Jag pratade med en vän om det här med att bli en familj och hon berättade på ett så kul och intressant sätt om FIRO-modellen som även kan appliceras på hur man funkar i ett förhållande/ äktenskap/ familjesituationer där man får ett och senare kanske flera barn. Och hur man varje gång något förändras i "gruppen" - alltså i förhållandet så börjar man om i FIRO-modellen och det kan vara bra att ha med sig. Jag älskar ju teorier och bad henne utveckla och visst är det intressant att tänka på hur man ska hitta sina nya roller som även mamma och pappa - och en hel familj efter att bara ha varit två i förhållandet hela tiden... Men först - lite info om FIRO: En grupp befinner sig alltid i något av tre huvudstadier, som kännetecknas av gruppmedlemmarnas vilja att tillhöra gruppen, finna sin roll i den och att öppna sig för varandra. Dessa tre faser upprepar sig så länge gruppen består, enligt FIRO-modellen. FIRO står för Fundamental interpersonal relations orientation och är en teori om grundläggande mellanmänskliga relationer som man ofta hänvisar till när man talar om vad som händer i grupper. En amerikansk psykolog, Will Schutz, utvecklade modellen när han gjorde studier i amerikanska flottan – framförallt av gruppers effektivitet på stridsfartyg. Hans upptäckter har sedan överförts på grupper i allmänhet. I FIRO-modellen finns tre huvudstadier – men också några övergångsstadier. 1. Tillhöra-fasenTillhöra-fasen är det första stadiet i en nybildad grupps utveckling. Alla medlemmarna i gruppen är måna om att bli accepterade av de andra och de funderar mycket kring om de verkligen vill tillhöra gruppen och hur mycket de är beredda att anpassa sig. Andra vanliga undringar är om man passar in och vilka de andra är. Normer i gruppen, hur man kommunicerar och vilka roller man har är fortfarande oklart. 1.b Övergångsfasen konstlat gemytBakom det underliga namnet döljer sig en kortare andningspaus, en slags vila innan den krävande rollsökningsfasen. Deltagarna vill fortfarande gärna vara till lags – samtidigt som de känner sig allt mer hemma i gruppen och blir allt mer engagerade i den. 2. RollsökningsfasenDen här fasen är den mest krävande i grupprocessen och tar längst tid att gå igenom. Nu är gruppmedlemmarna inte lika tysta längre, konfrontationer och kraftmätningar uppstår hela tiden och oenigheterna rör i allmänhet kunskap, ledarskap och kompetens. Det bildas ofta undergrupper, stämningen kan vara påtagligt aggressiv och man frågar sig vem ledaren är, hur stort inflytande man själv har i gruppen och hur ens kompetens tas tillvara. 2.b Övergångsfasen idyllInnan nästa egentliga stadium inträder, enligt FIRO-teorin, följer en kortare fas som ofta upplevs som en befrielse. De underliggande konflikterna är synliggjorda, en gemensam identitet för gruppen börjar utvecklas och gruppmedlemmarna börjar förstå sina roller. 3. ÖppenhetsfasenNu fungerar gruppen och medlemmarna kan ägna energi åt de gemensamma målen. Gruppmedlemmarna kommer närmare varandra, klimatet är öppnare och det finns bättre förutsättningar för att hantera de problem som uppstår. Medlemmarna i gruppen funderar över vad de andra anser om dem, vem eller vilka som står dem närmast, hur stor öppenhet och närhet som är tillåten. Från öppenhetsfasen går gruppen så småningom tillbaka, hävdar FIRO-teorin, till en ny rollsökningsfas. Och om inte problemen blir lösta i en fas, backar gruppen ett eller flera steg. Att en ny person kommer till, eller grupper slås ihop, är exempel på sådant som kan göra att arbetslaget återgår från öppenhet eller rollsökning till tillhöra-stadiet igen. Okej, nu till hur hon tänkte kring att applicera detta på förhållandet och familjen. Först träffar man en kille och man går igenom alla dessa tre stegen - ni vet hur man anpassar sig och visar sitt bästa jag under rollsökningen och hur man bestämmer sig för att leva ihop under tillhörafasen och sedan kommer vardagen och då är det både högt och lågt men man är trygg i varandra i samhörighetsfasen... Och då går åren, man växer ihop och börjar tycka lika om mycket och olika om några saker men man har lärt känna varandra och är ändå trygg i allt detta. Samspelet rullar liksom på och det är ändå rätt harmoniskt och skönt. Sedan flyttar en ny person in i gruppen. En främling, om än kött och blod för att ni själva har skapat den lilla varelsen, så är det ändå en främling. Och hela gruppkonstellationen - allt ni visste puttas såklart ner till rollsökningsfasen igen. Man tänker kanske inte på det innan eller under tiden som det händer men när man får barn så ska man hitta sina nya roller och det kan ta tid att ta sig igenom detta steget igen - framförallt eftersom man trodde att man hade allt så klart för sig. Några grejer jag funderar på nu när vi är i rollsökningsfasen är: - Hur man balanserar att fortfarande vara varandras man och hustru även om man nu är mamma och pappa i första hand i gruppen -helt nya roller för båda två. - Hur man hittar sina nya roller och får dem att samspela med varandra. Vi är ju nya på jobbet båda två så förutom att man ska reda ut sin egen roll så ska den även matchas upp med partners. Klart det blir lite som att börja om. - I detta går man samtidigt igenom en tortyrmetod tillsammans som man aldrig gjort - att inte sova lika mycket som man gjort tidigare i sitt förhållande. Vissa klarar av lite sömn bättre än andra och här har man ingen aning innan om hur man tacklar det, hur ens partner tacklar det eller vad man har för barn (jag hör ju om dem som sover hela nätterna från att de är en månad men det är nog vanligare att man har uppvak 1-2-3 och ibland 4 gånger fram tills de är iaf 1 år...) - Dessutom har man antagligen hittat en balans tidigare i förhållandet på hur mycket saker man gör tillsammans, och vad man gör för sig själv i form av träning hobbys, hänga med kompisar osv. Det vi i dagens samhälle kallar "egentid" och när en tredje familjemedlem flyttar in i gruppen så kastas allt om men man kanske inte har klart för sig vad man vill prioritera bort - och då är det svårt att förklara det för den andra häften också. Det vanligaste är nog att mamman prioriterar bort 95% medan mannen ändå kan leva på relativt som vanligt och därför även kör på med hobbys och vänner också för man har inte tänkt så mycket på konsekvenserna av att inte vara hemma en kväll, det har ju alltid funkat förr. - Som man blir man pappa men man går oftast fortfarande till jobbet 8h per dag och sitt "vanliga jag", man har inte en kropp som genomgått en inre omflytt av alla organ som både känns och ser annorlunda ut och även om man sover minder så sover nog din fru ändå hälften så mycket som du. Man går alltså igenom helt olika upplevelser när man får barn. Som pappa tänker jag att detta måste vara fruktansvärt omtumlande och svårt att försöka balansera att allt är som vanligt men ändå inte. Medan man som mamma från sekunden man blir gravid redan börjar förändras och "offrar" och ändrar på saker konstant för att man måste - man får inte äta allt, man orkar inte med lika mycket, man kan inte festa, man kanske blir sjukskriven så man inte ens jobbar i slutet osv osv. Så när nya familjemedlemmen flyttar in är det omtumlande och man ska hitta sin nya roll men man kanske är lite mer beredd på förändringen - den hade ju ändå redan börjat. Och du känner du fysiskt och psykiskt direkt på ett annat sätt. - Som mamma däremot så ändras allt upp och ner direkt och att hitta din nya roll kan vara minst lika svårt men den nya lilla familjemedlemmen kräver det av dig mer än av pappan och därmed är det bara att infinna sig och försöka hänga med. Men med det sagt så betyder inte det att man inte känner sig förvirrad - vem är jag nu? vad är min identitet? De flesta jobbar inte så en stor del av den man är har bytts ut (man är ju ändå den man är på jobbet 8h om dagen innan man får barn och nu har det bytts ut till att "vara mamma" de 8h utöver alla andra av dygnets timmar.). För vissa är detta fantastiskt, de tar gärna rollen som MAMMAN med stort M dygnets alla timmar medan för andra blir det en strugle där man vill ha kvar lite av sitt gamla jag men det inte finns utrymmet för det. Och att då synka ihop allt ovan med en tredje person som är så liten och utsatt så den inte ens kan sitta, gå på toa, äta när den är hungrig eller veta hur den somnar när den är trött. Det kan ju bli en liten utmaning många inte funderat på innan man står mitt i det. Såklart. Och då tänker jag att för alla er, och mig, som undrar varför det känns så förvirrande och varför inte allt går i samma synk som vanligt - så tänkt på att man har börjat om i FIRO. Man är i rollsökningsfasen och detta är något helt nytt se på det med nyfikna ögon istället för att försöka få allt att vara som vanligt eller att du ska hitta tillbaka till ditt gamla jag (gamla kroppen, gamla energin, gamla intressena osv... Du är i en ny roll och det är ju spännande att se vad den innebär!! Se också med nyfikna ögon på din partner - han är också i en ny roll och tänk vad spännande att lära känna denna nya make och dessutom få vara med på resan när han hittar sin nya roll. Att ni får dela den resan - det är ju fantastiskt!) Det är faser och helt plötsligt är ni i samhörighetsfasen igen och allt är harmoniskt. (Då kan det vara bra att vara beredd på att rollsökningsfasen börjar om igen om ni väljer att skaffa ett syskon - så fort det tillkommer eller faller bort någon från gruppen så börjar man om. Spännande va?) Vad tycker ni? Rörigt eller glasklart? *Text om FIRO hittad här
