Godmorgon fredag från en trött la mamma - detta dygnet och natten tog liiiite mer på krafterna och energin än förra men det är okej. Jag ska vila i helgen så just nu dricker jag kaffe och läser intervjun med mig själv på JWHF om endometrios och hur det är att leva med det men även om livet som influencer, att våga skriva så ofiltrerat och ärligt som jag gör och hur mina tankar går kring det.... In och läs ni också, blev en fin intervju tycker jag.... Alla bilder i intervjun (och som jag visar här nu) är tagna av Claudia på Den lilla fotobyrån, så himla fin stil och jag älskar ju när man fångas i bilder från hemmet. August fick också vara med på ett hörn eftersom det är så jag lever och jobbar nu - med honom i famnen... Ett utdrag ur intervjun som jag tyckte var en kul mix: Det är härliga Christin som intervjuat mig, hon är grundaren av sajten Just Wanna Have Fun (JWHF), in och spana på hennes blogg om hennes färgstarka liv från Malmö. Ingen fångar Malmö så vackert som hon. Igår då - ja då lanserades ju podden och jag försökte jonglera två barn, sen lämning, en fruktansvärt tung historia från en bekant som berättade att hon var sjuk och ska opereras och en känslostorm kring hur skört livet här.... Bar med mig hennes historia som ett sår hela dagen när jag försökte köpa förskoleskor till Charles (mer om det senare - fick en massa bra tips av er till slut!) och svara på olika mail, intervjuer och ändå vara mammaledig med August som just nu är så nyfiken, utforskande och busig men därmed också närhetskrävande för han vill såklart vara på mig nu när världen blivit så stor att utforska. Och jag vill utforska den med honom - men just igår krockade en del så när läggningen på kvällen blev den svåraste sen August föddes så tog energin slut och föll ihop och grät i sängen strax innan 22 när han äntligen sov och jag skulle bära över Charles till vår säng. Många mail som brände i inkorgen, ännu ett besked om en nyckelperson i mitt entreprenörsliv som skulle sluta - direkt - och ja. Allmänt kaosig känsla av att vara ur balans. Hade behövt kvällen till jobb, en ansiktsmask och en massa glass i lugn och ro utan barn PÅ mig. MEN - då kom känslan över mig att allt detta är okej - jobbet är bara jobb och det kan faktiskt vänta. Jag är frisk - eller ja jag är ju sjuk med endometriosen men den är inte dödlig. Jag har friska, starka, nyfikna, sprudlande, glada och roliga barn som älskar närhet. Jag grät färdigt och tänkte tacksamhetstankar istället. Vissa dagar hitta man balansen och andra inte - natten var också lite småtuff med ett totalt bakslag på August förkylning och en massa hosta, stackaren. Men när vi gick upp vid 06 imorse alla tre så kände jag den där dosen av tacksamhet och trötthet ändå - att trötthet ÄR ju bara trötthet. Det är inte farligt, det spelar ju faktiskt ingen roll ens att man är trött. Och nu är det fredag, inatt kommer Rickard hem och i
