5 månader som mamma | Johanna Kajsons blogg

Nu har jag varit mamma till Charles i 5 månader och jag tänkte att vi kunde intervjua Charles om hur jag är som mamma, det är väl kul? Hej Charles! - Hej på dig du, vem är du? Jag är den där grejen på datorn/mobilen din mamma pillar med när du somnar. Kallas bloggen, känner du igen det? Ahaaa, det där på internetet? Just det ja, jag vet att hon delar med sig av nästan hela vårt liv för en massa människor. Kul att råkas! Ja visst, jag tänkte fråga lite frågor om din mamma nu när hon varit mamma i 5 månader... Tycker du hon är en bra mamma? Ja hon är världens bästa mamma till just mig. Det funkar visst så har jag förstått, att den mamman man får är den som är bäst på att vara mamma till just dig? Jag vet att hon själv har haft lite svårt att förstå detta men jag tyckte glasklart från start! Varför visar hon inte ditt ansikte här på bloggen? Det är nog för att jag inte kan vara med och styra det hela riktigt än eftersom jag är så liten och för att hon redan tar 10 000 bilder om dagen på mig typ så om hon fick lägga upp alla urgulliga bilder på mig så hade hon inte kunnat sluta utan blivit smått beroende liksom... Helt ärligt är jag ett ovanligt gulligt barn med många ansiktsuttryck på min lyra och jag tror jag ärvt konsten att uttrycka vad jag tycker och känner med bara en blick av henne, haha. Tycker du hon är överbeskyddande som mamma? Njää, eller båda ja och nej. Hon läser på om det mesta och försöker vara nästan lite för "korrekt" med sina beslut kring mig och jag känner liksom att hon kanske skulle må bra av att våga vara pyttelite mer loose för jag tror hon skulle få ett enklare liv om hon sket lite i råd och rön men jag är ju såklart tacksam att hon är så noga och rädd om mig. Men emellanåt skulle hon behöva en paus från mitt energiska krävande av underhållning och då hade det kanske inte varit hela världen med lite mer Babblarna som jag gillar skarpt? Eller en sån där gåstol som verkar så rolig men som hon oroar sig för att barn som kutar runt i såna har svårare att lära sig att gå. Hon vill göra så rätt hon bara kan men varenda minibeslut som handlar om mig kan omöjligen vara helt korrekt på alla plan - hon behöver lita lite, lite mer på sin egen magkänsla och ta beslut som HON tycker är bäst. Det vore nog bättre för henne att sätta sig själv lite före mig ibland och i det långa loppet så blir det ju faktiskt bättre för mig. Men sen får jag nog säga nej också, för hon ger mig mer än ett krm smakisar fastän man inte "borde" och de kokar napparna rätt sällan och har alltid diskat flaskorna jag äter ur med YES diskmedel och inte med något avancerat specialfiskmedel. Så det är liksom lite både och - det är nog rätt vanligt va? Att mammor blir så där förvirrade och stressar ihjäl sig för att göra "rätt"? När är hon som roligast? När hon gör allt hon kan för att få mig att skratta som att krypa runt på alla fyra, sjunga tokiga sånger och dansa runt samtidigt, ligger på golvet med mig och härmar mig. Min vakna tid ger hon mig 110% fokus non stop och även om jag kräver det (hallå hur kul är det att ligga själv på en filt eller i gymmet och pilla med något? Jag ÄLSKAR människor och vill alltid vara meeed och göra som de gör och det är frustrerande att vara för liten hela tiden...) så är det imponerande att hon kämpar på och ger mig det. Jag tror hon kommer leka järnet med mig hela mitt liv och inte vara någon sån där mamma som sitter och dricker kaffe på bänken medan jag gräver i sanden... Och det är ju kul att ha en sån busig mamma! När är hon som tråkigast? När jag vaknar strax innan 06 och är pigg och vill leka men hon är trött och har den där dumma huvudvärken som gör att vi måste ligga kvar en stund till. Men när jag bara kommer på att det är rätt mysigt att gosa kvar i stora sängen så går det bra ändå. Vad gör hon som driver dig till vansinne? Hon pussar ju på mig 100 gånger om dagen (utan att överdriva) men det tycker jag är rätt kul och mysigt än så länge men när jag blir äldre kommer det nog vara lite pinsamt... Vad önskar du ni gjorde mer? Gick ut och lekte med mig och hittade på en massa saker men problemet är att jag hatar vagnen och är för liten för att leka så mycket så det gååår ju inte ändå... Jag längtar tills jag blir lite större och kan sitta själv och kanske gå med hjälp av gåvagn eller hålla mamma i handen för då tror jag både hon och jag kommer trivas bättre de där långa vardagarna när det bara är hon och jag. Hur var det första gången ni träffades? Fantastiskt! Jag hörde musik och hennes röst innan jag föddes och lyftes upp för att se henne direkt och kom ganska snabbt till hennes varma famn. Där var så mysigt så jag kände att det var tryggt att lätta på trycket och kissa lite även om det hamnade i hennes hår... 5 månader sedan idag men jag minns det som det var igår! Vad har hon blivit bättre och bättre på? Att ta beslut som passar oss i vår familj istället för att bara göra som alla andra gör och säger. Vår familj är unik, jag är unik så därför måste ju besluten kring oss vara unika också liksom. Heja mamma fortsätt våga gå din egen väg! Vad roligt att snacka lite med dig, nästa gång vill jag höra mer om dig istället! Charles i min gamla matstol nere i Skåne idag firade 5månadersdagen med majs - och sötpotatispuré.