Jag är ju ingen fan av uttrycket pushpresent men visst tusan blev jag överraskad och glad när Rickard smög fram ett stort paket kvällen innan förlossningen efter att jag gråtit och gråtit och gråtit lite till alldeles slut, ledsen, besviken och trött över typ allt möjligt så där som man känner sig mest i slutet av en graviditet... Sista kvällen hemma med bara Charles så somnade han på mig i soffan... Sista kvällen som gravid tog vi oss ner till havet för kvällsdopp... Helt slut fastän jag visste att jag skulle få träffa August dagen efter... Jag var där nere och Rickard var uppe på ovanvåningen och packade det sista av sitt till BB-väskan när han ropade på mig och frågade om jag kunde komma upp och kolla på en grej... Ja, det här var tydligen grejen... ett stort paket till mig och August enligt Rickard och paketet, att få en present eller inte eller vad den kostar eller inte spelar ju ingen roll i sammanhanget vill jag säga, det var vad Rickard sa till mig som betydde allt. Gesten att han uppskattade mig, såg allt mig slit, förstod hur tufft jag haft det och verkligen ville poängtera vilken hjältinna jag varit och även vilken hjältinna jag kommer vara för han belyste att han förstod att även förlossning, första tiden efter med återhämtning, matning av bebisen och mammaledigheten - ja allt det där också kommer vara tufft och att han tyckte att vi skulle ha denna då - och för resten av livet såklart som ett minne! En neverfull som skötväska, eller ja jag får ju den som väska sen också for life så det var ju en briljant present om man frågar mig, haha. Den är så galet slitstark så man har livstidsgaranti på den och det är tydligen därför så många kör den som skötväska - för den tål allt! Lyxens lyx att bli överraskad med kvällen innan får jag säga, tror ni det var extra kul att packa klart allt efteråt?? <3 Det dök upp en present till på BB, denna var tydligen inte allt men jag har inte hunnit fota vad jag fick av Rickard och Charles som de valt ut tillsammans... det får bli en annan dag för idag har varit en riktig huvudvärksattackdag där jag och August fått ligga nerbäddade i ett ett mörkt sovrum. Urtrist att ha så ont och skräcken att inte kunna ta hand om mina barn såklart men just idag har lillebror bara sovit konstant så jag försöker se det som närhetsdag för oss två.
