Vilken underbar fredag jag haft, ibland bara känns allt rätt i kroppen och själen och idag har varit en sån dag från morgon till kväll...Vakna med August i stora sängen och höra hur Charles och mormor ligger och småpratar inne i hans säng... Mysa med Charles framför Pyjamashjältarna en stund innan vi körde till förskolan och pussades hejdå - en enkel och härlig lämning... Sen frukost och massa prat med mamma och August i babysittern innan hon körde till jobbet och vi hade en härlig dag tillsammans. En promenad längst havet, någon podd i örat, lite jobb de små powernapsen August tog (just nu korta och inte ett enda långpass på dagarna som ni hörde på stories vilket gör att det blir liiiite hattigare men det får vara okej...), vi körde och handlade inför fredagsmyset och jag fick feeling och köpte en flaska Bollinger att överraska Rickard med när han kommer hem - bara för att han är så jäkla bra. VI är så jäkla bra och jag fick en sån aha-upplevelse nu när vi varit ensamma här hemma och han har varit iväg - att vi har det SKITBRA och att tvåbarnslivet går SKITBRA och att teamet faktiskt mår kanon - så vi måste skärpa oss med småklagandet som liksom är onödigt... Smsade Rickard om det - att vi kommer: Känna oss lite segare och småtrötta närmsta året för det är normalt när man har småbarn och framförallt bebis - man sover sämre och mindre och det är okej. Det är inte farligt att vara trött så istället för att varje morgon diskutera natten (även om vi gör det med respekt och utan tävlan utan mer med en lätt suck och liksom att vi båda tycker synd om varandra) så är det ett icke-diskussionsämne. Att vara trött är inte farligt och framförallt är det normalt när man har bebis - och FRAMFÖRALLT när man har bebis och ett barn som sover 4 hela nätter per år. Slutdiskuterat, nu ska vi bara acceptera och liksom vara nöjda med att vi bara är "lite trötta" och inte helt under isen som vi faktiskt var rädda för... Ligga back i jobbet båda två, konstant dygnet runt. Vi kommer alltid känna att vi inte hann tillräckligt, att vi är lite efter deadline och att vi vill mer än vad vi kan och hinner. Så är det i småbarnsåren och det får vara okej - inget att diskutera längre utan bara sänka kraven på sig själv så gott man kan. Vara förkylda till maj... Jag är trött på att småklaga på att jag är förkyld och känner mig seg och inte kan träna som jag vill - under småbarnsåren är man ju fasiken förkyld eller sjuk september till maj. Bara att acceptera och sluta fundera på eller vara irrterad/ledsen/nedstämd över. Det är ett tillstånd som bara är att acceptera och sluta negativ energi på. Känna att hemmet, trädgården, garderober och förråd är kaos. Det är liksom så det är under småbarnsåren, hemmet kommer hela tiden kännas som vi inte hinner med - och det är okej. Så skönt att defininera och bestämma oss för att sluta ens prata om de här grejorna utan bara acceptera och liksom sätta det som en ny standard och istället njuta och vara nöjda och tacksamma över hur bra vi faktiskt har det. Vi får sova mer än vi trodde, Charles har varit helt jäkla fantastisk från start som storebror så det har också gått bättre än vi vågat drömma om, att våra företag går skitbra så vi inte hinner med kan vi ju inte vara bittra över och hemmet - ja det är som det är. Det är okej. Nu jäklar ska vi fira istället! Jag hade en urmysig eftermiddag med killarna och bad Rickard ta med pizza hem för pizzaparty ikväll och innan dess hann vi ha dansparty, sångparty och pyssla och rita en massa. Och nu har Rickard precis nattat Charles och vi kollar på Idol och dricker Bollinger och skålar för hur bra livet blev och är. Och får oss. Heja teamet <3
