Okej - vi fortsätter på resan kring hur jag gick från att ligga på ett golv i dagliga smärtor av endometriosen till att leva (just nu sedan flera månader tillbaka) smärtfritt genom att självläka mig själv med kost, djupandning och ett holistiskt tänk. Del 1 kan ni läsa här där jag berättar om bakgrunden till min endometrios och sedan del 2 kring hur jag startade processen med att försöka läka mig med kost osv och även del 3 om hur jag kämpade på med kostförändringarna men fortfarande hade ont ont ont. Nu har vi kommit fram till sista delen när jag helt plötsligt blev smärtfri och hur jag lever i balansen idag. Efter mitt samtal med Stina i september så hade candidan hälsat på igen men det läkte snabbt ut med teet och i övrigt så levde jag vidare med samma kostbild och kosttillskott. Jag gick in i hösten med en tryggare grundinställning till att vara glutenfri, relativt sockerfri, fläskfri och jag fortsatte min resa i att läka läka läka. Jag skrev ner fokusområden till mig själv på lappar och satte på spegeln som ni ser - nu var främsta fokus att våga säga NEJ till jobb för att ha mer luft i mitt schema. Jag ville vara stressfri, jag slutade kolla mailen på morgonen och kvällen och började sätta upp tydligare riktlinjer på mina arbetsdagar. Och ha friskvård under arbetsdagarna men 15 minuter ygoa, stretch eller promenad som fokus. Jag åkte till Cannes med Rickard och vänner en weekend och släppte loss allt - en croissant om dagen som experiment och ja... vinet flödade får jag nog säga... Men kroppen fick inget bakslag av det tack och lov - den kändes ganska stabil! Och visst hade jag minder ont när jag tänkte efter? Smärtskoven var färre och blödningarna var ett tag sedan... Jo, det började nog faktiskt kännas lite bättre i kroppen.. Jag la ALL min tid jag blev coachad på att fokusera på hur jag skulle fortsätta ha lugn och återhämtning i mitt liv och hur jag skulle fortsätta våga säga NEJ och ha foten på bromsen i livet... Jag gick ju coachutbildning under tiden och en del är att själv bli coachad förutom alla timmar som jag coachade andra och att själv bli coachad om och om igen och stärka mig i VARFÖR jag gjorde detta hjälpte enormt mycket. JAG är också viktigt. JAG är också värd att vara smärtfri. JAG är också värd att må bra - att inte stressa - att inte ha andan i halsen eller panik när det är dags att vabba. Utan att vara närvarande och vabba mina barn då. Njuta av dessa sista åren av att vara småbarnsförälder... Jag bestämde mig för att jag skulle vara helt ledig på alla lov under närmsta året och informerade alla mina kunder om det. Höstlov, jullov, sportlov, påsklov - barnen skulle få vara helt lediga från fritids och förskola och jag skulle vara helt ledig med dem. Det kanske låter knäppt men som egenföretagare har jag jobbat mer eller minder ALLA dagar året om de senaste 12 åren... Det finns alltid mail som kan svaras på, blogginlägg som kan skrivas, instagram som kan uppdateras och kunder som ställer frågor MEN om man bara planerar och förbereder bra så går det att ta helt ledigt. Tydligen. Och detta ger ju enorm återhämtning under året det med. Och jag känner att jag tar till vara på tiden med familjen. Jag är mer tacksam nu än innan - jag skriver inte tacksamhetsdagbok men jag tänker ofta tacksamma tankar. Och det ger också ett lugn och en frid att jag väljer rätt i mitt liv. Att jag lever för MIG. Under hösten så blev jag mer och mer smärtfri och i november insåg jag att jag har inte ont varje dag längre. Jag har inte ens ont varje vecka och knappt något alls per månad. VA? Kan det vara möjligt efter sååå många års kronisk smärta varje dag? En kik på tungan och inflammationen har gått ner, stagnationerna är upplösta och traumat på tungspetsen verkar vara så läkt ett trauma kan vara.... Magsyran är i balans och matsmältningen därmed ockås... Jag tar inte smärtstillande längre och jag bestämmer mig för att testa köra igång med träningen på bootcamp igen. Men med respekt för min kropp och dess begränsningar - jag gör t ex aldrig situps eller crunches för då blossar oftast inflammationen i magen runt endometriosen upp och jag får väldigt ont. Jag pushar mig inte över gränser - jag känner in och tränar utifrån dagsform. OCH DET FUNKAR!! Sen början på november har jag gått på ganska hårda styrketräningspass utomhus med Näset Bootcamp 2 gånger i veckan och jag har börjat bygga en stark kropp igen. Jag kunde läka och nu kan jag bygga. Det känns helt otroligt!! Jag är fortfarande glutenfri och det är inte SÅ besvärligt längre utan en ny vana men när julen närmar sig känner jag att jag inte orkar vara "duktig" längre. Trots att jag är smärtfri och att det är fantastiskt så känns det ändå inte helt naturligt att göra glutenfria val och undvika socker hela tiden - det är inte mitt normala jag. Jag vill leva life, äta för njutning och älskar att ta dessert på restaurang, äta en riktigt god pasta när det erbjuds och på julen så bakar jag ju gärna lussekatter och sockerskorpor med kardemumma.... Så jag tar ett samtal med Stina och berättar om mina funderingar jag kommer fram till att jag vill prova lossa lite till på tyglarna. Jag ville se vad som funkar för mig - kan jag leva 80/20 eller kanske till och med 70/30 i antiinflammatorisk kost kontra LEVA LIFE MJÖLKCHOKLAD OCH LUSSEBULLE feeling? Hur ska jag vet om jag inte testar kommer jag fram till och bestämmer mig för att julen får vara ett mer frikostigt ramverk där jag vid utvalda tillfällen äter och dricker precis som sinnet och själen vill. Jag får njuta av lussebullen och glöggen och julen precis som jag vill! Är tanken.... Men det var inte riktigt så lätt att leva så för min hjärna blandar ihop allt med vad som är "bra" och "dåliga" val och jag tänker ofta på att jag får skylla mig själv om allt rasar nu och jag hamnar i ett smärtskov och har ont varje dag igen. Det blir en lite straffande känsla så jag bakar bara glutenfria lussebullar och dricker glögg 3 gånger allt som allt den julen. Jag äter några riktiga lussebullar och otroligt god och sockerrik fika i småland för det är så hiiimla gott och hemmabakat... Men jag får inte ont - magen reagerar inte ett skvatt och jag blir mest ledsen att hjärnan spökar runt med "rätt" och "fel" och straffar mig emellanåt.. Jag vill ju NJUTA! Men ont har jag inte! SÅ jag får ta ett järngrepp om hjärnspökena istället och ta sats för att hitta hur JAG vill leva och träna på att det är okej att vara glutenfri men ändå äta gluten en eller ett par gånger i månaden. Att det kanske inte pajar min kropp - att det inte finns några rätt eller fel utan bara en väg framåt där jag kan testa mig framåt vad som funkar för MIG. Vad som är balans för MIG. Jag mailar med Stina om det och fortsätter testa vidare i januari och nej - jag får inte ont. Trots en semla här och tre pizzaslicear där. Kroppens system verkar läkt så det klarar av undantag. Allt raseras inte. Vi tar ett sista möte och kikar på tungan och jag får höra att det är den mest friska tungan jag haft på hela året!! TROTS att jag lossat mina tyglar... Stina påminner mig om att jag är extremt disciplinerad och att mina "lösa tyglar" är många andras stramaste. Att jag nu måste leva med dem lösa och njuta av livet. Och jag blir SÅ HIMLA GLAD för nu är jag så frisk i kropp, själ och sinne så jag kan äta antiinflammatoriskt som grund men också bara njuta av livets allt extra gottis när jag känner för det på helgen. Jag fortsätter att utforska min balans men än så länge har jag inte fått något bakslag alls. Trots en vecka i Sälen där jag åt en delikatoboll varje dag... och kexchoklad... och drack vin... MEN så mådde jag också enormt bra - var ute i friska luften, rörde på mig mycket och var ledig från jobbet. Och alla de där sistnämnde är PRECIS LIKA VIKTIGA SOM KOSTEN!! Man kan äta antiinflammtoriskt och tänka att man borde mår hur bra som helst men om man samtidigt är stressad, pressar sig för hårt, känner att man offrar för mycket eller man tränar så kroppen känner sig jagad eller sover dåligt - jag då spelar det liksom ingen roll. Då kan kroppen ändå inte läka. Det är en helhet av kropp, själ och sinne! Jag inser ju att jag säkert kommer hamna i obalans igen, att det kan komma smärtskov och blödningar och att nuvarande p-piller kanske lägger av att fungera. Kroppen förändras hela tiden och det gäller att hänga med men jag känner mig trygg med att jag numera kan LYSSNA och själv försöka klura ut vad den behöver. Det finns ju mer att utforska! Jag läser just nu Women Syncs bok och i framtiden kanske jag är nyfiken på att leva helt utan hormoner och istället i synk med min cykel. Jag provar hellre det än en dubbeldos av p-piller igen för jag har aldrig mått så dåligt som när jag provat alla möjliga "förebyggande" mediciner och hormoner. Tack för att ni ville läsa om min resa - det har varit OTROLGIT läkande bara att skriva den!
