<div>Ni är fler och fler som vågar komma fram och hälsa och berätta att ni läser bloggen och jag blir lika glad och rörd varje gång för ni betyder otroligt mycket för mig ska ni veta. Jag är så tacksam för att ni läser, kommenterar, peppar och stöttar såväl mig som varandra. Vi är ett coolt gäng här inne på Ungafrukajson tycker jag!</div> <div> </div> <div>Och idag fick jag vara med om ett extra omtumlande möte när en superhjältinna till kvinna om fram och sa hej och ville ge mig lite extra pepp och stöd då hon läst bloggen och sjläv har inte bara ett utan TVÅ IVF-barn. Wow, jag passade på att fråga ut henne om allt kring kampen om ett syykon och de hade verkligen haft det tufft men nu stod hon där med sitt andra urgulliga barn och såg ut som en superhjältinna. Så stark och modig. <em>(Jag skriver inte ut något namn för jag glömde fråga om jag fick skriva något om hennes resa så jag utelämnar alla detaljer men jag blev verkligen helt knockad! Tack för att duk kom fram!) </em></div> <div> </div> <div> <div> <div> </div> <div><em>Jag såg en mantel och en superhjältinneögonmask på kvinnan jag mötte idag!</em></div> </div> <div> </div> </div> <div> </div> <div>Efteråt var jag först upprymd och glad över peppen men sen kom en liten chock och sorg över mig för jag hade så innerligt tänkt att när vi väl tänkte försöka ge oss på kampen om ett syskon så hade jag hoppats på att det inte var riktigt lika jobbigt denna gången. Jag har mest fokuserat på att bygga upp mig stark fysiskt, att försöka få in bra rutiner med Charles och med en förhoppning om att han ska börja sova lite schysstare snart för innan dess går det ju absolut inte. Och så har jag kikat på luckor i arbestschemat för att vilja och orka satsa - så är det ju när man är egenföretagare. Jag räknar ju med att må kass fysiskt och då kan jag inte vara fullbokad med jobb så 2017 satsar jag all in på jobbet.</div> <div> </div> <div>Hur som, nu inser jag ju att SJÄLVKLART är det nästintill ännu tuffare att ge sig in i kampen omgång två. För första gången visste vi inte vad vi skulle få, vi visste inte vem som väntade på oss på andra sidan av kampen och vi var ju varken bebismänniskor eller hade haft någon slags längtan av en graviditet eller föräldrarledighet på det sättet. Vi ville ha en FAMILJ och båda hade en 2-3 åring som målbild men var lite rädda <em>(och nästan anti)</em> inför bebistiden och preppade oss mest med att det fick vi ta oss igenom om vi väl lyckades. Och tack och lov var ju bebistiden så mycket bättre än jag hade hoppats på men herregud vad vi älskar att vara föräldrar nu när Charles blivit så här pass stor. <em>(Vi älskade honom från dag ett som ni säkert förstår - alltid svårt att skriva om detta utan att någon säger "men varförs kaffade ni barn om ni inte ville ha en bebis" men jag tror och hoppas att ni förstår vad jag menar.)</em></div> <div> </div> <div> <div> <div> </div> <div><em>Foto Dayfotografi</em></div> </div> <div> </div> </div> <div> </div> <div>Men. Nästa gång - då drömmer vi ju på riktigt om det där barnet, den där bebisen och det där syskonet till Charles. Nästa gång vet man ju hur förlossnigen är och hur det är att möta sitt barn för första gången. Hur det är att lära känna en ny liten person och hur det är att utvecklas med den. Nästa gång förstår vi ju att vi kämpar för en liten människa på ett helt annat sätt och nästa gång vill vi nog 1000 gånger mer vilket gör att varje misslyckande, bloddroppe och kramp kommer vara 10000 gånger värre. Fy fan, jag har inte tänkt så. Jag har tänkt att man kommer kunna köra på men ignorera lite vad man håller på med eftersom man är så tacksam för det barn man redan har - men det barnet har ju ingenting med nästa barn man drömmer om att göra. Det är två olika individer, två olika längtan och två helt olika saker förstår jag nu. Jag går ju på p-piller så jag har ingen mens men den dagen det är dags inser jag att jag kommer gråta floder vid varje mens - det där röda blodet som är som ett hån av misslyckanden.</div> <div> </div> <div>Så nu inser jag att jag måste bygga mig stark inte bara fysiskt och inte bara bygga en stark familj med C utan jag måste verkligen bygga mig riktigt stark psykist. Och det vet jagi nte ens hur jag ska kunna göra. Tur att det är långt kvar tills det är dags.</div> <div> <div> </div> </div> <div> </div> <div>Nu ska jag torka tårarna och pussa på min lilla älskling. Världens finaste lilla älskling.</div> <div> </div> <div> </div>
