Svar från frågestunden inför stundande förlossning.... Åhhh vad jag känner igen mig exakt den där stressen och pressen och liksom hetsen kring att ALLT ska slutas med när de fyller 3 år.... Det känns generellt som det är vissa åldrar som saker "ska" ske PANG NU - men barn är ju olika.... Och föräldrar är olika... Så jag tycker att man ska köra på sin magkänsla för vad som passar just sin familj, sin treåring och sin egen ork bäst. I min värld så är det omöjligt att en viss siffra (i detta fallet 3 år) skulle göra att precis alla barn ska sluta med napp, blöja och flaska.... Jag personligen tycker hetsen om att våra små barn ska bli stora är lite extrem ibland i Sverige... Visst de går med blöja längre än i många andra länder men det är så olika hur länge, det är olika varför och barn är som sagt olika. Och det viktigaste i detta inlägget är väl just det - LÅT FOLK GÖRA OLIKA! Även om du anser att en treåring skulle slutat med blöja, napp eller flaska så kan du ju isf applicera det på ditt barn och låta någon annan förälder göra på sitt sätt, oftast finns det ju tusen anledningar bakom till VARFÖR den föräldern väljer att göra just så, våga lita på att alla gör sitt bästa utefter sina förutsättningar tänker jag... I just vårt fall så har C fortfarande blöja men vi märker att han börjar hitta signalerna och kan fokusera kring det nu senaste månaden så därför tänkte vi testa ta av blöjan i sommar och tror att han kommer klara det galant då, anledningen till att vi inte gjort det tidigare är för att vi velat vänta in honom och att han faktiskt känts redo, han är ju en kille med energi och full fart framåt så att stanna upp och känna efter har liksom inte varit läge i vintras och nu har vi suttit lite på toa då och då för att testa lite helt prestigelöst i vår när tillfälle funnits, när vi föräldrar orkat och när C tyckt det varit kul. Annars har vi struntat i det och tänkt att det är lagom att mäkta med för oss alla i sommar när vi är hemma istället. Vi tänkte prata om det inför och förbereda lite och köpa kalsonger och så och sedan tar vi av den en morgon och sätter inte på den förrän på kvällen igen och då kallar vi det nattblöja helt enkelt och det är inte mer med det. Vi får se hur det går - 3 dagar kör vi oavsett och sen är jag aldrig sen att backa på det om det inte känns bra i magen. Nappen har inte varit något stort beroende här hemma så den låter vi vara kvar, han har den bara när han ska sova eller mysa på kvällen och spottar oftast ut den på natten så de få minutrarna per dygn han har den känner jag att det är en fin trygghet och mysighet för honom - jag förstår helt att vissa barn är mer besatta av sin napp och vill ha den precis hela tiden och pratar med den i munnen och då får man ju tänka på ett annat sätt och klura på vad som passar just det barnet och den familjen bäst. Men för oss är den rätt odramatisk så även om tandläkaren kommer tycka att den ska väck nu så väntar vi och ser hur det känns i höst och i vinter - han ska trots allt bli storebror och för mig så betyder det INTE att han ska bli "stor" och att "bara bebisar har napp" utan tvärtom, att han faktiskt ändå bara är 3 år och ska få behålla den om han önskar. Jag får väl återkomma med en update i höst på den fronten. Och sen har vi då flaskan... Jag skrev ju om att sluta med flaskan på nätterna här och vi har faktiskt kvar kvällsflaskan fortfarande men han dricker den väldigt sällan. Det är nog mer en trygghet i hans nattningsrutin att vi gör den och att den följer med upp men oftast så står den orörd på nattduksbordet och vi kör bara 90ml i den numera istället föra 240 så om han väl dricker den så är det ganska lite. (Och vad det gäller nattblöjan har jag VERKLIGEN ingen stress, det spelar liksom mig precis ingen roll om den hänger kvar ett år till eller inte...) Men för er som vill höra hur vi gjorde för att bli av med flaskan på natten så kommer det här: Det var många som ville höra mer om hur vi gjorde när vi tog beslutet att ta bort flaska helt på natten för Charles – den där flaskan har ju varit vår räddning på natten i 2,5 år och nej den har inte “behövts” för näringens skull som så många hakar upp sig på redan när bebisen är typ 6 månader.. GUD vad jag fått höra att han “inte behöver äta på natten längre” sedan dess men en flaska handlar ju om så mycket mer än näring och mat. Det kan ju vara tröst, trygghet, sövande, lugnande osv osv osv och har man haft ett barn som vaknat 10 gånger per natt i 1,5 år och sedan 4 gånger per natt i ytterligare ett år så gör man vad som funkar för att hela familjen ska få sova. I vårt fall så var det att behålla flaskan så länge C bad om den. Men vid årsskiftet var det första gången vi märkte en skillnad i hur den där flaskan önskades på natten… Innan hade han bett om den efter att försökt vända och vrida på sig och somna om i kanske 30-60 minuter och han har jäklar i det kämpat med sömnen det senaste året när han verkligen velat somna om men inte kunnat… Då har han eller vi föreslagit flaska och i 75% av gångerna har han somnat om inom 2 minuter efter den så det har varit GULD… Nu tyckte jag dock att han började fråga efter den direkt och lite mer på rutin än att han kanske egentligen ville ha den… Ibland upplevde jag till och med att han vaknade till och grät, fick napp och närhet och var på väg att somna om men liksom nästan som en fix-idé vaknade till och sa flaskaaa (han säger det väääldigt gulligt dock, haha) och då kändes det som att han nästan väckte till sig själv bara-för-att så då lyfte vi tanken om att ta bort nattflaskan helt för nu kändes det som att den störde för första gången och som att han egentligen äntligen hade börjat sova liiiite ännu bättre med bara 1-2 uppvak generellt varje natt och dessutom så hade han börjat med en snutte för första gången i sitt liv som kändes som det gav en ny typ av trygghet. (Nallen eller snutte har han inte fastnat för tidigare i sitt liv trots försök från oss…) Sagt och gjort. En plan ritades upp och vi passade på när vi var utvilade från jullovet och hade orken i oss själva att ta “fighten” av satt stå fast vid vårt val. Det var bara att stålsätta sig helt enkelt och berätta tydligt för Charles redan på dagen att från och med nu så dricker vi inte flaska på nätterna längre för det behövs inte. Att flaskan är något man dricker på kvällen innan man ska sova men på natten så blir det ingen flaska mer och sen hade vi satt upp 14 dagar av att HÅLLA FAST vid detta oavsett vad, för att han skulle protestera på nätterna räknade vi med, det är ju en vana och vi var beredda att trösta, vara nära, vara vakna, vara förstående, ge kärlek och ge ääännnuuu mera närhet och förståelse. (Jag tänkte att om JAG hade ett knep som jag älskade på nätterna som hjälpte mig att slappna av och somna om så hade jag blivit vansinnig och ledsen om någon tog bort det från mig så jag hade det som utgångspunkt för att orka vara mitt absolut lugnaste, mest kärleksfulla jag på nätterna). Första kvällen sa sig C vara med på det men natten blev såklart heeemsk och han grät och grät efter flaskan men lät sig tröstas och vi sa om och om igen att vi förstod men att nu har mamma och pappa bestämt att så här blir det och att han kommer fixa detta, vi klarar detta tillsammans och så tröstade vi och kramades om och om igen. Det var en TUNG natt men vi kände oss starka allihopa på morgonen – andra kvällen pratade vi om det igen och påminde om att det inte blir någon flaska inatt men att man får när man ska sova och då protesterade C lite när vi pratade om det men somnade sedan gott – på natten var det tungt mycket gråt igen och när han sa att han var hungrig så ordnade vi med macka eller yoghurt och vatten – SJÄLVKLART får man äta på natten om man är hungrig enligt oss. JAG blir ju hungrig om jag är vaken 1-2 timmar på natten eftersom mitt system alltid skriker efter frukost så fort jag vaknat och är man då vaken på natten så tror ju kroppen att det är morgon och att man ska bli hungrig. (Vi hade läst och hört att det där med att gå upp och äta macka, gröt eller vad som helst mitt i natten liksom blir för meckigt för barnet så de släpper det igen men om det gör övergången lättare så är det bara att köra.) Vi serverade dock vattnet i pipmugg eller vanligt glas och inte flaska så att det inte skulle bli förvirrande… Tredje natten samma nattmåltid och från och med fjärde så gick det bättre och innan veckan var slut så frågade han inte mer efter flaskan helt enkelt. Foton Maria Broström Mina bästa tips för att sluta med flaskan när man upplever att barnet egentligen inte behöver det längre: Bestäm er tillsammans och lägg upp en plan för hur ni ska dela upp nätterna för att orka vara så empatiska, kärleksfulla, lugnande och tröstande ni bara kan… Hellre köra varannan natt och att den andra får sova med öronproppar någon annanstans så att man VERKLIGEN orkar vara en engagerad och närvarande förälder när man gör såna här projekt. Berätta för barnet på ett tydligt sätt vad ni bestämt så ni kan upprepa mantrat på natten för igenkänning att detta är redan bestämt och överenskommet. Visa förståelse, så länge du är tydlig med vad som är bestämt och att det inte går att rucka på så är det ingen fara att vara superförstående. Här hjälper det såklart om man alltid är konsekvent i sitt föräldraskap annars också – i vårt fall vet C t ex att de få gångerna jag säger “mamma bestämt nej så då är det nej” så VET han att det går inte att rucka på. Jag säger inte nej så ofta utan gör det bara när jag vet att jag kan stå fast vid det – uthållighet i det stora och lilla beslutet har varit hemligheten för oss. Vi provade för några månader sedan med att minska ner pulver för att ge mer av bara vatten men det funkade inte alls för oss – vet att det funkat för andra dock att fasa ut pulvret och till slut bara ge vatten i flaskan med C slukade lika mycket ändå men det mättade/däckade ju inte honom så det blev bara värre. (Och ja, vi kan ta bort kvällsflaskan när det är dags att ta bort nattblöjan men det är inte aktuellt just nu och jag har inga problem med nattblöjan eller blöjor över huvud taget så för mig så funkar kvällsflaskan fortfarande kanon eftersom C är så kräsen med maten.) Vi tog oss an tipset att barnet såklart får äta om det är hungrigt men då att man går ner i köket och liksom GÖR en macka som man äter där eller fixar med gröt eller yoghurt och vatten och så – att det är ett litet meck och inte så mysigt att äta när man är hungrig på natten helt enkelt… HÅLL UT, HÅLL UT, HÅLL UT. Och vad det gäller sista punkten i frågan på denna frågestunden.... Jag trodde också man sov hela nätter när man hade en treåring men det gör vi fortfarande inte här hemma och jag har ställt mig in på att vissa barn sover inte hela nätter så jag antar att vi kommer väckas en eller ett par gånger varje natt fram tills kidsen är 7-10 år. Det får vara okej, det får bli vårt nya normala och det är så jag håller mig positiv och orkar - att acceptera och inte älta eller tycka att det är störigt eller orättvist. Acceptans är min hemliga lilla nyckel....
