Godmorgon torsdag och grattis till alla som heter Sara idag!! HURRA!! VI har en Sara som kommer hem hit idag, nämligen en av Rickards två systrar. Så det får vi fira med lite fika, aalltid detta fika,.. Jag är så baksugen hela tiden nu och att jag lyckades baka en hallonpaj med båda sönerna var så mysigt så jag höll på att gå av (hallonpaj med smuldeg och vit choklad, mmmm) men oftast hinner jag ju inte med det utan Rickard och Charles köper något gott. Funkar fin-fint det med ju. De bruna småkakorna bakade iofs jag och Charles för några veckor sedan och hade i frysen och igår var vi över hos grannen, n vet pensionärerna som är så gulliga och om in med blomma när vi flyttade in och som hjälper oss med sopor och post när vi är ute och reser? De kom hit med presenter förra veckan till både storebror och lillebror men har inte sett lillebror än så igår gick vi över för att visa upp August och då tog Charles med sig en påse med sina kakor han hade bakat till deras förtjusning. Och sen bjöds vi på italenskt rött vin i skuggan i deras trädgård och Charles höll show från altanen och sjöng och spexade. En sån där stund man kommer bära med sig för alltid, att ha så fina grannar alltså!! 70 bast och urgulliga! Hur som, idag kommer som sagt Rickards systrar och därmed två av Charles kusiner så det blir fullt ös här hemma.. Vi har fortfarande inte lyckats träffa alla i familjen ens så när andra vänner och bekanta hör av sig och frågar om att komma så fortsätter jag faktiskt (med STOR ångestklump i magen) säga nej, det måste få vänta.... Vi har besök var och varannan dag och eftersom Smålandsfamiljen bor över vid besök så blir veckorna fort fullbokade så både denna och nästa vecka täcks av att fortsatt försöka träffa de närmsta och sen ville vi träffa min fina farfar också som prio men just nu har han tyvärr åkt in till sjukhuset så det är lite omtumlande med det och min infektion och allt... Jag får på riktigt ont i magen av att säga nej, vi måste vänta lite till osv men denna gången så sätter jag min hälsa före att andra vill träffa den pyttelilla nya familjemedlemmen - det måste bli så och Rickard beskrev det så bra för mig när jag satt och grät här hemma igår av småångest för hur fullspäckat besöksschemat är framåt... Dels så är det ju denna ursöta lilla minimänniska som verkligen äter energin ur mig 8-10-12 gånger per dygn och bara det tar TID och ENERGI och liksom ORK när man dessutom tycker det är tufft psykiskt och inte vill mata inför andra utan går iväg - det är myyycket tid per dygn och när vi har besök går jag upp på ovanvåningen till sovrummet för att få privathet och lugn och ro... Därför behövs lite tomma timmar och helst någon dag här och där som vi inte har besök så att jag kan få röra mig fritt i huset och mata i soffan i TV-rummet med familjen eller stanna i leken med Charles och mata där också... Tänk att jag lyckats ge mig själv så mycket space så jag klarat två veckor med amning trots allt - första målet var första dygnen på BB och andra målet var två veckor och nu är vi här. Och sedan är det dels så att jag med min HSP funkar så att jag behöver pauser mellan sociala sammanhang för att vila och ladda om - Rickard beskrev det som att ett helljus går på när jag möter folk och att hela jag sprutar ut energi så att det inte är så konstigt att jag blir trött efter.... jag har aldrig tänkt på det så och just nu när jag är nyförlöst så är jag extra känslig och liksom hudlös märker jag. Andra människors känslor, problem och energier går rakt i in i mig och jag bär med mig dem betydligt mer än normalt. För er som inte är högsensitiva alls låter säkert allt detta hur koko som helst och ni vill säkert säga "men herregud sätt inte på helljuset när du träffar människor då, ta inte åt dig" men det funkar inte så - jag KAN INTE göra så har jag lärt mig efter mina 32 år i livet. Så är det för mig och det bästa jag kan göra är att försöka hitta min inre balans som funkar för mig och för vår familj helt enkelt. Så jag övar på att säga nej vi får vänta lite till... Tur jag har världens bästa team omkring mig som roddar med allt från aktiviteter till att handla, fixa köket, serva gäster med kaffe och se till att jag får i mig mina mediciner... Rickard har varit en jäkla hjälte dessa senaste veckorna!! Världens bästa Rickard, såå nykär jag är i honom för tillfället och att få umgås så mycket hela familjen efter en tuff vår är fantastiskt. Tänk att vi ha en hel månad kvar tillsammans - underbart! Hur är ni med besök när man har en nyfödd, säger ni nej första veckorna och tillåter er stänga in er i bubblan eller har ni också besök på löpande band? Eller vill ni kanske till och med ha besök hela tiden? Vissa tycker ju det är härligare att umgås många än vara själva - min syster är t ex gruppmänniska och är nästan alltid hellre 10 pers än själv så vi är SÅ olika, haha. GRATTIS SYRRAN OCH ALEX PÅ BRÖLLOPSDAGEN FÖRRESTEN!! Hurra! (De är i Italien dock så dem går det nog ingen nöd på...) <3
