Hellooo SKOLSTARTSVECKA! Och jobbstartsvecka men min jobbstart började ungefär så här... Med vabb! För igår såg det ut så här... Det är en SÅ märklig ettdygnsfeber som hägrar just nu... Först åkte Charles på det när vi kom hem från Mallorca och hade hög feber ett dygn och hosta men vaknade dagen efter frisk och pigg som en lärka. Och i lördags när vi var hemma hos våra vänner på after beach så ville ju August gå hem tidigare och sova och på natten så exploderade en hööög feber som höll i sig hela dagen igår. Han har aldrig haft så hög feber och varit så varm och trött och sovit bort en dag av sjukdom som igår, jag vakade liksom över honom hela tiden och även med alvedon så kom den bara ner till 38,5 så det var lite läskigt trots allt. Men - idag vaknade han pigg som en lärka och dunderfrisk. Poff så var det borta vid 05 imorse, så himla märklig grej ju så vi har haft frisk-dygnet idag och han får börja på förskolan imorgon. Det firade vi med havsdopp med kompisarna på stranden lääänge ikväll och ett besök i glasskiosken alldeles för sent allihopa... Härliga sensommar! Charles däremot traskade in i en ny dörr imorse - nämligen ettornas! Ny dörr, nytt kapprum, nya lärare, nya fritidspedagoger och en del nya klasskompisar. Det var pirrigt och rätt nervöst men vi klarade det galant och kramades hejdå vid 09 och när jag hämtade vid 14 hade det varit en bra dag men jag märkte att han var rätt slut resten av eftermiddagen och kvällen. Han ville inte med ner till stranden och kompisarna och han ville inte ens möta upp oss i glasskiosken för en glass - HSP igenkänning deluxe och jag förstår att det är mycket intryck och mycket ansträngning trots allt att dra igång allt igen med det sociala och allt ansvar som skolmiljön ändå innebär. Så vi taktar in långsamt med 09-14 hela veckan för att mjukstarta för hela familjen... Jag hade cyklat med August till mormor och morfar för lite poolbad och lek på dagen och kom på när jag var där att jag hade ingen bil eller extracykel att hämta Charles med så då fick jag låna gula faran och hämta honom lite extra coolt i cabben. (Det är en kort sträcka, han satt på kudde och vi körde extra försiktigt såklart.) Tänk att denna gula cabben har varit i familjen över 20 år och det känns fortfarande lika coolt varje gång man kör den för jag minns alla känslorna som om det var igår när mamma hade bestämt sig för att köpa den. En bil utan TAK - såå coolt! Jag bryr mig egentligen inte speciellt mycket på bilar men skulle jag ha 3 drömbilar så är en cabbe en, en liten Fiat 500 nästa och en stoor typ XC90 eller liknande som är högre den sista. Helt olika stilar, haha. Men det är de ända tre drömbilarna jag haft men det lär aldrig bli något av dem tre antar jag, äsch det finns andra drömmar också! Som ett tennisarmband, ohhh... Nej nu måste jag sova, helt slut efter denna vaarma dag!
