Hej och glad lördag, solen skiner här och vi har varit iväg på Annedals julmarknad och där köpte vi med oss varmrökt lax, lokalt odlade morötter, potatis och grönkål hem och jag köpte lite mossa som jag petat ner i krukor här och där här hemma... Julfeeling deluxe! Älskar att handla på Annedal, alltid lika mysigt att gå och plocka ihop sina råvaror och känna att de är odlade precis här. Kolla grönkålen jag köpte med hem, hur vacker? Den ska det göras grönkålschips ikväll. Igår var en STOR dag i vårt liv, av flera anledningar som jag ska berätta om längre fram men vi har längtat länge efter att få gå på Charles konsert på kulturskolan och igår var det dags att se honom kliva upp på scenen med sina förskolekompisar och det var ju det häftigaste jag sett. Såklart. Kan liksom riktigt känna hur jag själv älskade pirret i att stå där på scen och uppträde för min mamma och pappa och igår var det 4 och 5åringarnas tur från vår förskola. De har haft en sångpedagog en gång i veckan hela hösten och övat på en massa roliga sånger och små danser och det var så gulligt och imponerande när de visade upp allt för oss föräldrar och anhöriga igår. Min mamma och pappa var också med, såklart för vem vill missa den magin?! Efteråt firade vi med Napolitanska pizzor här hemma från Stenmarks och de var lika goda denna gången - även om man får stå och vänta över en halvtimme efter utsatt tid utomhus för att de oftast är sena. Men det var jag som hämtade dem ensam igår och jag tyckte det var härligt att få en halvtimmes frisk luft och att stå och titta på elden i ugnen där ute på deras terrass så det var okej. Ni vet ju att C oftast blir rädd precis när man ska göra sånt här, han hade laddat heeela veckan och hela dagen för att han var så "taggad" och han skulle vara så snygg hade han bestämt själv. Svart kavaj ville han ha och han tog ett långt bad efter förskolan igår för att han skulle borsta sitt hår snyggt, haha. Gullungen. Men sen började nog nerverna sätta sig för då ville han helt plötsligt inte längre vilket jag var beredd på innan såklart... Han var fööör trött och orkade inte sjunga och han orkade inte stå och inte dansa sa han... Men jag hade fixat en magisk sten som kunde hjälpa honom som han fick med sig i fickan och mycket riktigt, när vi kom fram och han skulle in till alla kompisarna på scenen medan alla föräldrar skulle vänta utanför så blev han orolig och pedagogerna som vet hur han funkade köpte hela magiska-sten-tryggheten helt så han stod med den i handen och kände sig så lugn och sjöng med och spexade. Han älskar ju att sjunga och dansa så det gjorde mig SÅ glad att han vågade. En magisk sten är inte så dumt ändå, det var en kristall jag hade sparat till idag. Åh mitt hjärta smälter när jag tänker tillbaka på uppträdet igår. Gulliga ungar!
