<div style="text-align: center">Vi gick till SATS idag, jag och Charles. Jag var rätt lugn när jag gick dit men när det var två personer som satt med 7 rätt små barn när jag skulle lämna in Charles fick jag lite ont i magen. Han älskar ju människor och andra barn så jag trodde att han skulle trivas men eftersom det var första gången jag skulle lämna honom där så var det lite läskigt för <em>mig. </em>Personalen är super och sken upp och sa <strong>heeej Charles</strong> så jag satte ner honom bredvid en killa som jobbar där och de lovade att ringa på mig direkt om han skulle bli det minsta ledsen. Så jag traskade iväg och satsade på 30 intensiva minuter i gymmet.</div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center">Smet in i omklädningsrummet och hängde in grejorna och gick förbi minisats på väg ner mot de fria vikterna och då tjuvkikade jag in såklart och Charles satt glatt och "pratade" med en annan jämngammal bebis. Urgulligt så jag sprang ner och körde igång med buller och bång - verkligen all in i 30 minuter men var hela tiden redo att abryta min träning och Charles behövde. Jag kommer nog aldrig går dit och trösta och gå därifrån igen utan skulle han bli ledsen så kommer jag direkt och hämtar hoom och så går vi hem såklart. Men det behövdes inte idag för när jag kom tillbaka och skulle hämta honom hade han varit där i 40 och kröp glatt omkring och undersökte saker i rummet. Det var så otroligt häftigt att lägga mig ner på alla fyra och krypa fram till honom och höra någon säga <em>"ser du du vem som är här? Mamma!"</em> och sen se hans lilla ansikte skina upp när han såg mig. Coolt.</div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center"> Nu har jag en busunge som kryper runt överallt här och idag var det under bordet som var roligaste, nästan som en liten koja ju! Där satt han, kröp omkring och ställde sig till slut upp - då gick hjärtat upp i lite i halsgropen för han vet ju inte riktigt hur man tar sig smärtfritt ner än men han löste det bra. Fasiken vad jobbigt det är att höra duns och ett gråt nu när han reser sig mot vad som helst hela tiden, typ rörliga saker eller ens ben. Helt plötsligt kan han stå upp bakom en och hålla i byxbenet liksom - hellooo. Hur lyckades du med det?</div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center"><em>Charles egen lilla koja för dagen, han passade såklart på att smaka på mässingsbenen också, de var kalla och goda enligt honom...</em></p> </div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center">Nu ska jag snart börja dra ner på tempo här hemma med honom och byta om till pyjamas och ha mys fram till 19 när det är dags att sova. Min mamma och pappa landade precis i Stockholm så jag ska locka hit dem på en semla sen också tänkte jag för jag har inte ätit EN ENDA i år!!<em> (Jag älskar semlor utan mandelmassa - inte så konstigt eftersom jag älskar bröd och grädde kanske? Haha)</em></div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center">Hoppas ni har en fin kväll!</div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center"> </div>
