Måndagmorgon igen, Charles fick kramar och puss på kinden av två av tjejerna som han leker mycket med och sedan tog de bokstavligt talat varandra i handen och skuttade/hoppsade in till bokrummet för att leka och han tjoade hejdååå.... Mitt hjärta smälte för de små fina ungarna!! Jag har märkt att där är äldre pojkar som börjat nästan "hetsa" om vem som är pojke och flicka och lägger värderingar i det och jag ska prata med förskolepedagogerna om hur tusan man bemöter det för det är SÅ viktigt för mig att inte lägga den typen av värdering i kön och C är i en period där han härmar äldre barn märker jag och jag försöker fråga honom nyfiket varje dag vad de leker, var ett ord kommer ifrån och vad det betyder osv men när andra förskolebarn/pojkar bestämt sig för att leka "bara pojkar" och säger "du får inte vara med för du är tjej men C du fååå komma in här för du är kille" så blir jag ju TOKIG inombords vilket jag inte vet om jag har rätt att bli. därför blev jag så glad imorse att han valde att skutta iväg med tjejerna just denna gången och i eftermiddag ska jag prata med pedagogerna och fråga om tips och råd hur jag ska tänka i min "oro". Här är måndagsfrukosten idag iaf och jag har börjat dagen lugnt hemma och har en instensiv adminvecka men tack och lov är det mesta hemifrån så jag kan göra mycket i lugn miljö och lugn takt... Det är verkligen det som är nyckeln till att jag mår bättre nu, de dagarna jag har en massa möten och ska prestera ett visst klockslag så mår jag som sämst på kvällen och har som mest ont - i fredags var ju en sådan dag som gick åt helskotta och det påverkade mig över ett dygn efter märkte jag... Men först, mer kaffe och öppna mailen i lugn och ro och planera upp veckan som kommer... Och fundera på lite frågor till pedagogerna i eftermiddag kring hur jag ska hantera att jag ser förändring i Cs beteende utefter vem han lekt med under dagen på förskolan och vad han berättar - man kan ju inte skydda de små men några tips och trix måste väl ändå finnas när jag känner att han leker mer "våldsamt" än vad jag är van vid med kraschande leksaker, puttande av saker och i fredags nämnde han till och med att någon hade "slog honom" vilket jag fick fick panik av men sen tänkte jag efter och insåg att det antagligen bara var i leken och en knuff men det KÄNDES ju för honom som att någon slog honom vilket jag ska ta upp och höra närmre om också. Hur gör ni med sånt?
