GLAD FÖRSTA MAJ!! Och glad valborg hann jag inte skriva ordentligt igår för vi hade över grannarna tidigt på lek och grillkväll och vi hade så fruktansvärt trevligt så jag tog inte en enda bild eller rörde telefonen på hela eftermiddagen och kvällen - DET händer inte ofta!! När vi vinkade hejdå till dem strax innan 22 och de nattade sina barn i vagnen på vägen hem medan jag kröp ner med vår lilla superhjälte Charles så kände jag bara så orimlig tacksamhet över livet. Att det kunde bli så här bra, den där flytten till Skåne... Känner ni igen kaninen som fick vänta i 9 år? (Läs inlägget jag la upp på morgonen när vi skulle åka in till förlossningen för att få träffa Charles här, det är kaninen som har huvudrollen där och nu fick den såklart följa med på familjefotograferingen i väntan på lillebror...) Minns ni hur dåligt jag mådde på morgonen när vi skulle flytta från vår lägenhet i Stockholm till Skåne? Man riktigt ser hur ont jag har i magen i filmen.... Sen flög vi ner och fick nycklarna och det började kännas lite bättre och på kvällen och dagen efter vad det som att allt föll på plats - nu skulle vi bo här i Höllviken i detta huset med stranden runt hörnet och allt kändes faktiskt riktigt bra... Vi hade ju inga vänner här när vi flyttade hit, efter 8 år i Stockholm där hela vårt gäng bodde och min syster med familj bodde granne med oss så var det en enormt läskig grej att dra upp rötterna och flytta ner till Höllviken där vi inte kände någon - det fanns några gamla arbetskollegor och någon gammal vän till min syster men ingen vi egentligen kände så vi var inställda på att det skulle bli tufft. Men att det var rätt för vi ville bo i det huset, i den miljön och förskolan vi hade spanat in till Charles kändes så himla mycket bättre än innergårdarna vi hade tittat på i Stockholm. Så kom vi hit och jag var mammaledig med Charles första två månaderna och jag fick ett mail från en tjej som hade läst bloggen och insett att de skulle flytta till samma gata som oss och att deras son dessutom skulle börja på samma förskola och avdelning som Charles - en helt ny där det bara skulle skolas in 4 barn först... Så vi bestämde en playdejt här hemma en vecka innan inskolning och under inskolningen så var föräldrarna till ett av de andra barnen minsann en gammal lagkamrat till Rickard från Småland... Och idag är detta dem vi umgås mest med och sönerna går på förskolan ihop och trivs superbra tillsammans när man leker. Livet alltså! Så grannarna som bor längre ner på gatan är dem jag umgås med mest, jag och Louise pratar non-stop från att vi ses tills att vi säger hejdå och vi har helt okomplicerad relation med massor av humor, pepp och kärlek till kidsen - och så tänker vi rätt lika om föräldraskapet vilket underlättar såklart när våra barn är så bekväma hemma hos varandra så de bara springer in och tar för sig, haha. Älskar det. Och Charles är så gullig med deras lilla Ebba vilket får oss att längta ännu mer efter att få träffa lillebror på utsidan av magen... Hur otroligt är inte det, att jag och Louise ska vara mammalediga ihop i höst efter varsin IVF-kamp som vi drev samtidigt för ett par år sedan utan att känna varandra? Nu ska vi vara mammalediga ihop med de små (Ebba och lillebror) och hämta lämna killarna på förskolan tillsammans. Det kommer bli en riktigt fin höst... Men först kommer våren och sommaren - nu är det maj och valborgsvädret bjöd väl inte på någon glimt av varken vår eller sommar direkt, mest grått och spöregn men vad gör det när man har tända ljus, god mat och fina vänner att fira med? Alla de mysiga bilderna i inlägget är från fotograferingen med Maria Broström här nere på stranden... Fick ett helt gäng med nya fina bilder i veckan och tyckte de symboliserade precis den kärleken och tacksamheten jag känner över hur livet blev efter flytten hit... Att det kunde bli så rätt <3.
