Fick upp denna i timehop idag... 31 maj gick slemprooppen och idag 1 juni för 5 år sedan så väntade jag pirrigt på det planerade kejsarsnittet dagen efter men kroppen började dra igång så smått själv vilket var häftigt att uppleva... Jag gick in i latensfasen och hade värkar var tioende minut hela eftermiddagen och kvällen och natten så de tog faktiskt in mig kvällen innan för att kolla av läget och livmodertappen inför natten men vi kunde lugnt åka hem igen och ringa om värkarna blev för täta helt enkelt (ska ju vara typ var tredje minut om jag minns rätt?) Det blir ju så, att man minns tillbaka så här dagen före ens barns födelsedag... Vad man gjorde, hur det kändes och hur innerligt otroligt och fantastiskt det är att det gått hela 5 år sedan den där dagen... Att jag imorgon har en son som fyller 5. Att jag dessutom har 2 söner - det är ju ett evigt tjat från mig hur magiskt det är men det ÄR det ju för jag kan fortfarande minnas känslan i hela min kropp under IVF:erna och de egna försöken och hur jag liksom aaaldrig blev gravid. Skulle jag någonsin få uppleva det där med halv mig och halva Rickard? När jag nu ser på dessa två söner så kan jag inte känna annat än att det är ett mirakel att just jag fick dem. Och de är verkligen halva mig och halva Rickard i såväl personlighet som utseende. På mors dag, söndagen den 31 maj, upptäckte jag äntligen den berömda slemproppen som kom i omgångar under förmiddagen och jag blev otroligt glad men också lite rädd såklart – nu var vi så nära det planerade kejsarsnittet så det kändes nästan lite jobbigt om det skulle dra i gång av sig själv men samtidigt så ville jag ju köra vaginalt om kroppen bestämde sig för det innan 07:30 den 2 juni… Känslorna snurrade lite men vi bestämde oss för att bara hänga med så när förvärkarna jag känt några gånger per dag de senaste veckorna började bli lite mer intensiva och komma och gå ett par stycken per timme var vi nog lite exalterade ändå. Skulle det dra igång idag? Ett utdrag ur min förlossningsberättelse om när Charles kom till världen, ni kan läsa hela här. Med Charles i magen när vi bodde i Stockholm, foto av Alicia Swedenborg Det är juni, det är sommar och imorgon fyller Charles 5 år och jag firar 5 år som mamma. HURRA!
