<div> </div> <div> </div> <div>Låt oss ta det ännu ett steg vidar när vi ändå berört ämnet så mycket - detta var på omslaget på vår stadsdels tidning för någon vecka sedan. Nannys är ju en het potatis i Sverige där många skriker med stora bokstäver att om man inte hinner ta hand om sitt barn så borde man aldrig skaffat dem. <em>(Ni kan läsa artikeln <a href="http://www.stockholmdirekt.se/nyheter/mer-eftertraktat-an-nagonsin-att-skaffa-nanny-man-bygger-upp-en-relation/reppje!ty3NBlg1rPB9XUOjzTLuyQ/" target="_blank">här</a>)</em></div> <div> </div> <div> <div> </div> <div> </div> </div> <div> </div> <div>Rickard har lyft frågan om en nanny ett par gånger sedan C föddes, just eftersom han har behövt jobba och jag har också velat småjobba emellanåt men då har jag sagt nej och tänkt att jag inte vill ta hjälp av något så extremt som en nanny - för att jobba. Tänk om detta är det enda barnet vi får, då vill jag inte slösa bort tiden med honom för att jobba och dessutom köpa in en person som tar hand om honom. MEN. Så fick vi ingen förskola under hösten som vi hade tänkt och jag hade tackat ja till mer jobb än tidigare, just eftersom vi hade tänkt att C skulle börja förskolan i oktober. Hur gör man då? Vi har ju turen, som jag nämnt en massa gånger tidigare, att det finns familj som kan stötta och hjälpa till men om man inte har det då? Ska det då vara "fult" att köpa in tjänsten istället?</div> <div> </div> <div>Det blir ju vanligare och vanligare att vi flyttar ifrån vår hemstad och därmed ifrån barnens mor- och farföräldrar och många känner att de inte har en enda person i sin stad som de kan be om lite avlastning och hjälp ifrån för passning av barnen. I mitt fall har det handlat om jobb men jag tnäker även för att man ska hinna träna och ta hand om sig själv, vila, klippa håret, gå på dejt med sin man - you name it. Små saker som man faktiskt FÅR lov att tycka är viktiga trots att man fått gåvan av ett barn till sin familj. Jag vet vänner som har nannys just för när de ska gå på dejt på varandra och folk bli tokiga av sånt men har man ingen annan man kan be så anser jag att det är en bra lösning, för relationen måste verkligen få sin tid den också för att man ska orka. Och det är väl bättre att föräldrarna fortsätter vara tillsammans än att de inte fick dejta på 10 år? Jag tänker att det viktiga då är väl att man hittar en och samma seroösa nanny så att barnet får regelbundenhet i träffarna och därmed känner sig trygg och anknuten?</div> <div> </div> <div>Likaså när barnen börjar förskolan, när det nu än må vara. I många fall jobbar båda förldrarna heltid och för några av dem är heltid dessutom inte bara 40h i veckan utan kanske 50-60h, är det bättre att en ettåring går i förskolan 40h i veckan eller kan en nanny som hämtar tidigare två dagar i veckan vara ett alternativ? Någon som återigen är regelbunden och anknuten - bara för att man köper tjänsten betyder det itnte att de inte kan få lika fin anknytning som en moster eller faster tänker jag.</div> <div> </div> <div>Hur tänker ni? Har ni provat använda er av nanny?</div> <div> </div> <div> </div>
