OJ vilken spännande förmiddag jag haft på jobbet... Just nu utforskar jag vad förlåtelse egentligen är för process och önskar SÅ det fanns en kurs jag kunde gå för att lära mig verktyg att har med mina coachklienter kring såväl förlåtelse som sorg. Jag trodde ALDRIG jag på riktigt var sugen på att gå utbildning inom sorgbearbetning men nu ligger det på listan över kurser jag är nyfiken på att gå helt plötsligt... Började morgonen med en tidig morgonpromenad vid 07, hade knappt vaknat innan jag var utanför dörren och promenerade i lugnt tempo med min kopp citronvatten i handen. Utan hörlurar och intryck, bara i tystnad så tankarna får flyta omkring. Hamnade här vid havet och satt och jobbade en liten stund innan jag vandrade vidare. Fotade några vänners rabatt som bor några hus bort här på vägen och smsade honom med frågan om vad han lagt runt precis ALLA sina växter. Älskar att ha en hobbyträdgårdsmästare runt hörnet, det var han som sa till mig att gödsla alla mina bambusar med kogödsel och börja vattna dem mycket redan nu - så det gjorde jag i helgen. Och nu har tydligen precis alla hans växter fått en näva kogödsel ser jag så det ska mina också få. Varför inte... Och så såg jag att björken fått sina musöron vilket betyder att nu är det dags att klippa ner alla rosorna. Skickade denna bilden till mamma som påminnelse så får vi göra det i slutet på veckan i både deras trädgård och min tänker jag. Okej, tillbaka till förlåtelse... Jag har försökt googla faktabaserat kring processen förlåtelse och det var EXTREMT svårt tydligen för förlåtelse verkar otroligt knutet till religion på många plan. Men några artiklar och annat hittade jag, bland annat denna där Per-Erik Milam från Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori på Göteborgs universitet tydligen håller på att forska i det. Och jag vill veta mer! Många filosofer och teologer tänker på förlåtelse som en gåva, något som ges fritt och inte kräver något i gengäld. Och psykologer har visat att förlåtelse är en kraftfull handling för både förlåtna och förlåtande. "Naturligtvis kan själva förlåtelsen vara svår att hantera. Det kan vara smärtsamt att tänka på oförrätter som drabbat dig, och tufft att bestämma om du ska förlåta. Det kan också vara svårt att sluta skuldbelägga den som har sårat dig. Men dessa aspekter gör förlåtelsen till en ännu mer meningsfull gåva. De bästa gåvorna är ju de som uttrycker din kärlek, omtanke eller uppskattning genom att du visar att du har tänkt på någon och verkligen försökt förstå den personen." Jag om någon vet ju att förlåtelse kan vara svårt i vissa situationer, alltså VERKLIGEN men till och med i mina tuffaste situationer så har jag fått förlåtelse för att kunna släppa och gå vidare. Såret finns ändå kvar såklart, att förlåta någon betyder inte att man inte fortfarande kan känna en sorg över det som hände. “Det finns inget bättre än att finna sig själv och förlåta den andra personen, oavsett om denne har rätt eller inte, för när personer gör sårande saker gör de det vanligtvis för att de i stunden inte kunde göra något bättre, för att de var rädda eller av en annan anledning. Därför är förlåtelse något vackert.” -Marwan- Hittade detta citatet här och så är det ju verkligen. Men vad gör man om man inte kan nå förlåtelse? Det är ju EXTREMT svårt att sitta hemma på sin egen kammare och tänka ut och nå fram till förlåtelse tänker jag? Jag skulle vilja ha verktyg att hjälpa klienter med detta. En process - för det är jag helt säker på att det är. En tydlig process. "Att acceptera smärta och försöka gå vidare från den är en stor känslomässig utmaning. Vi känner som om vi är ensamma och det verkar som att vi endast har två alternativ framför oss. Å ena sidan verkar den lättaste vägen att låta tiden läka såret samtidigt som man tror att förlåtelse kommer komma av sig själv. Det andra alternativet är att konfrontera smärtan och förlåta." skriver dem också. Och här kommer det som jag tyckte var EXAKT så som det är att bestämma sig för att förlåta någon eller en situation: "Förlåtelse fått mig att sluta tänka på såret med hat och istället tänka på ärret." Exakt så har jag pratat med hon som jag genomgick sorg bearbetning och traumaterapi kring. Att såret finns ju kvar även om jag förlåtit. Och ibland händer det saker i livet som triggar det där såret, som pillar upp sårskorpan så det börjar blöda igen. Och det är liksom okej även om det är jobbigt precis då. För man vet vad som hänt, man kan stoppa blödningen och för varje gång såret läker igen så blir skorpan lite starkare liksom. “Att förlåta är inte att glömma, utan snarare att komma ihåg utan smärtan.” -Anonym- “Att förlåta är inte att glömma, det är inte att rättfärdiga, det är inte att minimera eller försonas. Förlåtelse är en personlig process utan att förvänta sig något i gengäld. Det är en handling vi gör för oss själva för att inte fastna i det förflutna. Att förlåta är att gå framåt och inte låta det dåliga i vårt förflutna påverka oss i nuet.” -Anonym- Samma utforskasinnet.se har skrivit mer om förlåtelse på ett så tydligt och klokt sätt: "Att verkligen förlåta någon som har skadat dig är en av de svåraste sakerna som en person kan göra. Det kräver en stor emotionell styrka och mod som inte alla har. När vi har blivit sårade av någon, oavsett fysiskt eller emotionellt, går vi in i ett stadium av ilska. Ilska kan vara en användbar känsla om vi vill skydda oss själva från ett hot, men det är meningslöst när hotet inte längre finns där. Förlängd ilska förgiftar oss sakta. Det fyller oss med raseri och hat, en törst efter hämnd, som alla är helt negativa känslor. De kommer inte att radera det förflutna och tjänar inte något till i framtiden. För att kunna frigöra oss själva från denna tunga känsla av bitterhet, hämnd och ledsamhet bör vi tänka på att ingen är perfekt. Inte de personer som har sårat oss och inte heller vi själva. Det är normalt att människor gör misstag, blir förvirrade och att de beter sig på ett intuitivt sätt. Det är för att vår emotionella sida kommer från den mest primitiva delen av vår hjärna." Oj, oj, oj. Här finns helt klart mer att utforska känner jag!! Herregud vad spännande coaching är och tänk vad man kan lära sig och hjälpa andra! Och jag har SÅ mycket jag vill göra så jag vet knappt var jag ska börja, nu blev det ju en bröllopssäsong för mig denna våren dessutom så jag hinner liksom inte bygga och skapa program så som min kreativitet bubblar runt. Men att ta fram verktyg inom förlåtelse står helt klart med på listan till nästa år, att leta efter utbildningar och kunskap inom detta! Men FÖRST är det dags att bygga klart och släppa 2 program online under hösten. Ett för par som vill leva hela livet tillsammans som ett team. Och ett för att lära sig hur man lär känna sig själv, vad man har för behov och önskningar och hur man börjar leva efter detta. Min hjärna snurrar minst sagt denna förmiddag med kreativitet och nyfikenhet!
