OKEJ, Hej... Klockan är halv elva och starten på dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig.... Inte avslutet på gårdagen heller, phu. Så här kände jag mig iaf igåreftermiddag efter coachskolan som ger mig SÅ många insikter, jag lär mig yrket som professionell coach men jag blir ju coachad i en massa ämnen själv också vilket är så himla lyxigt. Jag var varm, glad, pirrig och tacksam över att ha fått så otroligt fin feedback av en ny lärare som lyssnade in på ett coachsamtal jag gjorde och gav mig 5 guldstjärnor, haha. Hon har inte varit min lärare längst resan så hon har inte hört mig coacha innan eller vet min bakgrund, utbildning eller någonting utan lyssnade bara in på en skarp coaching och tyckte jag var varm, närvarande, professionell , fick min klient att ta framsteg och gav positiv känsla, pepp, kärlek och trygghet. SÅ FINT att höra. Och nu sitter jag här vid rutschkanan, haha. Visst passar den fiiint in i våra ljusa, beige hörna?? Ehh nej, jag lyfter bort den på kvällarna så jag får lite sinnesro i hjärnan... Igår satte jag mig och målade lite men kände att huvudvärken sprängde på som en attackvarning så det var bara att ta till alla verktyg jag har som brukar funka och gå och lägga mig 20:30 och somna med Charles helt enkelt. Inte så kul avslutning på kvällen men jag lyckades slappna av och somna och sova bort attacken vilket jag är SÅ glad för. Jag vet verkligen bättre nu hur jag stoppar huvudvärkens värsta toppar och jag har hittat fler och fler verktyg för det.... Jag har väl inte riktigt hittat verktygen för endometriosen men oftast acceptansen iaf... Och den där delen med att jag inte ska göra situps/crunch för det är verkligen dåligt för mig. Så NÅGOT har jag ju lärt mig även om det känns som jag är i en hopplös, ond spiral igen med smärta, blödningar och hormonkaos. Morgonen då? Jag orkar inte ens berätta, haha. Ni får se mina stories på instagram där jag berättar allt och vilka insikter jag tar med mig och ska jobba med - imorgon har jag tid med min supercoach och då ska jag vädra lite av dessa tankarna kring hur jag tar beslut, hur jag kan lära mig att VERKLIGEN vara grundad i mina beslut och känna att det var JAG som valde och att det därmed var "rätt" och "bra" beslut utifrån stunden när jag tog det - "jaja, nu blev det så" liksom. Och att alla andra kanske inte tycker mitt beslut var "rätt" MEN ATT DET INTE SPELAR NÅGON ROLL - det är det jag vill och behöver lära mig. Att det spelar ingen roll vad andra människor tycker om mina beslut så länge de är grundade i mig - då ÄR det ju rätt FÖR MIG och det kanske inte hade varit rätt för någon annan men det ska INTE få ta min energi längre om någon annan "tyckte jag gjorde fel". Ett exempel? En vän berättade att hon torktumlar alla barnens kläder för hon orkar inte/hinner inte/ prioterar inte att stå och hänga dem på tork varenda dag och därmed köper hon också en storlek större eftersom torktumlandet gör att de krymper lite. Det kom upp appråpå ingenting men jag hann tänka: Åh så skönt det låter att bara slänga in tvätten i torktumlaren, tidslifehack ju och det lät så enkelt och skönt SÅ BRA att jag fick tipset om en storlek större så att kläderna inte blir för små nu när jag ska köpa nya till Charles som växt MEN det är ju inte bra för miljön att torktumla kom jag på nu, så det kan jag ju inte göra, det borde man ju undvika och bara göra när man VERKLIGEN behöver - vilket egentligen är typ aldrig men jag har valt att torktumla påslakan och laka för det är så stort att hänga upp överallt i hemmet hela tiden. Så jag gör ju det, inte kan jag väl torktumla alla barnens kläder och våra underkläder och strumpor också? Det är ju inte bra för miljön, nej här får jag ta ansvar Sen coachades jag i detta ämne igår vilket var SÅ kul. Det låter som ett litet skitämne men detta är SÅ typiskt för hur allt möjligt ältas fram och tillbaka i mitt huvud och det gör mig så matt och trött såklart så det hade varit hjälpsamt att sluta med. För då uppmärksammades jag på hur skönt jag faktiskt hade tyckt det varit att torktumla kläderna och ge mig själv den "genvägen" men att jag inte kan "unna" mig det så att säga för att jag vet att det inte är bra för miljön. Och här fastnade jag, för jag vet inte riktigt hur jag känner och tänker. Jag flyger ju - det är inte heller bra för miljön (eller ja nu flyger jag ju inte, haha men ni fattar vad jag menar).... Jag är ingen MILJÖKÄMPE det är bara att i de fall där det är rimligt och jag tycker det går att göra en insats så gör jag det - att sluta flyga har inte känts rimligt för mig varken i jobbet eller privat MEN jag betalar mitt dåliga samvete med miljötillägget. Det är lite samma sak nu i pandemitider - man resonerar med sig själv och försöker komma fram till ens egna värderingar och hur man kan leva utifrån restriktionerna. Men så tycker andra andra saker - t ex så har jag ju avbokat allt jobb, alla jobbresor osv - något som jag offrade en del i mitt bolags omsättning för men som kändes "rätt" att göra. Jag umgås inte med någon förutom min familj och här tycker vissa att det är för mycket att jag träffar mina föräldrar och min syster medan det är en "mindre grupp" utefter restriktionerna och framförallt så handlar det om smittspridningen och inte ett exakt antal - i vårt fall så går ingen till jobbet och träffar kollegor eller reser kollektivt eller något sånt så vi träffar bara varandra och det känns grundat och "okej" i vår värld. Men vissa tycker det är fel - och andra träffar sina vänner också och går till kontoret och jobbar med kollegor osv osv. Och så får jag dåligt samvete när blir ifrågasatt FASTÄN jag själv känner mig grundad i mitt beslut utifrån mina värderingar både i att tacka nej till allt möjligt men också att träffa mina föräldrar och min systers familj. Så - hur kan jag lära mig att bara vara grundad i mig själv och inte bry mig på vad andra tycker till om (där det inte är aktuellt att ta in andra åsikter, det finns såklart tillfällen där det är viktigt också men generellt gör jag det alldeles för mycket). DET ska jag be min coach om hjälp att bolla kring imorgon och hitta lösningar kring.
