<div>Så hände det igår igen, den där vidrigaste av de vidrigaste huvudvärksattackerna flög på mig och jag hamnde i trans av smärtan. Det känns som att hjärnan svullnar upp och försöker trycka sig ut från skallen och döda mig. Det smärta så jag kräker och kräker och mitt enda mål är att försöka andas lugnt och tungt och vila men emellanåt tar smärtan över så starkt så jag måste sitta/snurra runt/ ligga på alla fyra/ gråta/ kräka igen osv osv. Det är HEMSKT.</div> <div> </div> <div>Jag tycker min dagliga huvudvärk ha börjat bli mer hanterbar sedan jag slutade med medicinerna (Lyrican) och får jag bara vakna och få i mig frukost och kaffe så är den så pass dov så jag har lärt mig att inte märka av den i vardagen numera. Jag måste fortfarande ta hyffsat lugna morrnar och starta dagarna lugnt men bara jag sköter mig så hanterar jag huvudvärken bra numera. Men, dessa frrrrruktansvärda attackerna är nära-döden-upplevelser varje gång och jag är en helt slut, bakfull<em> (som jag kallar det, hela kroppen darrar, huvudet är ömt och jag är helt slut)</em> och matt - ingen kul mamma för Charles. Jag blir så LESS att jag ska behöva leva med detta, att Charles ska behöva leva med en mamma som mår så här emellanåt. Just idag känns det faktiskt orättvisst - jag brukar vara ppositiv och peppig kring mina kroniska sjukdomar men idag känns det faktiskt rätt upp och ner piss.</div> <div> </div> <div>Inte så inspirerande - något tokigare är att jag hade en liten kille som kämpade länge och väl med att klättra upp på soffbordet igår och när han väl lyckades så ställde han sig upp och sträckte ut armarna åt sidan och sa tadaaaaaa. Sen gick han mellan soffbordet och tv-bänken 1000 gånger och mitt hjärta höll på att hoppa ur halsgropen så orolig jag var även om jag försökte spela cool.</div> <div> </div> <div> <div> </div> <div> </div> <div>Klättrar era barn på allt? Charles har varit rätt försiktig innan med sånt och det tog lång tid innan han lärde sig "rumpan först när man ska ner" så han ropade alltid och bad om hjälp när han skulle ta sig ner från soffa, säng, små trappsteg osv. Men jag se klätteregenskaperna i honom så jag försöker lära honom snarare än hindra.</div> <div> </div> <div>Hur ska jag tänka?</div> </div>
