En morgon började vi med morgondopp från bryggan innan vi packade våra väskor och körde mot Torekov där vi hade planerat in lite familjesemester sedan länge... Två nätter på Torekov hotell och en massa härliga utflykter och poolhäng var tanken. Rickard har varit grym på att få oss att ta morgondopp och eftermiddagsdopp trots barnens protester - eller snarare storebrors som avskyr blåst och därför klokt nog säger NEEEJ varje gång vi säger att vi ska ner till stranden. Så då får det bli mutor på vägen som han egen hemmabakade minimuffins. Och många gånger har vi pratat om att alla i familjen har sommarlov och semester och alla måste få space att göra vad de vill så ibland innebär det att barnen måste följa med på vad föräldrarna vill göra TROTS att dem inte vill. Som att åka med i pinnkärran ner för att se när vi tar ett dopp - inte så orimligt ändå men något att påminna om om och om igen helt klart. Att även vi vill göra saker dem inte vill och att vi ofta gör saker vi inte vill för deras skull. Vi körde mot Torekov och Norrvikens trädgårdar för denna tisdagen var enda dagen det skulle vara bra väder på vår lilla semestertripp enligt prognosen, resterande dagar skulle det regna och jag hade hört så mycket om Hasses trädgård på Norrvikens och ska dessutom göra ett bröllop där nästa år så jag var nyfiken på utflykten men hade helt ärligt låtit mig svepas med i "vi planerar inte och tar allt som det kommer" mood vilket resulterade i att vi stod inne på Norrvikens i ösregn strax efter 13-tiden med en hungrig familj och noll restaurangmöjligheter för där var såklart fullt. Och då grät jag - för jag var så trött och slut den dagen, för att det surrade i min skalle och för att jag hade försökt mostå att planera och kolla upp och tänka till kring mat och sovklockor och så blev det så här. Igen. Det är ofta jag känner att det med att inte planera inte funkar för mig - och man ÄR ju olika så även om det är bra att släppa kontroll och fundera igenom när man trivs med att ha kontroll och planera och när man gärna bara åker med så blir det ofta fel i början. Som här, där allt som fanns var ett café med lång kö och utomhusplatser utan tak eller parasoll men dock ett gigantiskt träd över så där satt jag med båda barnen i knäet som frös för vi hade såklart inte tagit med deras jackor eftersom vädret INTE skulle regna och jag INTE dubbelkollade och hade med reservgrejor som jag brukar. Go with the flow - och flowet blev en mamma som inte kunde sluta gråta av matthet. Ljuvliga semestern, ljuvliga trädgården jag ville gå runt i och att inget blev som jag tänkt mig. Tröttheten att allt är så SVÅRT att göra med två små barn och att barnen där och då var gnälliga, hungriga och jag visste att Rickard gjorde sitt absolut bästa för att lösa situationen åt oss alla men jag visste ju också om att han omöjligen kunde komma ut med något annat än en avancerad morotskaka barnen troligen inte skulle äta.... till lunch. Jag vet - nu låter det banalt men där och då kunde inte tårarna sluta rulla trött ner för mina kinder, jag accepterade allt och gav liksom upp - det blir inte roligare än så här. Blöt, smutsig och nerkladdad av kidsen redan innan semestern skulle börja. MEN - efter lite (okej många) tårar och att magiska maken fått i oss alla alltifrån saft till kanelbullar och räkmackor så kändes det liiite bättre och vi tog oss bort till hörnet där Hasses trädgård var och sket i att vi blev blöta helt enkelt utan lekte loss istället. I entrén fick vi med oss skattjaktspapper som Charles intresserat tog sig runt på där man kunde lyssna på Hasse i olika boxar och samla stämplar. SÅ fint utflyktstips och jag hade gärna kommit tillbaka en mindre blöt dag. Jag missade resten av Norrvikens vackra trädgårdar för vi fokuserade helt enkelt på denna hörnan som barnen fullkomligt älskade och lät oss alla bli nersolkade av regn och sand istället. Jag får åka tillbaka själv på studiebesök i höst tänker jag. August gungade och lekte i sandlådan och Charles tog sig runt på skattjakten och det blev en himla fin timmer där. Faktiskt. Till och med jag kunde extremt matt ta in och vara i nuet trots allt. Och ta tillbaka tacksamheten över livet, barnen och sänka mina egna krav och önskemål om hur dessa semesterdagarna skulle vara. Alla dagar på sommarlovet och semestern måste inte vara FANTASTISKA och MINNESVÄRDA. De får också vara bara okej dagar eller till och med skitdagar - har man 7-8 veckor tillsammans kan omöjligen alla vara time of your life - eller dessutom time of hela familjens behovs life liksom. Charles tog denna bilden på mig, min lilla fotograf som bildar och filmar allt möjligt nu. Som tröstar mig när jag är trött och gråter och försöker förstå allt en vuxen måste ta ansvar för fastän han absolut inte behöver det. Han är ett barn. Barn ska gnälla och protestera ibland. De gör bara sitt jobb. Och jag gör mitt som sätter gränser och allt det där men denna sommaren har jag ibland bara tagit slut även i det - att vara så himla duktig och inslyssnande och förstående och pedagogisk och med mjuk ton om och om igen försöka förstå vad det är t ex A vill genom hans frustrerande gnäll. Men ja - ibland blir det gråt och att min gräns är nådd med. Också viktigt för barn att se såklart men tufft för mig att släppa kontrollen på känslorna och att hålla den där förstående, inlyssnande tonen. Fördelen med när min stubin går av och jag verkligen blir så här ledsen (eller arg, ibland blir det så) är att jag och Charles får till så fina och tydliga samtal kring hur vi vill ha dagen i familjen och vad vi kan göra för varandra för att det ska bli så som alla önskar och oftast är det ett betydligt bättre flow i familjen efter. Så - vi sa hejdå till vackra Norrviken efter en timmes roliga och mysig skattjakt och fick busfrön i små påsar på vägen ut att plantera hemma och då körde vi in till Båstad för att äntligen äta lunch - fast det blev middag och klockan närmade sig halv fem om jag minns rätt. Vi gick längst hamnen till Pepe´s Bodega där jag levt rövare många gånger och där var musiken i partyfeeling, barnen på superroligt humör och vi dansade och ritade teckningar och åt världens största pizza. Jag och Rickard bara tittade på varandra om och om igen när vi såg våra små liv sitta och dansa med till musiken och liksom såg hur dem var där när de är 20 och 17 istället (om nu August blir lika bra som jag var på att smita in lite tidigare - det blir han nog gissar vi...) Efter en brakmiddag med de där gigantiska pizzorna körde vi till hotellet och checkade in och gick raka vägen till poolen för ett dopp och en kaffe innan vi gick till rummet och duschade och hade myskväll i sängen. Det blev en himla fin semesterdag trots allt och jag hade bara ritat upp andra förväntningar av dagen med vädret och lunchen och allt och jag blir lite ledsen av att tänka på att lite regn och att jag kände mig som världens sämsta förälder för att de inte hade jackor och fick äta kanelbullar till lunch. En gång på hela semestern hände det och jag måste verkligen landa i att jag inte är en dålig förälder för det - det skulle ju inte regna. Ibland blir det så tokigt. Och ingen dör av att missa lunchen en gång. Men känslan av utmattning trycker på alla skuldkänslor så himla snabbt och jag ser lite friskare på det idag när jag skriver om det tack och lov. Men kände ändå att det var viktigt att skriva ärligt om ups and downs i mitt mående under semestern. Detta var en down helt klart. Som blev bra och lärorik. efteråt. Så, efter bad i poolen och dusch för alla så satte vi på oss pyjamasen på rummet vid 18:30 och hade mys med ipads och somnade i tid. Mat och restauranger är en stor del av semestern för mig har jag insett så att äta lunch och middag på ställen blir upplevelser för mig och det lirar inte alltid med varken barnens eller Rickards mat och sov klocka så jag inser att det är några småbarnsår till som man kanske äter en ostmacka på hotellrummet och myser istället. Och när jag bara insett det så ÄLSKAR jag ju att hänga på hotellrum - när jag tagit bort allt jag tror att jag måste uppleva i min hjärna för annars blir det inte värt det att ha åkt iväg och inte värt det att vara på stället... Försöker utmana mina "sanningar" i hjärnan kring hur saker "ska" vara för jag har sällan ifrågasatt dem. Morgonen efter gick jag en morgonpromenad och såg denna växten kämpa sig upp genom asfalten. Så starkt, kände att jag fick kraft i min utmattade, trötta kropp av den och tog en bild för att minnas känslan. Jag lyssnade på Therese Lindgrens sommarprat i hörlurarna och det är VERKLIGEN ett tips att lyssna på. SÅ bra och viktigt. Och jag fick utmana ännu en av mina sanningar i att inte trycka in ett morgondopp vid bryggan också. Känner mig alltid lite dålig och lat när jag inte tar ett dopp i havet och det förstod jag verkligen här - att det bara är en "sanning" och fix idé och att jag måste fortsätta försöka känna efter vad JAG vill och inte vad min hjärna tycker att jag borde. Som att vara ute i solen om det är sol på sommaren. Jag får kli i hela kroppen av att vara inne då men inte för att jag inte vill vara inne utan för att jag skäms och känner att jag misslyckas med något när jag är inne och BORDE VARA UTE OCH FÅNGA DAGEN. Och jag hör ju själv hur koko det låter - om jag känner för att vara inne så är det såklart okej. Fortsätter utmana mina tankar och sanningar lite till. Vi tog oss ner till Torekovs hamn för en liten promenad och lekte runt där och bestämde oss för att skippa Hallands väderö till förmån för vila och för att barnen nog ändå inte hade gillat att promenera runt där - de är fortfarande så små så att leka på båten i hamnen och få en glass till mellis blev betydligt bättre. Sen började det regna och vi åkte till Boarps lada för att semestershoppa småskit vilket jag gjort mycket i min ungdom med en vän och hennes familj. Tänk er lilla Ullared typ, haha. Vi hittade presenter, krabbfiskespön till Borstahusen, kvällssnack och allt möjligt. Och sen åkte vi till hotellet så August kunde ta sin nap, Rickard kunde springa en runda och jag styrketränade och spelade shack med Charles på vår lilla terass. Fortfarande trött som ni ser - men promenader, lätta styrkepass och yoga har varit skönt att köra för att ta hand om kroppen och mig i sommar, det blir en hel del bärande av barn så att stärka ryggen och ge den kärlek har känts viktigt - att springa har varit big no-no dock och längre styrkepass med. Jag lär mig lyssna på kroppen mer och mer för varje dag. På eftermiddagen blev det dopp i poolen och dusch innan vi åkte in till G.Swenssons för tidig middag och Charles tog denna bilden på mig. Att köra yohurtlunch och istället tidig middag passar vår familj bäst i flowet och då är det aldrig något folk på restaurangerna så man är inte lika nervös för att barnen ska stöka. De åt köttbullarna och ritade och vi åt laxen och solen kikade fram - fick riktig semesterkänsla här. Väl tillbaka lekte barnen på gräsmattan vid poolen och vi unnade oss en drink medan dem hoppade i en soffa med några andra barn (vilket var okej alltså - allt under uppsikt och med distans såklart och allt det där) och vi satt bara och tittade på dem i en timme och sippade från våra glas. Tacksamma för lite sol och lite semesterfeeling. Haha, här var dem på G vill jag lova. Efteråt gick vi till rummet och bytte om så att jag och Charles kunde smita till poolen själva medan August och Rickard kollade Blaze och det var en fin timme när bara jag och C helt själva varvade poolen med utomhusjacuzzin i kvällssolen. Vi var ensamma och jag kunde bara lyssna på vad han ville göra och det var skönt för hjärnan att ha en ljudpaus från lillebror och fokusera på ett barn i taget. Vi hoppade i poolen - simmade till den lilla poolen och värmde oss - hoppade i den stora igen och så höll vi på tills vi gick tillbaka och tog en dusch och kröp ihop i sängen och somnade. Första natten sov jag typ ingenting, A hade en riktig vakennatt igen och min kropp värkte och även C vaknade en sväng. Då tänkte jag att vi aldrig mer ska åka på semester och bo alla i samma rum någonsin igen. Andra natten gick betydligt bättre och efter våfflorna på frukosten checkade vi ut och var supernöjda med att vi tagit oss iväg trots allt för att bo hemma hela semestern med städ och disk och tvätt och laga mat och allt vad det är - det är INTE semester och vilosamt för oss inser vi - det är därför vi ofta åker iväg och gärna på all inclusive. För att slippa allt plockande och fixande. Rickard klurade på om det finns någon kockservice man kan ta hem ett par dagar, haha. Vi körde till Ängelholm i regnet och gick på järnvägsmuseumet där. De har också en slags skattjakt eller tipsrunda som Charles och Rickard gick medan jag och August mest tittade på blinkande lampor, haha. Sen fikade vi och körde hem till Näset igen. Fotograf Charles - tack vare att han bildat mig får jag vara med lite i inläggen också, haha. Annars har jag inte bett någon ta typ en enda bild på mig i sommar vilket också varit vilosamt men lite tråkigt i efterhand, jag fotar allt till semesteralbumen om man säger så och om jag inte ber om en bild (som alla antar är till bloggen eller sociala medier isf) så är jag oftast inte med vilket är lite trist. Rickard har försökt skärpa sig och bli lite bättre på att ta bilder han med och Charles bildar ju gärna så nu ber jag honom. Här ska han visa mig sin bild han tog och RIckard fångade det. Det var Torekovsdagarna det - ojoj det blir långa semesterinlägg inser jag, haha.
