Fredag med sooool!! TACJ för det!! Och tack för all kärlek i stories igår, herregud vad skönt det var att släppa ut allt och sen ägna resten av dagen åt tanken ”hur kan jag ta hand om mig själv i denna sorgen just nu?”… Det blev två energiska, bra mentorsamtal med elever och sen promenad i solen, choklad, pmsmedicin för att stabilisera humöret lite och mandala och aromadiffuser - så vaknade jag lite mer som mitt vanliga, accepterande och positiva jag idag igen. Skönt. Blodet finns kvar, smärtan i magen finns kvar, bakishuvudvärken från smärtan i huvudet finns kvar men JAG känner mig lite mer som mig själv i mitt mindset kring endometriosen och mitt liv och smärtan. Och idag ska jag få prata mer om hur jag ska få bort ordet ”borde” ur min hjärna och klura mer på hur jag kan vara grundad, lyssna inåt och känna mig trygg och säker i mina beslut i livet för idag har jag bokat en timme med min coach (som är min traumaterapeut också, hon har många utbildningar på sin lyra så jag behåller henne som min coach framåt för det finns så mycket kvar att nysta känner jag) - det ska bli skönt att få komma in med den frågeställningen i dagens samtal och förhoppningsvis ta mig vidare efter inlägget och tankar igår... Jag fick en massa insikter när vi pratade i kommentarerna också - ni är ju så kloka och bollandet hjälper mig alltid framåt - någon skrev att det kanske handlar om självkänsla och då svarade jag först så här: Jo absolut – men framförallt när det kommer till saker som har med samhället att göra – miljön, pandemin osv. Då är det skitjobbigt att säga “jag vill torktumla, gå på ansiktsbehandling, dra iväg på en weekend, slänga mat som går ut istället för att försöka hitta på en maträtt av den, slänga konserven i hushållssoporna istället för att sortera för JAG ORKAR INTE MER” – det är framförallt där man kan göra bättre för någon annan/samhället som jag har så svårt att verkligen vara grundad och inte må “dåligt” i mitt beslut/ inte bry mig på vad andra tycker. SÅ svårt det där… Men sen klurade jag vidare när jag skulle fixa lunchen här hemma och tänkte först köra och hämta wokade grönsaker med ris från kinarestaurangen men hade typ alla de ingredienserna hemma och något från Fredagspodden om hur mycket socker dittan och dattan innehåller och socker är ju inte bra för antiinflamatorisk kost vilket alla borde tänka på men framförallt endometriospatienter enligt den ena och andra experten för det är ju ofta inflammation i endometrioshärdarna så då lagade jag lunchen själv och insåg att det handlar inte bara om samhällsansvar utan mycket ansvar för mig själv så då skrev jag vidare i den kommentaren så här: Eller nu kom jag på det – det handlar om när man/jag “borde veta bättre” för det är även vad jag stoppar i mig och inte eller vilken typ av rörelse eller inte jag göra för man vet ju att det är hälsosammare att laga själv än att hämta t ex eller att det är bättre att träna än att inte göra det – får jag ont i ryggen sen får jag “skylla mig själv” som inte tagit hand om mig och tränat liksom… Samma sak med mina kroniska sjukdomstillstånd där min kropp ofta straffar mig utifrån vilka beslut jag tar så jag försöker hela tiden ta rätt beslut för att ta hand mig mig – men som igår så körde jag ett styrkepass efter skolan efter övervägande om det skulle göra mig gott eftersom jag suttit i skolan framför en skärm hela degen eller ont om jag egentligen behövde vila efter två intensiva dagar som tagit mycket energi – beslutade mig för att styrketräna med Rickard för det kändes kul och lustfyllt och härligt och skrattig MEN så straffade min huvudvärk mig DIREKT med gigantisk attack för jag “borde” vetat bättre…. Hrmm Det är alltså valen och besluten och en tanke om "rätt" och "fel" och påverkandet av ett så "litet" beslut som vad jag ska äta till lunch eller torktumlandet eller vilken träningsform eller inte eller om jag ska gå och klippa håret eller inte som gör det - å ena sidan och å andra sidan konstant. Så det ska jag nysta vidare i med min coach idag. Skönt. Sen kom en annan bra tanke från en annan av er fantastiska läsare om det här med att pandemin och allt vid gör och anpassar oss kring och tar ANSVAR för kring den just nu och att man kanske då inte orkar ta med ansvaret ALLTID för miljön och allt annat hela tiden - för man bränner ut sig om man ska tänka så om sopsortering och torktumlandet och ALLT hela tiden och det landade i mig - just ja jag höll ju på att bränna ut mig förra året och har fortfarande väääldigt lite energi över och pandemin med alla krav och osäkerhet och vad den gör med mitt privatliv såväl som yrkesliv tar ju enormt mycket energi så jag kanske får backa lite på allt annat - kanske ta en "samhällspaus" i min hjärna i år, haha. Tänker ju sopsortera ändå och inte ta plastpåsar när jag handlar osv osv men kanske att jag kan ta bort värderingen kring mina val ett tag och bara prova göra lite utifrån mig generellt där jag VILL göra på det enklare sättet men inte "unnar" mig det om ni förstår vad jag menar? Jag VILL ju inte ta plastpåsar till min frukt så det tänker jag inte göra - men om jag VILL torktumla en gång när livet kör ihop sig så bara gör jag det och tänker "SAMHÄLLSPAUS" i mitt huvud - tror ni det kan funka? Ett tag, tills mitt energiförråd är lite uppfyllt igen och jag orkar ta lite mer samhällsansvar i min skalle igen? Hrmm.. Började min morgon här vid en brasa med saffranshavregrynsgröt. Mjukt för själen. Det låter ju HEMSKT för jag har så svårt att göra sånt man vet inte är "rätt" men det där ordet kanske kan hjälpa om jag förlåter mig själv för att jag har lägre energi och ork att kriga med varje litet beslut just nu. Kanske behöver ett ord för mig själv också så jag inte blir arg på mig när jag gjorde "fel" så kroppen straffar mig med smärta. För när jag gör alla "rätt" så straffar den mig också med smärta. Så kanske ska ha "utredningspaus" eller nått i hjärnan för det med - att inte ha rätt och fel mat och rörelse och stress eller avslappning osv osv kopplat till smärta ett tag - bara försöka inte värdera vad jag gjorde fel när smärtan kommer för den kommer ju alltid ändå och helt ologiskt. Varför blöder jag nu undrar jag? Vad har gått sönder i magen nu? Vad gjorde jag för fel? Men det verkar ju inte finnas svar på något av det så det börjar bli övermäktigt att försöka ta ansvar och leva för att slippa ha detta som ska påverka mig... Tillbaka till acceptansen av att det bara är så här. Okej det var dagens fredagstankar - dags att tömma mailen och ladda för mentorsamtal! Ha en fin fredag!
