Ni vet ju att jag klurade lite på det här med TV, iPad, Babblarna osv och jag tyckte vi fick till bra tankar och en bra diskussion bland kommentarerna som gjorde att jag klurade vidare lite till. Jag har lyssnat en hel del på Barnvagnspromenader med Louise Hallin och blir rätt färgad av en sådan expert men vill alltid försöka klura lite själv innan jag tar beslut. Man måste ta alla sorters rekommendationer till sitt eget hjärta och liv och fundera på hur man applicerar det bäst för just SIG och SIN familj. Så är det med allt, lika gärna som jag inte bara vill hoppa på något för att alla andra gör det, lika gärna vill jag inte förbjuda något för att någon expert säger det. Jag vill ta aktiva beslut. Hur som helst, efter klurande kom jag fram till att jag tror verkligen på det där med att barns hjärnor har sett likadana ut i alla år och att om forskningen visar att de kan ha svårt att koppla ihop inzoomningar och när man byter kameravinkel/ ändrar scen så får deras hjärnor inte ihop det eftersom de inte förstår hur det gick till. Det låter logiskt för mig att man inte bör strunta i det eftersom det inte bara handlar om känslorna kring det rörliga, snabba intrycket utan även om vad som händer i hjärnan. Utöver det så pratas det mycket om det här med att barnen kollar av i sitt förälders ansikte så allt är okej när de samlar på sig nya intryck, de kanske tycker något är jättespännande, jätteläskigt eller jätteroligt och genom att slå en snabb blick på mammas eller pappas ansikte så stämmer det av att det VAR så som de uppfattade det liksom... Det låter också logiskt - att man alltid bör sitta med när de tittar på något så man kan försöka uppfatta hur de tar in allt längst vägen. Sen säger vissa att barnet själv inte ens hinner registrera att de blir rädda för att det går för fort på TVn så de kan bli superskrämda av lilla Alfons Åberg men varken de eller vi vuxna hinner uppfatta det och det är väl det som gör det hela lite svårare tänker jag. Och om de kan bli skrämda av det - då gissar jag att nyheterna, en reklam för Modus eller Beck osv verkligen kan skrämma dem. Och slutligen låter det logiskt att man behöver bli lite uttråkad ibland för att plocka fram sin inre fantasi, idag är det så lätt att bara få iPhonen och titta på något när man är uttråkad som barn. Men hur ska de då bygga ihop ett fantasislott i soffan med kuddar och filtar där en hel värld av spännande grejer händer? Fantasi och lekfullhet måste få plats och för att det ska komma fram behöver man få ett nej om skärmen tror jag. Det är väl ungefär ovan som jag klurat på och bestämt mig för att ta mig till mig. Sen har jag också bestämt mig för att, som någon skrev, ta till oss att vi lever i denna tiden och tekniken finns här - överallt och det är barnens framtid. Att helt förbjuda skärm fram tills de är 2 år och att utesluta all form av skärm när det är ett så fantastiskt verktyg som faktiskt funkar på barnen verkar extremt. Det finns ju massor med bra grejer som barnen kan lära sig, en 3 åring som kan säga engelska ord om vissa saker genom program han sett och spel han spelat anpassat till hans ålder är ju hur coolt som helst! Tänk vad mycket mer de kan lära sig på ett nytt sätt än va vi kunde! Det ska man ju ta till vara på. Därför blev jag så glad när jag läste den här artikeln med nya riktlinjer för skärmtid till och med för de små, det kommer lätta många föräldrars dåliga samvete för att man drar till med Babblarna "fast man inte borde". Däremot så är det ju just det, att man inte går loss och sätter ungen framför skärmen och går iväg och gör en massa annat eller har på den varje gång man matar för att det blir enklare. Då tappar man ju bort viktig uppfostran och anknytnings/trygghetstid. Även om matningen är meckigare utan tänker jag. Babyloonztåget tuffar framåt, funkar som Babblarna Så, hur tänker jag nu då efter ovan tankar och information att vi ska försöka göra här hemma? - Ingen TV för Charles fortsatt, alltså t ex ingen morgonTV som jag tittar på och Charles också därmed tittar på. Jag har faktiskt inte på TVn alls när han är vaken för jag märker att han direkt snurrar runt från både babygym och babysitter för att titta och man vet aldrig vad som kommer upp i reklampaus och här snackar vi ju verkligen hoppigt material med in- och utzoomningar. Vi kör TV när Charles sover och vi är riktiga TV-människor som älskar att ha på det i bakgrunden och slökolla hela kvällarna så detta ligger inte helt naturligt för oss men ett beslut vi tagit. - Babblarna och Babyloonz är två bra grejer att ta fram när det krisar men vi försöker verkligen hålla oss till när det krisar och inte som en alternativ leksak. Jag vill att Charles ska sitta med och umgås med oss när vi t ex är ute och äter eller har folk hemma - inte att han sitter och stirrar ner i en iPhone. Men när vi åker taxi, flyger eller när det bara är total panik-gråt-skrik här hemma så kan vi mysa titta på detta magiska på skärmen tillsammans som underlättar. Och det är väl fantastiskt att det finns någon som gjort något för små barn med lugnare tempo, musik, färglada färger och lätta ord att ta till sig? Jag tänker att begränsad skärmtid och att det ska vara anpassat till barnet bör väl gå hand i hand med rekommendationerna? - Begränsat tittande och helt skärmfria dagar, några minuter här och där när det krisar men som grund är vi så skärmfria det går. När han blir större vill jag hålla det till begränsat fortsatt och att man tittar tillsammans. Jag minns hur skrämd jag kunde bli av saker jag såg på TVn och ibland räckte det med att det var sorglig musik från TVn som jag kunde bli ledsen av och bära med mig länge. - Att köra musik i första hand, t ex spela Babblarnas låtar på Spotify och sjunga och dansa framför att titta på det så långt det går. Charles älskar musik och när vi fuldansar och sjunger här hemma så det vill jag inte tappa bort bara för att det (helt ärligt) är tusen gånger lättare och skönare för mig att lägga oss med skärmen istället. Jag vill verkligen ge min tid till Charles efter att ha längtat så länge och annat får vänta tills han sover. Eller så får jag be om hjälp att underhålla honom av familj och vänner, framför att sätta honom framför TVn. Det är mitt mål. Att det ska vara människor omkring honom framför skärmar liksom. - Det är just med måtta och begränsat som jag tror är ledorden här. Jag vill inte riskera att tappa bort att sitta och prata, pyssla, rita, läsa sagor på kvällen osv för att skärmen är där hela tiden. Om Charles alltid vet att det är begränsat så kommer han förhoppningsvis acceptera att när vi äter/ är bortbjudna/ en vanlig söndagseftermiddag så har man med en ryggsäck med en massa olika saker och ibland är livet lite tråkigt och då får man vara uttråkad och försöka hitta på något själv, hans lösning ska inte vara att få min iPhone så fort han är uttråkad och om jag svarar "nej idag är det söndag och då har vi inte iPaden" så ska det vara ett nej han vet att han inte kan borra igenom och ändra. Det där svåra att vara konsekvent - förälderns största utmaning men något jag vill och hoppas att jag ska klara med de få riktlinjer vi sätter upp. - Sen slutligen tänker jag att man får se hur ens barn hanterar det. Vissa barn blir beroende och skriker efter skärmen medan andra verkligen bara använder det som ett komplement till alla andra leksaker och fantasilekar. Att då be i lugn och ro om att fa titta på något när man sitter i pappas knä vid middagsbordet när man är bortbjuden är ju inte så dramatiskt. Men att alltid skrika efter det och bli tokig om man inte får det säger mig att man kanske borde avbryta totalt och börja om, eller? För väldigt många är det här ju hur odramatiskt som helst. Och då har man ju lyckats tänker jag.... Så tänker jag just nu och det är väl det jag kom fram till efter mitt klurande och det är helt klart en utmaning eftersom det hade varit tusen gånger lättare att bara ha på TVn och ta hjälp av Babblarna varje gång Charles gråter. Men nu har jag bestämt mig och jag skriver just nu för det är precis nu, med den infon och den verkligheten jag har just nu som jag tänker så. Man får ändra sig, det är okej. Livet ändrar sig och man får ny information hela tiden. Då får man omvärdera beslutet och ta det därifrån. Vad tycker ni?
