Oj idag är verkligen en dag av självcoaching i tankar, funderingar, värderingar och hur jag bäst kan ta till vara på nuet! Det började med att jag vaknade strax innan sju och denna tisdagsmorgonen var den första morgonen som jag skulle smita ut ur huset för att prova låta mina tankar snurra klart innan jag möter andra människor. Jag hämtar ju alla dagar i veckan och lämnar 2 dagar i veckan, ibland 3, men även de dagarna som Rickard lämnar så är jag ändå här hemma och fixar frukost, fruktlåda, klär på och borstar tänderna... Vi var ju i Båstad på vår relationsworkshop i början av året om ni minns? Och det var mycket grejer som verkligen landade i våra värderingar kring hur vi vill leva, uppfostra och ha det - både tillsammans men också varandras drömmar. Och vi har gjort små förändringar längst årets gång och för någon vecka sedan när jag hade en energisvacka, en total känsla av otillräcklighet, stress och en vardagskänsla jag INTE vill leva med så började jag coachas lite i ämnet och kom fram till att vi behövde göra lite förändringar denna hösten. Dels ändra Rs resdagar så det blev lite bättre balans för mig här hemma men också att jag skulle smita ut innan familjen vaknat en dag i veckan för att ha en tyst morgon för mig själv - och "slippa" morgonracet. Och idag var det dags, jag har inte bestämt vad jag ska göra med tisdagsmorgonen än, eller om jag göra 0lika varje tisdag utefter vad jag har för behov just då kanske, vi får se. Men imorse vaknade jag och kände för en liten promenad i tystnad och sen att prova flowwriting som jag fått tips om för att "tysta checklistor och alla projekttankar och annat" i huvudet. Vid flowwriting så bara sätter man sig med papper och penna och skriver allt som är i huvudet - bara får ut det. Bara att testa tänkte jag så jag smet ut på promenad utan podd i öronen och såg Höllvikens gator vakna... Såg solen gå upp och andades frisk luft och tog in havet och stranden... Jag blev SÅ sugen på att ta ett dopp men hade inga badkläder med mig och jag kände mig inte riktigt så modig som Ida att ta nakendopp för där är många morgonpromenerare på stranden här... Under promenaden babblades det konstant i mitt huvud kring tankar, känslor, funderingar, saker som behöver göras, saker jag vill göra och saker jag inte vill göra, inköpslistor osv... tills det började lugna ner sig... och tystna - ungefär som när jag är på massage eller gör naglarna om ni minns hur jag beskrev det? Otroligt skönt och något jag borde göra igen. Sen tog jag papper och penna och skrev ur mig allt som kom på ett papper och sen öppnade jag instagram och såg denna texten av Micke Gunnarsson: Och ja - det träffade RAKT i hjärtat på mig, jag såg mig själv i framtiden stå och titta på mina stora söner som blivit stora. Och jag kände mig SÅ bekräftad i att de valen jag gjort här och nu - för att få möjlighet att vara mer närvarande med dem just precis nu och dessa åren är rätt. Jag är så rädd att jag blinkar och så är allt över - de är vuxna och på väg ut ur huset och kvar finns vi som visserligen älskar både våra egna liv och varandra och har gjort massa saker för OSS under dessa åren också men att jag då ska känna att jag jobbade bort eller stressade bort dessa åren när jag har förmånen att vara deras number 1, deras chef, coach, hejarklack, omsorgsarbetare, kock, tränare och sjukvårdare bland många andra saker... Jag vill verkligen ta till vara på tiden med mina barn här och nu. Så den känslan har jag lev med hela dagen. Den känslan och suget efter dessa glutenfria kanelbullar som ska bakas och ätas idag!
