<div style="text-align: center">Tänk att du bodde i mig i 40 veckor och nu har funnits med oss på utsidan av min kropp i ytterligare 20 veckor. Du lilla Mr Mini som alltid tryckte upp rumpan högt upp i magen på mig likt så du gör idag när du vill kura ihop dig i min famn. Du är bestämd som få och vänner kallar dig kejsaren medan jag föredrar kungen. Det är ju du som bestämmer <em>(än så länge) </em>och du är så oerhört nyfiken på at upptäcka världen. Att ligga för sig själv för länge och glo är inte den melodi, nej här ska upptäckas, lekas, snackas, jollras, busas och flygas runt i hemmet. Fast ibland räcker det med att vi ligger i sängen och pratar och du håller koncentrerat i min hand och vänder och vrider på den eller så tar du nappen ur min mun med den där allvarliga, koncentrerade minen innan vi skrattar åt mina pussattacker på dig. Du fina lilla Charles, vad jag är glad att det är just du som valde att stanna hos oss!</div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center"><em>Hålla handen - det är väl ändå det bästa?</em></div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center"> </div>
