Alltså nu är jag inte stark... inte alls, jag är så jäkla skör, trött och ledsen. Riktigt kassa nätter igen och även Charles vaknar 1-2 gånger pga att det är så stökigt med August antar jag så även den som inte har lillbror på nätterna får störd sömn och när det är jag som har "ledig" natt så går ju min mamma-hsp-hjärna ändå på högvarv och väcks stup i kvarten tyvärr. Så idag är jag i botten - just inatt hade jag dessutom passet med A som är inne i en nya vaken-pigg-fas igen 2-4h varje natt. Väggen ovanför mig nu på hemmakontoret - alltså gäststugan, haha. Och det funkar sådär på redan en huvudvärks-trött mamma som varit hemma med hela familjen 2,5 vecka nu och roddat och roddat och roddat... Idag jobbade Rickard förmiddag och jag jobbar nu på eftermiddagen. ÄNTLIGEN. Så just nu sitter jag i vårt lilla gästhus och det är så tyst, lugnt och skönt om jag ska vara ärligt. Behövde en liten paus från att vara MAMMA, de sliter och drar rätt mycket i mig just nu... Så här såg det iaf ut i förmiddags när jag var med barnen och Rickard körde sitt jobbpass. Vi leker ute nästan hela dagarna just nu och idag hade vi turen att springa på grannarna med barnen så vi tog sällskap en sväng och barnen fick leka av sig lite. ÄNTLIGEN. De har inte lekt med en kompis på 2,5 vecka som sagt, phu. Men de leker med varandra - heeela tiden. Såna bästisar de är, det är helt otroligt faktiskt... De kramas och gosas och Charles är så tålig med att August gör sånt som 1,5åringar gör då och då - snor saker, krossar saker, smäller till och kastar saker... Men de kramas förlåt och allt blir bra och Charles ber fasiken aaldrig om att få göra något utan August ändå vilket jag tycker är otroligt. Han nästan saknar honom när han sover sin lilla timme på dagen, haha. Vi har ju begåvats med sol många dagar nu och det hjälper iaf till med humöret och underlättar så man kan vara ute massor. Vi har till och med petat ner ärtor till ärtskidorna och lite morotsfrön i pallkragen minsann... Och i jorden smyger sig pionernas första skott upp, busken har gröna små blad och våren är verkligen i startgroparna vilket känns så himla härlig mitt i allt kaos. Vad skönt det var att skriva av sig, nu känner jag faktiskt tacksamhet istället för den trötthet, matthet, bitterhet, trötthet och uppgivenhet jag kände när jag började skriva detta inlägg... Att skriva av sig, prata av sig och att få en liten, liten paus gör så stor skillnad. Jag måste lyckas hitta pauser från att vara MAMMAAAAAAA dygnet runt om vi nu ska balanser jobb och vabbande här hemma, när jag är i huset så får jag aldrig någonsin paus även om Rickard gör allt han kan för att avlasta, barnen måste liksom klättra PÅ mig ändå. Mammas killar, det är av kärlek men det tär ibland. <3. Nu - två facetimemöten och lite sura S i godisskålen.
