsammans med din make? Nä, tänkte väl det så varför skulle jag då vilja sova själv? Det får vänta ett tag till minsann, kanske innan jag blir 1. Oj, vad klok du är. Har aldrig ens tänkt på att det skulle vara för någon annans skulle än din egen. Vilken omtänksam son Johanna och Rickard har fått! Men du, även om du får sova i mammas och pappas säng så har jag hört rykten om att du ändå väcker dem 4-15 gånger per natt, stämmer det? Mjooo det stämmer väl men det är inte alltid jag gör det medvetet. Jag vaknar en gång på natten för att jag är hungrig och då får jag alltlid mat men sen drömmer jag nog lite läskiga drömmar ibland så jag behöver tröstas men det tar bara någon minut och sen vill jag gärna vara vaken och snacka lite ibland nån halvtimme på natten men då är de så uuuurtråkiga och svarar inte utan låtsas sova (jag vet nog att de är vakna hela tiden, jag är inte trög liksom...) eller så är det bar en fis på tvären eller att jag ligger lite illa som jag vill ha hjälp med. Jag somnar oftast om väldigt fort, men mamma verkar ligga vaken desut längre efter varje gång så jag vet att hon blir trött när jag meckar runt fööör mycket. Ska försöka tänka på det. Vad äter du nu för tiden då? Jag äter fortfarande mest NAN 1 för det är så mumsigt och smidigt men jag har smakat nästan alla ekologiska 4-månaders burkar som finns och gillar det mesta men att komma upp i någon större mängd som ska täcka ett helt mål mitt på dagen har jag inte stressat med än. Sen fick jag smaka de där 6-månaders burkarna som är lite mer matiga förra veckan men den konsistensen tyckte jag var lite väl seg så det var bara smakisar. Rån, majskrokar och HIPPs milda havregröt älskar jag och en flaska välling innan midnatt, slurp! Idag fick jag smaka skrapad banan för första gången och jag har märkt att mamma försöker lära mig dricka vatten men det smakar ju precis iiingenting så det är inte speciellt populärt hos mig. Kan du allt som läkaren ska testa dig på nästa vecka på 6månaders kontrollen? Hahahahahhahahahahhahahahaaaa, om jag kan allt? KLART JAG KAN! Jag skulle helst vilja kunna lite till men kroppen hänger inte riktigt med. Rulla runt från mage till rygg, rygg till mage, snurra, ta något med handen och flytta till andra och följa föremål med blicken blir plättlätt att visa upp! Sen kan jag åla mig bakåt och om jag riiiktigt vill framåt också men det där med att få upp rumpan så det blir krypande har jag inte fattat hur man gör än. Sitta tycker jag är tråkigare än att stå men jag tränar lite varje dag med mammas hjälp och jag hoppas på att kunna sitta själv utan stöd till nyår men att gå och stå är det roligaste jag vet så de vuxna får stå med böjda ryggar och händerkna knäppta om midjan på mig hela dagarna så jag kan träna. Då tjuter jag av skratt, därför älskar jag den där bilen jag fick där jag kan springa runt själv i rasande fart. Vad har du för storlek på kläderna nu? Jag är nog typ 70cm lång nu så jag har 68 men vil gärna börja ha 74 redan, jag gillar när det är lite större hellre än på tok för tajt så nu får mamma börja köpa 74 framöver även om jag älskar de senaste roliga dressarna jag fått. Vad får dig att skratta? När mamma leker tittut eller säger "nu tänker mamma pussa dig" och sen pussar mig över hela ansiktet, åhhh då det är så mysigt och roligt! Sen skrattar jag alltid när jag får gå och stå. Det älskar jag! Vad får dig lugn och harmonisk? När jag får lyssna på Babblarna på spotify, jag vill ju helst av allt se det och Babyloonz men eftersom det verkar vara lite strikt med skärmtiden här hemma så gillar jag faktiskt nästan lika mycket att lyssna på låtarna. Det ger en fin bakgrundsmusik till livet tycker jag. Vad gör dig ledsen? När gröten är slut, jag ääälskar havregröt! Eller när jag är lite trött och ska vända från mage till rygg och slår i huvudet med en duns hårt i golvet, aj. Eller när de vuxna inte förstår att jag är trött eller hungrig - ibland kan man faktiskt vara hungrig redan efter 2 timmar men då tittar alltid mamma i sin app och säger att jag inte borde vara hungrig än på en timme så då får jag ta i lite till från tårna så hon fattar. Jag äter hellre lite och ofta men som ni kan se på mina proportioner så får jag i mig allt jag behöver och är sådär bebisrultig som vuxna tycker är så himla gulligt... Hur känns det att vara ett halvår? Skööönt, det där med att vara spädis passade inte mig alls. Jag vill vara MED i livet, inte ligger i något litet nest och gurgla för mig själv liksom. Nu verkar folk fatta det och leker gärna med mig. Några avslutande ord du vill säga? Tack till alla som leker med mig och passar mig förutom min mamma och pappa. Jag älskar när mormor och morfar är på besök, mormor är min idol. Och jag älskar när mina gudföräldrar svänger förbi och busar med mig som bara de kan och nyligen var äntligen min farmor och farfar uppe i Stockholm och hälsade på igen och det var precis hur mysigt som helst. Jag älskar när jag får skratta med farmor eller somna i farfars famn. Tack Charles och grattis på 6 månaders dagen! Charles i sin tjusiga höghatt från hans barnvälsignelse där vi hade "hatt må bäras" som tema
