Farmor och farfar tog med Charles till stranden för att bada och jag har sovit och vilat och fick lite tid att skriva mer om hur det känns att ha två barn och det där jäkla dåliga samvetet som kommer med föräldraskapet... För det är verkligen något som dök upp när vi fick Charles, känslan av att vara otillräcklig kom till en helt ny nivå liksom och nu dubblas den ju med ett barn till. Man vill finnas där för dem till 100% hela tiden såklart <3. Foto Lisa Wikstrand - bilden är privat och får inte lånas eller användas av någon annan. Jag fick denna frågan och jag tror vi är många som känner igen sig: Och jag är ju verkligen inte rätt människa att råda för jag har alltid känt mig otillräcklig på alla håll... Mot vänner, mot familj, mot jobb, mot Rickard, mot Charles och nu mot August. Det är något jag försökt jobba med senaste åren och så sent under sista veckorna i graviditeten satt jag hos psykologen och grät kring otillräckligheten mot vännerna som jag inte riktigt hade orken och energin att träffa, man blir ju lite mer hudlös när man är höggravid eller som nu när man är nyförlöst... Så det här med att inte kunna vara lika mycket med Charles tänkte jag mycket på innan lillebror skulle anlända och försökte bearbeta de känslorna som jag förstod skulle dyka upp. Att uppmärksamheten, tiden och att finnas till hands nu skulle delas på två och att det finns liksom inget sätt att komma runt det - så jag försökte träna på acceptans och sörjde det lite inför istället för nu vilket är ett himla bra tips till er som inte hunnit få andra barnet, jag vet inte om jag haft turen att där var några som fick sitt andra barn innan som jag kunde bolla med och höra lite kring de känslorna för jag förberedde mig rätt mycket och pratade med både psykologen och Rickard om de där känslorna. Foto Lisa Wikstrand - bilden är privat och får inte lånas eller användas av någon annan. Så jag var beredd på att känna att det var jobbigt att inte vara med och uppleva stranden, bada i havet med Charles, att åka med till Danmark och Den blå planet osv och de känslorna tar plats varje dagen men de är okej och tar inte så stor plats för jag har förberett mig och kan därför lägga fokuset på att mysa med August, vila och återhämta mig när de är iväg. Det är så vi lagt upp det - att försöka få in lite vilotid till mig varje dag eftersom jag tar nätterna och sen så har jag ju inte varit kapabel att följa med med tanke på smärtan från infektionen ändå så det är bara att acceptera för mig. Sen har vi tänkt till på VAD de hittar på, t ex så har jag och Charles varit på Den blå planet utan Rickard för lite mer än ett år sedan så det kändes fint att de skulle göra den utflykten själva MEN jag har ju redan fått se hans uppspelthet just där tidigare, vi har några andra utflykter som vi vill göra som vi sparar tills jag kan följa med... Och Charles bryr sig inte för vi förberedde honom rätt mycket också på att jag skulle ha ont i magen och ett plåster på magen när jag kom hem från sjukhuset och att doktorn sagt att jag måste vara hemma och vila ett tag så han konstaterar varje dag att "mamma inte ska följa med" och vinkar faktiskt glatt hejdå <3. Det underlättar ju! Sen la vi plan för hur jag och Charles skulle tanka på oss med tid, närhet och så också... Jag nattar gärna Charles, vi läser bok nära och myser och jag har satt mig på golvet så han kan komma och få känslan av att jag "bär" honom då och då eftersom jag inte kan göra det nu... August har ju mest sovit hitintills vilket OCKSÅ underlättat såklart och vi sover ju med Charles på nätterna i vår säng och tankar på närhet där. Så än så länge har jag fått rätt mycket tid med honom också vilket är skönt... Foto Lisa Wikstrand - bilden är privat och får inte lånas eller användas av någon annan. Men de där känslorna kommer nog följa med hela livet - att man inte räcker till för båda barnen och det är nog en del av föräldraskapet så jag försöker tänka som med så många andra känslor att det är okej om det gör lite ont i en eller man blir lite ledsen - det är okej att känna så och det är bara att acceptera och låta känslan av det man faktiskt GJORDE också få ta plats. Både och liksom. Så ja, mest är det rosafluffigt och lyckligt i just den här frågan och svaret för just oss har varit våra förberedelser inför dessa första veckorna. <3
