<div> <div> </div> <div> </div> </div> <div> </div> <div>Jag fick en kommentar igår:</div> <div> </div> <div><em>"Förlåt, men hur ska du fixa ha fler barn om du ganska ofta mår så dåligt att du blir sängliggandes?! Måste ju vara otroligt jobbigt hela tiden va så beroende att ha folk nära som måste hugga in och hjälpa till och avlasta... Du har ju redan svårt fixa att ta hand om C. //Anonym" </em></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div> <div>Tack för din omtänksamma kommentar och för att du början den med att säga förlåt. Nej, det är inte självklart för oss att vi "fixar" att ha två barn men det är en dröm jag har - att Charles vi ska kunna ge Charles gåvan av ett syskon. Men det får vänta eftersom vi har det tufft som det är nu, och vi är kloka nog att inte kasta oss in i något innan vi vet att vi kan hantera det så du kan vara lugn - jag går på P-piller. Dessutom är det inte säkert att vi kan bli gravida eftersom det var svårt förra gången så detta med ett syskon är en dröm och en rädsla jag lever med dagligen - tackar som pålyser detta.</div> <div> </div> <div>Det ÄR otroligt jobbigt att leva med två kroniska sjukdomar som jag gör där smärtan är mer eller mindre konstant och emellanåt - ganska ofta (FÖR OFTA!) så är smärtan så pass illa så jag blir sängliggande. Det ÄR skittufft och vi har världens bästa uppbackning omkring oss, Rickard stöttar och finns här och sedan har vi syrran med man och har haft turen att min mamma och pappa jobbat i Stockholm varje vecka senaste åren så även de kunnat avlasta. En del i vår situation för framtiden ÄR ju att vi behöver familjens stöd och just därför tar vi hand om vår lilla familj genom att flytta till ett hus i Skåne - för att ha mina föräldrar nära då de är bosatta där. Den uppbackningen skulle vi knappt klara oss utan och det är verkligen guld värt. Så vi gör såklart det som är bäst för just vår familj som du märker.</div> <div> </div> <div>MEN - att jag inte fixar att ta hand om min son har du helt fel i och det sårar mig enormt när du skriver så. Jag har varit mammaledig med honom i 16 månader och han är världens gladaste, kärleksfulla och tryggaste lilla person så han upplever nog absolut att jag "fixar" att ta hand om honom. Dessa dagarna när jag mått sämre har jag inte varit den ROLIGASTE mamman i världen då jag inte haft ork att stå på huvudet, hitta på 1000 lekar, åka på en massa utflykter eller så utan det har varit mycket vila, läsa böcker, titta på barnTV tillsammans och en och annan promenad till parken. Och vet du vad? Det RÄCKER för min älskade lilla 1,5åring C. Han mamma tar hand om honom ändå. För jag är en NÄRVARANDE mamma, jag finns här för honom och jag är en KÄRLEKSFULL mamma som gör mitt bästa. Och iband är mitt bästa att be om hjälp från någon annan när jag har så pass hög smärtgrad.</div> <div> </div> <div>Jag vet inte vad syftet med din kommentar var kära "Anonym" men jag hoppas du känner att du fått svar på dina funderingar?</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> </div>
