I veckan började jag en tidig morgon här: Jag smög ut från familjen tidigt och tände ljus och satte på värmare i uterummet och med mig hade jag bara ett blankt papper, en penna och en kopp varmt citronvatten... Det var dags för min egenmorgon där jag "slipper" fixa med väckning, påklädning, frukost, fruktlåda, packa gympapåse och klä på och tjata och borsta tänderna och locka och pocka och lirka och ösa ut energi, empati och kärlek första timmen på morgonen. Något jag älskar att göra för vi gosar också mycket och det känns så stort att packa en fruktlåda i en skolpojkes ryggsäck... MEN, istället för att jag alltid gör det 5 dagar i veckan som det varit tidigare har jag nu bestämt att det får bli 4 dagar i veckan, en morgon är till för bara mig i tystnad utan att varken ge något eller få någon input eller ta in någon annans känsla än in egen. Så jag smyger ut i tystnad, jag aktar mig för att kolla både mail och instagram eller lyssna på någon podd eller något annat som kan ge input och störa tankarna. Det är bara jag helt nyvaken. Och ett tomt papper. Där sätter jag mig och skriver dagens datum och sen låter jag bara allt som kommer spontant ur mig skrivas ner på pappret. Det rinner ur mig och det blir så tydligt vad som pågår i mitt huvud här och nu. Reflektion. Ibland oro. Ibland todolistor som surrar. Ibland en massa känslor... Men det är MINA tankar och känslor helt utan att ha blivit "störd" på något sätt och det är faktiskt väldigt skönt får jag säga - att tömma mig på det sättet. Och ett mjukt sätt att vakna. Hela dagen får ett annat lugn. Förra gången gick jag ut på promenad till havet istället, men med samma syfte. Jag i tystnad med mitt huvud och att tömma det - så jag gick utan podd och musik och jag hade med mig papper att skriva efter promenaden. Det känns som ett vinnande koncept och jag längtar redan till nästa veckas morgonstund för mig själv.
