Godmorgon, idag hittar ni mig här nedgrävd i böcker för ett projekt jag håller på med... Och samtidigt gräver jag vidare i min endometrios och min egen resa... Jag har läst Food Pharmacy innan men tänkte läsa om den nu och highligha så som jag gjort i "Lycka till med resten av livet" och sen tänkte jag läsa om Good Enough också, att jobba med det som ligger rör mig privat också är verkligen en lyx med att driva mitt eget bolag och skapa mina egna projekt - just nu jobbar jag med ett projekt där jag lär mig mycket privat med kring min endometrios - sen om jag gillar allt jag lär mig vet i tusan. Det är så ENORMT slitsamt att leva med kroniska sjukdomar och försöka hitta svaren, lösningar och anpassa hela sitt liv utefter ens förutsättningar och undvika smärta genom att göra si eller så eller uterslute ditten eller datten. Privat har jag ju hamnat i ett enormt smärtskov igen och antingen går jag in i sjukvården och begär hjälp där igen och då har jag saker som dubbeldos av hormonbehandling eller operation och allt vad återhämtning från det heter eller ännu mer smärstillande jag ska stoppa i mig framför mig... Det känns som det enklaste vägen att gå just nu och med den där utmattande känslan som kröp tillbaka när jag kom in i smärtskovet i botten och ett liv där man ska ta ansvar för inte bara sitt eget välmående i form av frisk luft, rörelse, sömn och kost utan man har två små barn som påverkar enormt mycket av detta och man även är ansvarig för deras kostintag, friska luft, rörelse och sömn och där en hel del brister och är utmanande nog för denna mammans vardag så känns den andra vägen klurig att ge mig in på även om jag fortsätter läsa och forska i det för egen del. Det är den svåra vägen att gå - att ensam ta ansvar och forsätta prova alternativa vägar för mig och min kropp och att då "uppoffra" ännu mer från det som är den lite enklare vägen. HELST vill jag gå och lägga mig igen för jag enorm huvudvärk och är så trött av smärtskovet som malt på så länge nu men det är ingen annan som kommer och räddar mig ur det, det är bara jag som kan kliva framåt på ena eller andra vägen så jag har tack och lov tid med min osteopat idag för behandling så huvudvärken kan lätta och hon coachar också mig i mina tankar så jag tror jag kan landa lite i vilken väg jag ska gå framåt härnäst med henne sen. En sak är säker - hur mycket jag än vill undvika att se mig själv som sjuk så ser jag i min spegelbild denna morgonen att det är just vad jag är just precis nu. Sjuk. I ett smärtskov. Något är knas i kroppen och det går inte att förneka och försöka dansa runt det. Jag är sjuk och jag har ont.
