Intervju med Charles | Johanna Kajsons blogg

Ni efterfrågade en intervju med Charles så idag haffade bloggen honom i farten och ställde lite frågor från er, håll till godo! Hej Charles, bloggen här igen. Hur mår du? Heeeijjj, heeeeijjj. Jag mår bra, lite som rinner i näsan fortfarande som mamma envisas med att dra bort med fingrar, näsdukar eller närmsta bästa tröja vilket är så sjuuukt störigt. Kan en inte få ha lite snor hängangdes i klumpar i fred? Ojdå, så du är förkyld? Hur har det gått med tänderna vi hörde så mycket om när du var sjuk för ett tag sedan? Ja det känns som jag är förkyld till och från mest hela tiden men nu är det framförallt näsan som rinner bara. Jodå, efter den där heeemska veckan med feber, 100 envisa blöjbyten om dagen som sved så in i norden och kli i det svullna tandköttet har jag nu fått upp.... EN TAND! Hurraaa, eller hela tanden är inte uppe men tillräckligt för att den ska synas iaf och jag gillar den skarpt, funderar på att skaffa en till ganska snart för att kunna dra med dem mot majskrokar och annat så det rispar sådär härligt. Vad roligt, din första tand - grattis! Vad har mer hänt sen sist? Du är 9,5 månad nu va? Ja, jag fyller faktiskt 10 månader 2 april minsann och numera går jag runt möbler nästan lika snabbt som jag kryper och jag har lärt mig gå i mina Kavatskor utomhus vilket var klurigt i början eftersom jag gillar att spattsera på tå när jag håller i mamma och pappas händer. Nu var man ju tvungen att få ner typ hela foten i marken för att kunna gå framåt men efter några försök så har jag grejat det. Klurar däremot på om jag ska börja gå själv snart så jag slipper dra dem i benen varje gång jag vill gå någonstans. Jag har iaf börjat prova släppa taget lite försiktigt när jag står mot olika möbler för att se om jag hittar balansen och jag har klarat mig några sekunder stående här och där. SÅÅ svårt kan det väl inte vara att gå va? Haha, nej när man väl lärt sig gå så sitter det i ryggmärgen sen så öva på. Du fick en gåvagn från Brio väl, den är väl en bra start att promenera runt med där hemma? Ja, den funkar rätt bra. De har skruvat åt hjulen så den är trög men jag fattar ändå hur man trycker på för att gå redan, så det så! I övrigt så har jag växt på längden rätt mycket faktiskt för jag börjar nå mer och mer saker på högre höjder vilket är spännande. Och jag kan stå mot typ aaalllt nu. Ge mig en vägg eller ett fönster så kan jag ställa mig mot det med vettni, igår stod jag mot mormor och morfars balkongdörrar och tryckte näsan och munnen mot det kalla glaset, det var urkul. Och det blev såa fina märken... Vi hörde att du kryper fortfarande fortare än din mamma kan springa men även att du provat vara på isen för första gången med skridskopremiär, du åkte väl inte själv va? Nej, jag fick åka med pappa när han åkte för några veckor sedan, riktigt coolt. Han körde sakta och försiktigt med mig men jag såg när han åkte snabbt på isen och stannade så det sprutade snö från isen så där coolt som hockeyspelarna gör. Det ska jag också göra när jag blir stor! Pratar du något än då? Ja men bara på mitt eget lilla språk, dädädädäd, nänänänänänä, glllåjigggglåååjiii, mamamamammmamamamamma är det jag säger mest. Det kan låta som jag säger häääj och mamma men det är oklart om jag fattat vad det betyder enligt de vuxna. Men när de säger "klappa händerna" så fattar jag även om jag inte lyckats få rätt på exakt hur det ska går till, eller när de säger "nej, nej, nej" så skakar jag på huvudet. High five är också kul. Mamma tjatar om att jag ska lära mig pussas men jag låter henne hållas lite till. Det låter som du växer och frodas som du ska, men vi hör att du fortfarande sover kass, whats up med det? Åhhhhhh vad ni tjaaaataaaar som den där jädra sömnen. Man kan ju MISSA SAKER när man sover, fattar ni inte det? Herregud, jag har märkt att det är lugnt att sova sisådär 1-1,5 timme på förmiddagarna för då händer inget spännande (mamma brukar typ duscha, diska, tvätta, prata med er på bloggen och jobba vilket gör att jag kan sova lugnt för det verkar inte så kul.) och sen på eftermiddagen sover jag gärna 45 minuter men helst inte mer, för då kanske det är någon kul på besök och då vill man ju helst vara med liksom. Sen brukar jag vara urtrött vid 19 och somnar gott i mammas famn eller i deras stora säng och när jag slumrar så lägger de ner mig i min mysig säng där jag sover hela kvällen. Eller alltså jag vaknar ju till 1-3 gånger mellan 19-23 när de går och lägger sig men då söver de om mig och lägger mig i min säng igen vilket går hur bra som helst för mig, jag trvis egentligen i sängen, det är inte det utan det är störigt att jag vaknar hela tiden - tro mig det tycker jag också! Jag blir uuurrrledsen varje gång jag vaknar för det hade ju varit skönare att få sova längre perioder i lugn och ro men det vill inte min kropp och hjärna tydligen. Mamma brukar ge mig en flaska vid 23/00 för att jag ska somna om i ders säng och sen sover jag i den till morgonen med ett uppvak i timmen ungefär, ibland varannan timme om jag har tur men det är mest tack vare att mamma vaknar innan mig och lägger mig till rätta innan jag hunnit vakna. Så hon sover typ inget och jag tycker faktiskt lite synd om henne, men det är skönt att hon rättar till mig så jag slipper vakna varje gång min kropp rullar runt och är på väg att trilla ner från sängen, sätta sig upp eller ställa sig i krypläge. Någon som har något tips på hur man får kroppen att slappna av när man sover? Det är såå tröttsamt för mig också ska ni veta, däremot har jag börjat bli pigg 1-2 timmar på natten och då vill jag gärna komma upp och leka eller busa med mamma och pappa men de ligger stenstill och låtsas-sover hela tiden. Hur tråkig får man va liksom? Jag ser ju att mamma är vaken för varje gång jag närmar mig kanten tar hon tag i mig och lägger mig till rätta i mitten på sängen och då försöker jag lägga huvudet på sne med mina pigga ögon och charma henne men hon bara lägger sig och blunda igen som om hon sov. Det är tråkigt att vara vaken på natten. Men Charles då, du kanske skulle prova sova hela natten istället? Om det nu ändå inte är kul att vara vaken menar jag, och hungrig verkar du ju egentligen inte vara på natten längre? Ja, låter bara min kropp bli att väcka mig så kanske jag skulle kunna sova hela den där natten snart ska ni se. Jag skulle kunna sova den i min säng dessutom för jag trivs bra där och sover alla mina dagspass där i lugn och ro. Det är bara det eviga fäktandet på nätterna som är lättare att göra i mammas och pappas stora säng. Okej, vi hoppas du sover bättre nästa gång vi hörs vid då. För både din och dina föräldrars skull. Maten då? Ätit något smaskigt på sistone? När jag var sjuk backade jag tillbaka till bara ersättning och gröt och till slut faktiskt bara ersättning. Allt annat var så vidrigt så jag knep igen munnen och gallskrek så slapp jag undan. Nu har jag börjat komma igång lite igen efter stort kämpande från mamma och även mormor, gröt älskar jag igen och äter två gånger om dagen och nu äter jag även leverpastejmackor, rån, majs, ärtor, makaroner, broccoli, blomkål och igår fick jag smaka på en köttbulle för första gången - urgott! Och godast är det att äta från mammas tallrik... Vad bra, fortsätt äta och försök sova bättre så ska du se att du har ÄNNU mer energi på dagarna att busa, lära dig gå själv och snart springa runt. Du kommer älska det kan vi lova. Hörs snart igen Charles, ta hand om dig och dina föräldrar! Tack, nu ska jag powernapa. Tjingeling!