Det här med vårtrötthet som vissa upplever, när vårens alla strålar och allt som ska växa upp ur marken med sån full kraft tröttar ut en och kanske till och med gör en lätt nedstämd... Det är vanligare än man kan tro men det gäller INTE MIG kan jag lova, haha. Jag får SÅN energi av våren, av minsta lilla krussidull-löv som börjar kika fram som en prick på en pinnig buske... Av solens strålar som värmer för första gången på länge och av skuggorna osm bildas.. Igår kikade solen in genom fönstret i typ en kvart och jag blev så himla glad och var tvungen att fota för att visa er det vackra skuggspelet. Och på tal om tröttheten - den där punkt nummer 4 på min lista som snurrat i hjärnan senaste månaden och som jag skrivit om så vet jag var det var och har fått bort det tack och lov! Jag har alltså varit zoombietrött och groggy i hjärnan av total "jag-vill-sova-lite-till" känsla trots att jag sovit massor och när jag inventerade runt i allt jag förändrat i mitt liv, för det är ju en hel del som händer nu med både kost och en typ av meditation under de där 10 minuterna jag djupandas varje dag och ett totalt fokus på att inte känna stress i varken kropp eller hjärna... Och en massa annat - och så en pandemi på det IGEN och en osäkerhet i bolaget IGEN. Hur som - jag lirkade runt bland allt och kände igen tröttheten från 2013 när jag provade en av alla de där tuffa medicinerna mot min kroniska huvudvärk och en av dem var en typ av SSRI medicin som sänkte mig HELT - jag levde som i en dimma där jag sov 22-10 och sen tog det ytterligare två timmar att över huvud taget få igång hjärnan, jag var sååå zombietrött och avdomnad och det var precis den känslan jag hade nu med fast inte riktigt SÅ illa som då - men varningsklockorna slog på och kroppen kände i gen det och då rotade jag i Escitalopram som jag provat ta vid PMS och sen även heltid för att lugna ner systemet lite - jag tar ju bara en halv ynka tablett och den har hjälp enormt vid mina PMS-dagar men att ta den på heltid - även om det bara är en halv tablett av lägsta dosen - gjorde mig tydligen så där suuupertrött igen. Så nu har jag slutat igen och får köra den enbart på de värsta PMS-dagarna helt enkelt. Sommaren 2013, året när min kropp, själ och psyke bröts ner av otaligt många mediciner som inte fungerade alls i min kropp, fy vilken ångest att tänka tillbaka på hur jag mådde under den perioden av all medicin som bara slog bakut på biverkningar men inte gav någon effekt på smärtan. Min kropp är ju EXTREMT känslig för när man gör saker med den, att jag kan ta en halv tablett av lägsta dosen på 4-5 dagar vid PMS och FÅ effekt av det är ju positivt men att jag inte kan ta förebyggande mediciner för att biverkningarna slår till för hårt är tufft. Därför måste jag vara tydlig och stark när jag möter sjukvården för att komma ihåg och stå upp för att det oftast blir så här - att jag inte kan gå på dubbeldos av P-piller tillexempel för biverkningarna är alldeles för vidriga för att det ska gå. Jag hoppas ju på att få en tid till mitt endometrioscenter i Malmö (fullt såklart så står i kölista för att ens bli kallad trots att jag är patient i deras system) för att diskutera nästa steg men det är jobbigt att boosta upp mig själv med min historia innan för att kunna påminna både mig och dem om vad som absolut INTE funkar med min kropp. Hur som - skönt att jag kom på det och kunde lyfta bort medicineringen så att jag blir klar i knoppen igen! Nu hoppas jag på lite solglimtar som kan ge ännu mer energi denna veckan!
