Måndag och tillbaka i skolbänken, sista utbildningsdagen innan jag får lov att göra alla sluttester för att bli certifierad ACC coach enligt ICF (international coaching federation) och jag har inte fokuserat på det här med prov, muntliga examinationer och certifieringen innan för jag har gått utbildningen för att jag vill fördjupa mer och mer och mer men nu ägnades hela morgonen och att prata om slutproverna och jag blev lite nervös trots allt. Jag hade tänkt göra det i vår men kanske lika bra att bara få gjort alla olika tester i höst, hrmm.. Måndagsgäspen på kontoret, känner mig lite trött, har lite huvudvärk sedan igår när den tryckte på så jag trodde jag skulle få attack nästan. Men jag motade bort den med tabletter och hann ju gå 9 håls golf med min man som dejt minsann. (jag vann!) så jag blev förvånad att den var tillbaka nu på morgonen igen. Men tester, det tar vi tag i efter 6 oktober tänker jag. Kan ändå inte göra det innan och jag har en tanke att prova göra båda testerna utan att slutplugga in en massa utan bara se om allt sitter utifrån erfarenhet och utbildningen. Våga testa och misslyckas man på första försöket så får man ju köpa nya tester och plugga in allt då - men generellt så har jag ALDRIG kommit ihåg något efter ett prov som jag råpluggat in till. I gymnasiet hade jag typ MVG i allt MEN det var bara för att jag tryckte in kunskapen som glosor inför provet men sen hade det inte fastnat alls i ryggraden. Så vill jag inte plugga längre, jag vill verkligen se om det sitter i ryggraden ändå. DOCK ska det sägas att som gammal duktig flicka så är jag ju LIVRÄDD för misslyckande så om jag vågar göra så - och om jag blir underkänd känns det som jag kommer skämmas ihjäl och vilja gräva ner mig under jorden och gråta. Men är det en anledning att råplugga in meningar som glosor istället för att våga testa om kunskapen bara sitter där? Nä, det känns som en gammal sanning och en gammal känsla som jag inte vill leva efter. Kanske vågar jag?
