Det är höst mina vänner, känner ni det? Det är liksom mörkt när man nattar barnen och mörkt när man går upp på morgonen... Jag tycker det är riktigt mysigt att se löven sakta falla mot marken och skifta i gult och rött och orange, nu gäller det att njuta som tusan! Hösten älskar jag hela vägen för den övergår snabbt till min absoluta favorithögtid julen (som jag ju börjar med redan i november, helst i början av november, haha. Visste ni att folk som julpyntar tidigare är lyckligare? ) och sen kommer januari som jag också tycker funkar bra trots att det är så mörkt, en lugnare och mysigare vintermånad liksom... Men sen börjar de bli lite tuffare tycker jag, hela vägen fram till alla hjärtans dag tycker jag vintern går bra men sen är det som något slår slint i skallen på mig och jag tröttnar och vill ha vår NU liksom. Så där slutet av februari och mars är nog mina tuffaste månader rent mentalt. Men det var ju inte det jag skulle skriva om, haha. Jag skulle skriva om dagens trötthet - inspirerande va? Lägger in lite fina blommor för att pigga upp inlägget: Det är nämligen så att jag och Charles och August sov själva inatt, det var andra gången vi körde ett ensamdygn och jag tycker faktiskt det går rätt "bra" om man får vara lite positiv i tröttheten. Även fast det inte blir så mycket sömn för mamman såklart så har det inte varit kaos, skrik eller gråtnätter och då får man se det som att det faktiskt går rätt bra att bo själv med dem tycker jag. Många frågar hur jag nattar båda kidsen när jag är själv hemma, August är ju nästan 3 månader nu och jag nattade båda själv första gången när han var 11 dagar och det var något vi hade pratat om innan - att vi inte skulle vänta med det utan försöka våga natta själv ganska fort så att det inte skulle vara något konstigt för framförallt Charles men inte heller August om vi hade väntat och börjat med det senare. Jag tar med August upp till Charles säng och så lägger vi oss där alla tre (vi nattar så, att vi går och lägger oss med C i hans säng och ligger där tills han somnat vilket numera tar 2-10 minuter bara sedan han slutade med dagssömnen för han är såå trött.) och ibland har August somnat i sin mjuklift innan så då lyfter jag upp den med honom i och lägger den på golvet och någon gång behövde han äta mitt i nattningen så då satt vi på sängkanten och jag klappade Charles på ryggen och det gick också bra. Det är en självklarthet för Charles nu att när man är själva hemma så går alla tillsammans och lägger sig vilket är skönt. Nu är jag medveten om att det verkar som vi haft det extremt "lätt" med Cs storebror reaktion och sånt måste man ju anpassa sig för - C vill såklart ha sin mamma lite extra ibland men det har han alltid velat och han har fortfarande aldrig uttryckt någon svartsjuka eller hittat på hyss eller så kring August utan det är bara ren kärlek, kramar, pussar och att han vill att A ska vara med överallt och sitta bredvid honom och så... Det underlättar ju när man tar med A på nattningen såklart - det och att även vi haft det "lätt" med A som inte skriker eller gråter på kvällarna speciellt mycket utan är nöjd om han får mat, ren blöja, närhet osv. Lätt-tröstad jämfört med hur vi hade det förra gången så trust me, jag vet verkligen att barn är olika och att dessa två faktorer gör att allt sånt här funkar för oss - tänkt på att alla barn är olika så bara för att detta funkar här hemma men inte hos dig så betyder inte det mer än att just ditt barn eller dina barn kanske behöver något annat av dig än mina barn. Hur som, det tar ju helt klart mer på min energi att vakna själv med killarna och få till påklädning och blöjbyten och pottstund och tandborstning och hit och dit och ändå lämna vid 08 (men jag kan lämna 09 dessa dagarna och gör det oftast - det är C som får bestämma på morgonen hur vi ska göra) och att sedan hämta C och rodda eftermiddagen och kvällen med mat, lek, bad, tandborstning, pyjamaser, kvällsmat osv osv - det funkar och det går oftast väldigt bra tack vare att C är så stor och klok nu och att han inte tycker lillebror är ivägen eller störig utan mest mysig (än så länge...) MEN - jag tar också genvägar såna här dagar och dygn. Igår var middagen pizza och majs i soffan, det händer väldigt sällan men man får "busa" när man har pyjamasparty själv med mamma tycker jag. Hade C vägrat gå och lägga sig hade jag suttit med honom i soffan framför Daniel Tiger tills han hade somnat och burit upp honom då. Små genvägar är räddningen helt klart! Natten då?`C vaknar ju fortfarande alla nätter, tror han sover en hel natt i sin säng i snitt 1 gång i månaden eller 1 gång varannan månad kanske... Annars är det standard att han vaknar en eller två gånger och då brukar normalt Rickard gå in till honom och lägga sig där resten av natten eller så springer C in till oss i stora sängen och då kanske någon av oss smiter över till hans säng med A efter en stund om inte alla somnar snabbt. Det funkar bra. Så när vi sover själva så försöker jag alltid få C att vilja gå och lägga sig i vår stora säng men det vill han inte, haha. Så vi nattar honom i hans säng och kommer överrens om att han ska springa över om han vill på natten - vilket han också gör. Och inatt var kidsen helt enkelt i lite osynk med allt. A är förkyld igen så han vaknade till smått ofta så jag fick lägga in napp, lägga koksalt i näsan osv och sen tog han en tidig nattflaska och när han precis somnat från den så kom C över och hade svårt att somna om och låg och ville kramas och mysa och bad om vatten som han drack osv. Han försöker verkligen alltid somna om så det är inte jobbigt mer än att man inte sover helt enkelt när han snurrar runt och viskar "mamma kan jag få vatten" eller "mamma, kan jag få täcke".... Så sådär höll vi på och emellanåt så lät A som en gris som behövde koksalt eller napp... Och det gör att C vaktar lite mer som den storebror han är, han verkar ha svårt att somna om innan A har somnat och om jag måste ge flaska så ligger C trött och småkikar på oss och väntar... Ja - sen ville A ha en flaska till vid 04 och lät som en gris och sen vaknade C vid 06:30 så jag fick inte speciellt mycket sömn och framförallt ingen djupsömn inatt men jag lyckades ju "ducka ner" och vila mellan varnven iaf och inget barn grät. Så jag får ändå känna mig nöjd tycker jag. Däremot så var jag ju dödstrött så när vi hade lämnat Charles imorse så passade jag på att sova en halvtimme med August under hans morgonlur. Skönt. Nu väntar kaffe, kaffe och mer kaffe - halsbrännan som jag tror orsakade kräkandet har lagt sig vilket känns skönt för utan kaffe så blir ju huvudvärken värre även om jag bara dricker 2 koppar om dagen normalt - så behövs de två morgonkopparna helt klart.
