Mammahjärtat som dykt upp | Johanna Kajsons blogg

Vi stack ut i skogen en sväng i förmiddags, jag började springa men kände efter ett tag att både jag och min kropp nog skulle uppskatta att gå istället. Ibland är det skönt att backa lite. Rickard däremot sprang fortare ön vinden. Ikväll har vi hockeybiljetter men jag har faktiskt haft ont i magen hela dagen över att gå. Jag har aldrig varit så långt ifrån Charles så länge på kvällen med barnvakt. (Ska åka bort till Jönköping på hockeyn och Rickard hade sagt att den var på eftermiddagen men den är på kvällen och börjar 18:30 så vi är ju borta hela kvällen.) Jag var inte riktigt beredd på alla berg-och-dalkänslor man kan få som mamma. Alla känner olika inför olika saker, alla kommer med olika uppfostran i ryggsäcken och olika syn på hur man gör med sina barn och jag har all respekt för alla föräldrar! Jag tror ju på att bara Charles är med anknytningspersoner så är han trygg även om han skulle vara ledsen när vi är borta. Men det är skillnad på att vara i samma stad några timmar på en middag eller åka iväg båda två på event en hel kväll på ett helt annat ställe. Jag har berättat för svärmor hur jag känner, jag är ju säker på att hon och Charles klarar sig superbra oavsett om han är pigg eller trött, glad eller ledsen men mitt mammahjärta gör faktiskt ont om han skulle vara superledsen eller inte lyckas somna fastän han är trött. Hockey är ju inte ens något som är viktigt för mig så det gör det lite svårare att motivera mig... Jag är dock medveten att det är jobbigast för mig. Och därför ska jag försöka vara modig och gå ändå, för Charles och svärmors relation kommer få möjlighet att växa om jag gör det. Och jag och Rickard får uppleva hans favoritlag tillsammans, och förhoppningvis växer även jag lite efteråt. Jag har tankat på med närhet av Charles hela eftermiddagen och gråtit mellan varven. Helt sjukt att det kan kännas så här starkt! Håll nu tummarna för stt Hv71 vinner och att det blir en bra match.