Vad ska jag säga... TUSEN TACK för er kärlek, omtanke, tips och respons på förra inlägget.... Jag mådde så kass förra veckan och var såå trött så när en efter en som jag mötte höll upp en stor röd varningsflagga så insåg jag att JAG bränner ut MIG. Ingen annan. Och det är bara jag som kan ändra på beteendet av att kännas stress i hjärnan och att hitta på nya saker att "fixa till" hela tiden. Så jag drog verkligen i nödbromsen och avbokade allt och lite till. Typ. Berättade för närmsta familj och vänner att jag kommer ha tom kalender och vara ledig i juli men att jag inte vill boka upp något - inte ens en glassfika för jag orkar inte hålla reda på datum och tider nu när jag ska återhämta mig. Jag vill ha HELT tom kalender. Noll ansvar. Noll. krav. Noll förväntningar från varken andra eller mig själv på mig. Så det här tänkte jag göra i sommar. Vila, äta mängder med glass och vara med familjen och när orken finns - göra spontana utflykter utefter hur dagsformen är. Hur natten varit. Hur vi mår. Så, i torsdagskväll när Rickard kom hem från jobbet pussade jag barnen hejdå och körde in till Malmö för att passa Donna och Essie medan syrran och hennes man kunde gå ut på dejt vilket var bestämt sedan tidigare iofs men som var något som på riktigt kändes vilosamt - för att vara tjejernas moster när mina egna barn inte är med är SÅ kul och kravlöst och bara busigt, enkelt och roligt. Och det händer typ aldrig - för mina barn står och drar mig i byxbenet samtidigt.... De la Essie för kvällen och stack ut på en restaurang runt hörnet och jag och Donna lekte, läste böcker och kollade på film. Jag var SÅ trött men det var SÅ vilosamt. Och lugnt. Lugnt I MIG liksom eftersom jag verkligen satt och kollade på filmen istället för att tjuvjobba samtidigt. Och mina barn åt middag med sin pappa som sen nattade dem så jag kom hem och kunde pussa deras ljuvliga små pannor godnatt i lugn och ro utan krav. Och på fredagen kom min syster och passade våra barn så att jag och Rickard kunde cykla iväg till en nyöppnad hamnkrog här runt hörnet och återigen så kändes det vilosamt och skönt trots att jag var SÅ trött. Jag är trött när jag vilar och sover också så jag försöker inte tänka att jag ska sova utan snarare vad som känns bra - att få cykla iväg på dejt med min man utan våra barn för första gången sen Corona gjorde entré kändes enormt vilosamt och härligt. Att få prata klart varje mening med Rickard. Äta gott, dricka gott. Skita i att fota, filma, göra stories och bomerangs och få för mig att detta är SÅ HÄRLIGT SÅ JAG MÅSTE BARA INSTAGRAMMA DET. Eller ta en bild för mig själv - nej. Jag ignorerade alla de signalerna och försökte ta in att det är så härligt och det upplevs här och nu och detta är tid för bara oss två. Urhärligt - Rickard däremot tog två bilder för ovanlighetens skull, haha. Denna när skaldjursplatån kom in och en när vi satt helt ensamma på uteserveringen på vår närmsta strandrestaurang här och skrattade och jag sjöng med i låtar från 2006 och 2007 när vi precis blev tillsammans. Jag var.... kravlös! Ansvarslös - alltså på sätt att jag inte hade något ansvar på mig mer än att ta hand om just mig här och nu. Och det var SÅ vilosamt på ett märkligt sätt. Och vi hade en så himla fin kväll jag och Rickard. Rolig och viktiga samtal. Var pirriga och nykära och skrattiga när vi kom hem vid halv tolv och vinkade hejdå till syrran som körde hem till Malmö igen. Att utbyta barnvaktskvällar var en briljant idé - BÅDA kvällarna gav mig SÅÅÅ mycket. Och det känns ju hemskt samtidigt såklart, men jag behövde få känna mig fri från att vara närvarande, inlyssnande, tålmodig (ÅH SÅ TÅLMODIG MAN MÅSTE VARA MED EN BESTÄMD SNART 2 ÅRING!!!), lugnande, tröstande, omhändertagande osv osv osv mamma. Sånt här får man ju inte säga det men så kändes det precis där och då. Så på lördagen när det fanns en tanke om att cykla iväg och äta middag med två tjejkompisar och det kändes härligt och vilosamt igen så sa jag ja. Och det blev en helt fantastisk kväll - jag är och har varit så ENORMT mycket med mina barn alla dagar och veckor och månader och år så även om det var dåligt samvete som skavde att jag inte skulle natta dem för tredje kvällen i rad så övertygade jag mig själv om att jag måste göra detta för MIN skull. Jag nattar dem ju och är där jämt annars - jag ÄR DÄR både fysiskt och mentalt så enormt mycket för dem. Så - jag tog på en paljettklänning och kände mig lite ansvarslös och kravlös igen.... Nä - så här såg jag faktiskt inte ut - jag tog av klackarna och drog på en stickad tröja över så känningen såg ut som en kjol och hade platta skor istället men att lägga tiden på att locka mitt hår var härligt. Och jag hade haft en superhärlig dag med barnen först med allt från Charles fotbollsskola till lek och mys. Telefonlös, blogglös, instagramlös och kravlös även där. Vi hade en härlig middag och pratade om högt och lågt, skrattade och grät som vanligt och blev lite trötta och tänkta cykla hem men så råkade vi visst dansa istället på stället. Som inte är ett dansställe för det får man ju knappt ha nu men vi tre dansade med varandra och skrålade med i roliga gamla dängor och vi hade SÅ kul. Alltså, SÅÅÅ så kul och jag är ingen festprisse - jag går ALLTID hem. Men denna gången hade jag feeling och det är lite det jag försöker göra nu - följa feelingen. Precis som när feelingen är att ligga i ett tyst rum och vila. Eller att vilja gå en runda helt själv istället för tillsammans med någon. Allt är okej och att slippa ta ansvar för någon annan än mig själv var helt magiskt och det har jag inte gjort på SÅÅ länge inser jag. Jag har ansvar för mig, mina barn, mitt hem, mitt bolag, min lön, min bil, mina elever, mina brudpar osv osv osv. Jag tar hand om många och jag försöker ta hand om mig själv också och det GÖR jag och har gjort med. Men... Efter traumaterapin har allt vändts uppochner och jag är väldigt ifrågasättande mot hur jag lever mitt liv - vad vill JAG egentligen. Tror absolut Coronasituationen har med detta att göra också. Så, jag har meddelat alla mina kunder, elever och brudpar och samarbetspartners och bloggpartners osv osv osv att jag kommer vara ledig i juli och ha semester på riktigt - jag kommer inte blogga och instagramma mer än något vykort och recap här och där OM jag får feeling. Min feeling ska få styra och den ska få gå från dag till dag, kalendern ska vara tom och jag ska prova känna efter vad jag vill och prova olika saker - jag kanske vill göra något jag inte alls trodde var "jag". Det känns.... Spännande ändå.... I söndags såg jag ut så här. Drack Clean och cyklade till stranden med familjen, badade i poolen med hela min storfamilj på vår nya traditionella söndagsmiddag med häng (OM man vill, man får också skippa det såklart) och Rickard spelade golf en sväng med min pappa och jag var ganska telefonlös och kravlös då med. Och lycklig, såå pirrigt lycklig i kroppen över den här förändringen jag håller på med. Vila. Följa flowet. Tömma kalendern. Och ha semester utan krav och förväntningar på det ena och det andra. Det blir fint det. Kanske dansar jag med tjejkompisar i en hamn och kanske ligger jag i skuggan och halvsover till sommar i P1 med Sissela Kyle på repeat - man kan tydliga vila när man gör både och....
