Citat från er jag bär med mig | Johanna Kajsons blogg

Foto av Dayfotografi NI ÄR VÄRDLENS BÄSTA BLOGGLÄSARE! Så många fina ord som trillade in igår, så många som var tacksamma att jag berättade ärligt om både ups and downs (försöker ju göra det så gott det bara går men ändå behålla peppigheten här inne) och SÅ många peppiga citat jag tar med mig. Här är några favoriter jag bär med mig idag skrivet av just er: "Du gör så gott du kan och det räcker." "Vi är fler som har dessa dagar då man bara gråter och undrar om man någonsin ska känna sig som sig själv igen. Men den tiden kommer!" "Alla passar inte för att jobba med en liten bebis (möjligt att du gör det, bara inte just idag)" "Du är så positiv, en härlig frisk fläkt helt enkelt! För att man ska fortsätta kunna vara det så tror jag att man måste få ha dåliga dagar och tycka att allt är skit. Man blir inte en sämre mamma eller människa för det, även fast det kan kännas så!" "Vi gör vårt bästa och som alla så fint har kommenterat så är vi så många som känner igen oss i tuffa dagar. Foten i stigbygeln, tack för att du påminner." "Du måste verkligen ta hand om dig, äta är A och O för att orka. Jag vet precis hur det känns att vilja bli av med alla gravidkilon på en gång, men det kommer, det kommer! Var snäll mot dig själv." "Vissa dagar är det helt ok att be de positiva tankarna fara å flyga, en får helt enkelt fånga upp dem igen en annan dag när en har mer ork." "Trots att du är otroligt glad och tacksam över att Charles finns hos er så får man ha dåliga dagar och vara ledsen över att det gör ont, att kroppen inte är som innan, det betyder inte att du är mindre tacksam för er fina kille." "Det är bara tre månader sedan ert lilla underverk kom till världen det är inte så konstigt att kroppen inte återhämtat sig ännu. Ha inte för höga krav på dig själv när det gäller kroppen. Du kommer återhämta dig och hitta tillbaka till dig själv!" "Tre månader eller tre år. Man gör så gott man kan." "Strunta i samhällets förlegade ramar och må bra, och njut av tiden du är i nu. Du kommer knappast se tillbaka på denna höst och tänka: "så synd att jag vägde några kilo mer då, annars hade tiden varit perfekt"?? " "3månader är ingenting för vikten, kilona komma gå ner. Ingen ide att ens ställa sig på vågen redan." "Min man (eller jag) fixar grund till kalla matlådor i kylen, tex ris och quinoa. Sen ska alltid rökt lax eller skinka finnas i kylen och sallad." Sista tipset är ju riktigt smart, just kalla matlådor! Vi lagar ju knappt någon mat här hema så det där med matlådor är ännu jobbigare för mig men igår tog jag tag i reservplanerna och köpte hem Felix fryspajer att ha i kris. Brukar försöka ha en krisplan men hade inte hunnit handla hem ordentligt efter helgen på vift. Andra saker jag funderar på som ni tipsat om är att skita i vad BVC-sköterskan sa om sittdel och byta efter Frankrikeresan (då är Charles över 4 månader) samt om vi kanske ska köpa en ny, bättre bärsele. Vi fick vår på köpet av Maxi Cosi och den hatar Charles, han kanske älskar Babybjörns om jag har tur? Fick den här kommentaren som gick rakt in i hjärtat angående just att byta till sittdel trots att BVC säger nej: "Jag hörde en kvinna på tv (med adekvat utbildning) som sa "alla barn är inte gjorde att vara spädbarn". Och det bara föll så rätt att få höra det. Min grabb höll huvudet stadigt när han va tre veckor. Han drog sig till sittande när han va fem veckor. Han vill barskåp och stå eller sitta med stöd. Han vill konstant prata prata prata. Han är inte hemma i spädistiden. Han vill uppåt framåt och fort! Så jag tror att du kan ta beslut själv kring din son och ER situation. Om du vet hur länge du ska vara ute så vet du också hur ni färdas bäst. Det tog emot som tusan att sluta med liggdel för jag hade en drömbild av promenader med min lilla bäbis. Men han är inte en liten sort helt enkelt. " Den där sista meningen tog jag till mig - " Det tog emot som tusan att sluta med liggdel för jag hade en drömbild av promenader med min lilla bäbis. Men han är inte en liten sort helt enkelt." Det är nog fan en stor del i varför jag inte vill byta. Att jag vägrar ge upp min drömbild av långpromenader med liggdelen. Men man ska ju GÅ MED BARNET i vad hen vill, inte sträva emot. Och Charles är ju precis hur tydlig som helst med att han hatar liggdelen så varför lyssnar jag inte? Drömbilder är lite farliga i såna här situationer, alla barn är olika och man får hänga med på just sitt barns upptåg. Det är ju det som är så spännande!