Hej och glad 17e maj och glad måndag! Jag vaknar upp äldre och klokare för igår fyllde jag nämligen 35 år, hurra! Det har varit en smärtsam och tung och smådeppig vecka på grund av endometriosen och det har slitit otroligt mycket på mig, aldrig känt mig så dränerad och ledsen av sjukdomen som senaste tiden och denna veckan som skulle varit födelsedagsveckan förra veckan så blev det ännu tydligare hur jäkla ont jag hade och hur stoppad jag var av smärtan och allt. Och det gjorde mig oerhört ledsen och sorgsen så det har varit som en grå dimma över mig i veckan, inte alls så jag ville fira in mot min födelsedag men sånt är livet. I lördagskväll började iaf firandet lite mer och det skulle varit en kväll när jag och Rickard gick ut och åt på BarPorto som precis öppnat för säsongen här nere men istället kom världens bästa vänner Louise och Kristian med barnen och hade med ballonger och blommor så vi skulle bara skåla en liten sväng men det var FÖR trevligt i kvällssolen så när mamma och pappa kom vid sex för att passa barnen så bjöd vi dem med på rosé och satt och pratade allihopa och jag kände bara NEJ - nu vill jag stannar här och ha umgänge (utomhus på avstånd för dem som inte ingår i samma familj såklart) så vi ringde och avbokade bordet och så cyklade mina föräldrar och hämtade pizzor till alla stora som små istället, Äntligen fick de hänga med mina nya bästisar liksom och barnen var i SÅNT flow så det kände ljuvligt att bara får sitta och prata och skratta med dem. Även om magen gjorde ont och jag kände mig påverkad. Innan hade jag varit på Annedal själv och handlat gotter till söndagens middag som jag hade önskat att min familj skulle laga så jag slapp tänka ut och fixa. Bästa presenten - att någon kommer in och tar över ens kök... Jag hade så ont i lördags så jag kunde inte vara med på tennislägret jag anmält mig till och klarade fortfarande inte av att yoga eller göra något mer än att hasa mig runt på en lugn promenad, jobbigt nog det men jag försökte vara stolt att jag ens orkade gå en promenad till slut även om hjärnspökena dunkar på om att jag "borde" få till mer rörelse och träning trots allt. Jag delade lite tankar på stories om ensamhet då också och fick önskemål om att blogga mer om det så det kommer i veckan. Igår så sov hela famlijen ut och jag sov riktigt gott på natten för första gången på ett tag så det var skönt att vakna själv och höra att huset var tyst vid kvart över åtta och bara öppna upp fönstret, höra hur det ösregnade utanför och få in frisk luft och krypa ner igen och vila tills jag hörde tassandet och fixandet av födelesdagsmorgonen från Rickard och barnen som kom in och sjöng vid nio. Alla utvilade vilket var skönt - de hade gjort en slags tårta av mina favoritsaker med vispad grädde, jordgubbar, blåbär och noblesse apelsin - "vi har tårta" sa August sååå stolt när de kröp upp i sängen... Gulligaste lilla familjen!! Och non-stop. Mitt gamla tröstgodis, så gulligt ordnat och så många paket!! blev förvånad, August hade gjort en teckning och Charles en pärlplatta och Rickard hade köpt padelrack och bollar och ett gigantiskt presentkort på Gässlingen-spaet där jag ska få en massa olika behandlingar. Nu ska jag bli padelspelare, lykades boka in 3 personer och en tid redan på onsdag och ska sätta upp en padelgrupp på whats up med tjejer jag känner som vill spela så man kan få komma iväg lite oftare för att vara fyra personer som ska förlita sig på att man ska synka upp tider är omöjligt inser vi, det blir liksom någon gång i månaden bara och jag vill tillbaka till att göra en aktivitet en gång i veckan, det ger SÅN energi med lite socialt snickesnack, rörelse och tävling i sig. Vi har ju utomhuspadelbana så därför känner jag att det känns okej att börja spela nu med restriktionerna - hela resten av Sverige har ju spelat hela året som galningar så utomhus och med folk jag känner som jag vet håller sig till restriktionerna känns som jag bara måste få släppa sargen och köra på nu. Sen lekte jag kurragömma med barnen och dukade och fixade oss fina och sen kom hela min familj vid halv tolv och tog över köket och började ordna med glutenfri, härlig födelsedagslunch till alla precis så som jag önskat. Att jag skulle slippa tänka och fixa utan bara vara. Barnen ritade mandala så länge och jag läste bok för dem och vädret var sådär tyvärr, (det har ju inte hjälp till med deprimerade känslan tyvärr, att vädret varit smågrått och kallt). Och vips så var det förrätt på stående fot vid köksön med "efterrätt till förrätt New York style" där syrran hade gjort dadelbollssmet som serverades med slickepotter så som vi åt en efterrätt när vi alla var i New York för mååånga år sedan och Drew Barrymore och Ashton Kutcher satt vid bordet bredvid på The Standard. Och sen favoritreceptet från nyår med färskpotatis plockat på morgonen med forellrom, creme fraiche, dill och citron och så glutenfri smördeg som botten. SÅ GOTT! Sen blev det halstrad tonfisk med en massa grönsaker och därefter lekte vi Let´s Dance som ni ser! Då sken solen och vi tog oss ut för lek och dansparty och fiskedamm för barnen och boule innan vi åt tårtan! Här någonstans började jag få riktigt ont igen efter att lyckats lugna det hela lite med tabletter på förmiddagen, SÅ tråkigt att känna mig så dränerad men vi hade det mysigt ändå såklart!! Vi tog en promenad till närmsta lekplats och lekte "röda lyktan" och kurragömma och gungade innan vi gick hemåt till mamma och pappas hus för ett varmt bad i kvällssolen. Ljuvligt för min kropp! Och så fick jag öppna en massa fina paket såklart, Donna hade gjort huuur många teckningar som helst till mig, nästan som en saga och så fick jag ny strandväska som ni ser och sittunderlägg till utflykterna vi gör och en ny platt-gång upp till huset som mamma och pappa ska anlägga som jag önskat mig sen vi flyttade hit typ och ett jättefint armband jag önskat mig med barnens och Rickard bokstäver. Såå bortskämd - just ja och en ny spade att gräva i trädgården med eftersom min gamla gick av på mitten när vi grävde rabatterna här hemma, haha. Briljant! Jag fick så fina sms och hälsningar och kände mig otroligt tacksam för att jag har så fina bra människor omkring mig som hjälper mig i dessa smärtskov och löser firandet så som det funkar just nu. I onsdags körde jag ju in till Malmö och åt middag med Nea (som fått vaccinet sedan ett tag tillbaka) och i veckan var jag på ansiktsbehandling och massage som jag bokade in till mig själv i present, jag grät på massagen av smärtan i kroppen och känslan av hur den svek mig dock så det var liksom inte riktigt som jag tänkt mig men jag försökte se det som att jag är klok nog att ta hand om mig själv nu när jag fyller 35. Jag är vuxen, erfaren och klokade nu - säger stopp och nej, lyssnar in mig själv och sätter gränser så att jag också kan få vara mig själv i alla sammanhang. Det är stort - jag är så otroligt glad för den kämpiga resan jag tagit mig an sedan ett år tillbaka - att gå till botten med allt och bli sann mot mig själv och ta hand om mig själv utifrån precis den jag är. Jag är SÅ glad att vara 35 nu - det känns som helt rätt ålder för mig! Imorgon är det läkartid på endometriosteamet i Malmö och på onsdag har jag tid med Stina som försöker hjälpa mig läka mig genom antiinflammatoriska tänket och på onsdag har jag osteopaten som är det som känns som det funkat bäst men främst mot huvudvärken egentligen. Jag har en actionplan på all pissig smärta som jag ska ta vid denna veckan så hoppas jag att jag känner mig mer som mitt energiska själv till helgen!
