Skulle jag vara missnöjd med att vara förälder?

"Detta kommer säkert misstolkas men jag hoppas du förstår mig rätt.. Du framhäver ett väldigt missnöje med att vara förälder. Varje dag är det ett inlägg om hur trött du är, din son vill inte sitta i vagnen, att Charles är mammig etc. Jag har själv en son, 1,5år är han så jag VET att det är jobbigt och vissa dagar vill man bara skrika rätt ut av olika anledningar! Men det jag vill komma fram till är att försök att fokusera på det positiva. Det är väldigt mkt fokus på allt negativt. Om du försöker va positiv så kommer du må bättre, automatiskt bli lite piggare och fungerar inte det så säg ifrån till din sons pappa. Att du måste ha ett break. Familjen är viktigare än jobb, oavsett position på arbetet.. En missnöjd förälder är en missnöjd bebis. Skriv ner 5 saker varje kväll som du är tacksam för, och tänk inte ens på att du inte fick sova natten innan eller så. Bara saker som förgyllt din dag på ngt vis, ex Charles skrattade så han kikna, Charles åt bra med lunch idag, ja du fattar. Så lurar man hjärnan lite 😉 Hmm får säkert en massa skit nu men svårt att få fram hur man menar i skrift. Oavsett, du gör alltid ditt bästa, ha det i åtanke under dagen.." Vi har så oftast så otroligt peppig, hjälpsam och härlig stämning här inne på bloggen med högt i tak och många hör ofta av sig till mig och tackar för att jag lyfter så många olika ämnen - framförallt nu sedan jag blivit mamma. Allt som är klurigt, svårt, roligt, utmananade och ibland tufft. Jag försöker verkligen hålla en mestadels positiv, inspirerande blogg trots trötthet/ endomtetriossmärtor/ kronisk huvudvärk och allt annat som kan få en att lägga sig på golvet och vilja gråta och skrika. (Det gör jag också ibland iofs, när det blir för mycket... Och då delar jag med mig av även det till er - för att jag inte vill att detta ska vara en overklig, rosaskimrande blogg.) Så. När jag igår fick denna kommentaren så gjorde det faktiskt ont och jag blev uppriktigt ledsen. Den fäste och jag har inte kunnat släppa tanken på att hon som kommenterade upplever att jag är MISSNÖJD med at vara förälder. Det är så elakt skrivet tycker jag, efter år av kämpande, ofrivillig barnlöshet, ivf och tuff graviditet så är jag så enormt tacksam varje dag för Charles. Han är min stora kärlek i livet tillsammans med Rickard och jag älskar honom över allt annat. Såklart. Och jag älskar att vara förälder till honom, det är det coolaste jag gjort. Att skapa honom. Men betyder det att hela livet och denna bloggen måste vara rosaskimrande, bara positiv och att inget i livet är jobbigt? Att sömnbristen inte tar eller att huvudvärksattacken jag inte kan gå eller stå med inte är fruktansvärt jobbigt? NEJ. Självklart är livet upp och ner och jag skrev lika mycket om tuffa dagar innan Charles som jag gör nu. Och jag skriver dem för att lyfta ämnen många förstagångsföräldrar känner/tänker på/ undrar över/ går igenom. Och jag skriver verkligen inte om hur trött jag är varje dag - jag tror på riktigt att jag nästan bara skrivit om sömnbristen denna veckan och EN gång tidigare. Hur kan man skriva till någon "missnöjd förälder är en missnöjd bebis" ?? Nej, nu blev jag faktiskt ledsen igen när jag läste kommentaren.