<div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center"></div> <div style="text-align: center">Minnet gör ont i mig som ett trauma men när man vet utdelningen är det ändå fint att minnas tillbaka till den 9 september 2014 - dagen då vår lilla Charles skapades utanför min kropp. Vi hade tid 07:30 på IVF-kliniken för äggplock och jag var nervös eftersom förra gången hade gjort så fruktansvärt ont så jag önskade bli sövd denna gången men det gick inte på min klinik. Bara att försöka träna på andningen, se det som en chans att öva på att ta sig igenom smärta för om allt gick som vi hoppades så skulle jag ju få föda barn om 9 månader. Jag var inställd på att träna på att andas, vara tung och lugn. </div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center">Vi kom dit och jag fick som vanligt byta om till sjukhusrock och de där lååånga vita strumporna som går upp över knäet. Man måste vara utan smycken, nyduschad och osminkad utan produkter osv. Min hy var superkass efter alla sprutor så för att ge mig själv lite mer ytlig glam lockade jag håret kvällen innan. Det kan låta töntigt att fokusera på det yttre men ibland kan en sån liten grej faktiskt ge en styrka, jag hade iaf lockigt hår under den gröna operationsmössan!</div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center">Jag fick smärtstillande och ligga och vila innan de kom och hämtade oss och tog in oss i rummet bredvid där jag fick min OP-mössa och Rickard grön OP-rock och även han en grön mössa. Bara att hoppa upp, be dem höja morfindosen och andas djupt genom det tortyrliknande helvetet som väntade när de skulle se hur många ägg de kunde få ut helskinnade från min trötta kropp. Rickard höll mig i handen och såg mig in i ögonen hela tiden där han stod uppe vid mitt huvud. Ibland blundade jag och försökte andas medan tårarna sprutade i panik, ibland kunde jag titta på Rickard. Det gick fortare denna gången men var inte mindre smärtsamt för det, och jag visste vad jag hade att vänta efter. En uppsvälld mage som såg ut som att jag var gravid i 7e månaden och en jäkla massa smärta i buken, bara att hålla kalendern tom och bädda ner sig och hålla tummarna. </div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center"> <div> </div> <div> <div><em>Trötta, nervösa och ändå förväntansfulla för ett år sedan innan vi fick komma in till äggplocket.</em></div> <div> </div> <div>Efteråt var jag helt groggy och fick ligga i sängen och ta igen mig en stund för att "komma tillbaka". Mer smärtstillande och efter en stund även en bricka med mackor, juice och kaffe. Den där brickan, äntligen! <em>(Man får ju inte äta innan sånt här, inte ens dricka vatten och jag som alltid måste ha frukost direkt när jag vaknar har lite svårt för det där.)</em> Åt mackorna, drack både juicen och kaffet och visade upp att jag kunde kissa innan vi fick byta om och ta en taxi hem. Och hemma var det bara att vila.</div> <div> </div> <div> <div> </div> <div> </div> <div>Sen sov och vilade jag resten av dagen och höll tummarna, samtalet om det befruktade ägget kom först dagen efter - vilket lycka! Vi skulle få sätta in ett ägg. Så den 9 september 2014 skapades alltså Charles i ett labb. Helt otroligt att han nu ligger här bredvid mig och sover så sött. Ibland behöver man lite magi...</div> </div> <div> </div> </div> </div>
