Åh vilket firande av förskolestarten och jobbstarten vi har haft spontant... I söndags var det så vackert väder så vi var på stranden där alla förskolekompisarna dök upp en efter en och vi hann leka och bada massor innan vi åt lunch hos mamma och pappa och slängde oss i poolen där på eftermiddagen... Och sen fick vi sms om att vi kunde komma och bada poolen hos vännerna också så då cyklade vi vidare dit och där övergick eftermiddag till kväll och en surf shake middag på deras fina uteplats för att avrunda söndagskvällen... Hur fint?! Och jag som nojat mig lite inför hela förskolestarten och att packa ihop allt och förbereda barnen och mig själv och allt bara släppte allt när de frågade om vi ville stanna och käka hamburgare. Mina gamla vanor av att man "måste" ha packat ihop allt och vikt och fixat och föreberett sitter i men jag utmanar dem hela tiden när jag får chansen. Först sa ja "nej vi måste hemåt för vi måste förbereda för imorgon och somna i tid...." men sen kastade jag ut den ursäkten ganska snabbt och insåg att typ inget MÅSTE ju fixas. Och jag tvättade och fixade med alla förskolekläderna när vi hämtade hem dem i juni - så de ska bara läggas i påsar och tas med. DET LÖSER SIG JOHANNA tänkte jag och stannade och hade en så fin kväll. Eller eftermiddag/tidig kväll. Vi var hemma vid åtta och barnen var nyduschade från deras utedusch så det var bara att hoppa i pyjamasen och gå och sova och sen packa ner allt i varsin påse för nu går de ju på varsin avdelning till skillnad från förra året. Och visst löste det sig, lämningen gick så himla bra och jag är glad att vi är igång ändå. När jag hämtade barnen på förskolan berättade pedagogerna att allt hade gått superbra och att de hade varit så glada hela dagen och haft en supermysig start. De är inte så många barn där fortfarande, 5 på August avdelning och typ 8 på Charles denna veckan så det blir en mjukstart och lugnt tempo för alla. Skönt. Charles sa att han var så spänd på vad de skulle göra imorgon när jag hämtade honom vilket var fint att höra, han är som jag och oroar sig lätt för förändring och miljöer man inte riktigt vet hur det ska bli i. Försöööker att inte lägga över mina känslor på hemmet och barnen och försöker som sagt utmana mina egna gamla idéer om hur saker borde gå till - därför sa vi ja när vi blev bjudna på pizzanight hos grannarna igår "för vi som har semester måste ju ta hand om er som har jobbat och gått i förskolan" som de sa så fint. Man tackar. Vi hann cykla och ta ett dopp i mormor och morfars pool innan vi stack hem till dem (som bor mittemellan mina föräldrar och oss, haha - preciiis i svängen där våra gator möts. Livet va??). Det kändes skönt att svalka av oss lite först. Och väl där hemma hade vi en så fin eftermiddag och kväll igen. Barnen lekte och plaskade och alla åt de ljuvliga pizzorna de gör i sin pizzaugn på uteplatsen och vi cyklade hemåt vid åtta igen lyckliga över att ha firat starten. Och eftersom jag försöker #fångasensommaren så tog jag kvällsdopp i havet när barnen somnat och jag fällde en tår över hur fint livet är och hur trött och matt man kan bli av att utmana sina egna föreställningar. Lite för intensivt egentligen med så här mycket umgänge för mig så jag kände hur skönt det var att cykla ner helt ensam för ett dopp i havet och ladda om inför dag 2 på jobbet. Och så tog jag denna bilden: Tacksam som sagt. Att bo så här vid havet. Att ha så fina vänner som delar förskola med oss och bor så nära. Att mamma och pappa också bor här nu. Att barnen trivs på förskolan och att vi har jobb att gå till. Att jag orkar lite mer nu än i våras men också att jag lyssna så fort kropp och knopp skriker stopp och paus. Eller försöker lyssna - helst ska man kanske lyssna lite innan. Idag blir det osteopaten på lunchen - spännande!
