Innehåller annonslänkar till boktipsen Hej från sista påsk-dagen, nu känner jag mig rätt redo att montera ner fjädrar och ägg och allt sånt och satsar på vår, ljust och fräscht... Slängde ut lite blomfrön i rabatten och grävde ner julens hyacinter på framsidan - de blir ju vårhyacinter året efter sen vilket är så häftigt varje gång de kikar upp! Och på tal om att slänga ut lite frön istället för att förodla så där perfekt och driva upp och plocka in och ut i oändligheter för att härda dem innan man planterar ut dem så det verkligen en del i mitt Good Enough-tänk jag jobbar konstant med. hellre slänga ut en hel påse lite snabbt och försöka komma ihåg att vattna än att konstant känna att jag inte hinner med att fixa med förodlingarna som jag ser att "alla" pilla med på instagram... Jag får alltid storslagna planer för trädgården så här på våren och då glömmer jag lätt bort att jag inte har speciellt mycket tid över i mitt liv mellan småbarn som klättrar och klänger på mig, träning, jobb och hus och hem som det är - och kroniska sjukdomar och återhämtning som jag också försöka få in rum för numera... Så - nu påminde jag mig om det och bestämde mig precis som i julas för att det är inte precis nu, i år, när jag tycker det är extremt intensiva tider med småbarnen (främst 1,5åringen) som jag ska gå loss i trädgården - tvärt om är det nu jag ska ta genvägar. Och öva på att good enough räcker. VILKET ÄR SVÅÅÅÅRT om man är "duktig flicka" och effektiv prestationsprinsessa som jagar att bli klar med allt så bra-bättre-bäst som möjligt. Jag fick upp ögonen för mitt beteende 2011 när jag läste en book jag köpt av en slump innan jag åkte iväg på semestern - boken hette Good Enough och var skriven av Elizabeth Gummesson och än idag är den min ögonöppnare när jag trillar dit på allt FIX och känner mig prestationsstressad. Den är fortfarande ett SÅ bra tips om ni känner igen er i det jag pratade om på mina stories på instagram igår: Det började så här, att jag kände mig helt utbränd och matt av att att barnen klättrar på mig, sliter och drar i mig, mina kläder, mitt hår, mina öron, ska äta det jag äter eller kolla vad jag gör konstant - de gör det av ren kärlek och klättrande är för att de vill vara NÄRA men det tär på mig emellanåt när jag behöver lite space och just space kan jag inte ta eller få här hemma för de nosar upp mig på en sekund - så jag behöver lämna hemmet vilket jag brukar göra när jag tränar men det kunde jag inte göra pga senaste dygnens huvudvärk eller så brukar jag ju åka ner till vårt lilla spa i skanör och ta en massage och ligga i spaet där och vila.... Men det går inte heller nu och då började jag klura på en annan sak - nämligen att vi kvinnor inte är så bra på att prioritera vår egentid så som män - när de har besämt i grupp att de ska spela golf eller paddel eller vad som - då blir det aldrig några avhopp men när jag och mina vänner har bestämt att vi ska gå en promenad eller gå ut och käka eller vad som - då "skiter det sig" alltid för en eller ett par stycken som "inte får ihop det". Jag är likadan - medan männen alltid -alltid går iväg vilket vi också borde lära oss av och göra. Det är inte Rickards fel - det är mitt eget att jag inte tar mina timmar för mig själv, däremot så är det ingens fel men SÅ orättvist att han kan ta vilapauser hemma (klippa gräs, träna styrketräning, scrolla, jobba eller till och med sitta och dricka kaffe utan att något barn sliter och drar eller stör honom - det kan inte jag. Hade jag velat plantera lite blommor i lugn och ro så kommer dem direkt och kräver mig - alltid. Vet att ni är många som känner igen er i detta och det blev kloka DMs på instagram igår....) Ja - ni får gå in och se och läsa där, kan inte lägga upp alla tokiga print scrn på mig som kanin ,haha. Sen har vi det här - med att inte plocka, fix,a diska, tvätta, vattna blommorna, fixa barnens garderober osv osv osv när jag egentligen behöver vila eller göra något för mig själv - jag har iofs svårt att vila i stök iom min HSP men jag övar på det och jag märker att sånt här beteende som jag jobbat rätt hårt med att ändra (typ inte plocka heeela tiden och städa och rensa osv osv osv) förvärras när andra grejor är jobbiga - alltså hela min inre stress och min kvävda känsla och plockprinsessan som pressat mig senaste dygnet kom nog från den stora besvikelsen att jag fick sån där dunderhuvudvärk så jag kom av mig från träningen som jag mår SÅ bra av. Jag får frisk luft, jag får rörelse och träning, jag känner mig piggare efter, jag kommer iväg från huset och får lyssnat på en podd och rensat tankarna eller träna med vänner och allt det försvinner när huvudvärken kommer och jag inte kan träna och knappt orkar en powerwalk för jag är rädd att huvuvdvärken förvärras = jag känner mig SJUK, svag, trött och ledsen. Och då kommer gamla beteenden och trycker på lite extra och HSPn slår bakut om barnen gråter t ex - vilket A gör mycket nu för han trillar sååå mycket och bryter ihop av det och det gör fysisk ont i mig när han gråter så när jag är detta state of mind liksom. Svårt att förklara för en icke HSP människa inser jag. Hur som, jag läste lite i Good Enough förälder igårkväll för att peppa mig lite för när allt snurrar så där i hvuudet så har jag också konstant dåligt samvete och känner mig som en misslyckad mamma, vän, dotter, partner - you name it. Idag känns allt lite bättre när jag sorterat mina tankar. Min osteopat brukar påminna mig om det - att jag ofta sagt att jag känner mig ledsen och skör när jag haft ont i huvudet länge och att när jag mår dåligt så blir det lätt att ALLT som kan kännas tufft samlas på..... Logistiskt egentligen. Så, igår när jag kände mig helt mosig i hjärnan av att jag BEHÖVDE lite icke-ansvars-tid men inte lyckades klura ut vad jag skulle göra så skickade jag ut Rickard att springa istället (klassiskt för mig att göra när jag känner ett behov - då matar jag över med att fylla andras människors behov istället för att jag inte kan reda ut HUR jag ska möta mitt eget behov - SÅ knäppt egentligen men jag kan missa att dricka vatten eller ens gå och kissa för att jag inte orkar med barnens totala gråt om jag lämnar rummet, det är ju HSPn som gör så helt klart och något jag övar på också.) och så gjorde jag Sago YOGA med Charles istället. Vi rullade ut två mattor och gjorde en massa övningar och det var en fin stund tillsammans. Idag leker jag med barnen på rummet, Donna kommer snart och vi tre ska leka lite här hemma innan vi tänkte promenera bort till mormors hus när August ska sova. Det haglar STORT utanför fönstret och jag undrar hur mina små blomsterfrön klarar sig, haha. Jaja - det blev ett rörigt inlägg det här inser jag men jag är ensam med barnen och ville skriva av mig när tankarna fanns där - hoppas ni hängde med och känner ni igen er så köp för tusan Elizabeths böcker. Klokskapen i den kvinnan alltså!! Lyssna också på Fannys Förbilder med henne, den lyssnade jag på igårkväll när jag äntligen kom ut på en liten lugn promenad och sen började jag se lösningar istället för att fastna i gamla tankespår. Okej, nu - sista påskdagen!! Kärlek och tack för att ni följer!
