Innehåller boktips med annonslänk Godmorgon onsdag från skrivbordet... Jag tog med frukostskålen upp hit och för första gången någonsin tog jag även med lite ljus upp och tände dem på skrivbordet... SÅN SKILLNAD i känslan av att sitta här och jobbar ju... Lite mysigare, lite lugnare.... Förr var ju mitt kontor August rum men det flyttade ut här på den öppna ytan när August flyttade in i min mage och först tänkte vi det som en nödlösning men sen trivdes jag väldigt bra här så jag stannade... Här finns bra ljusinsläpp från fönster och en fransk balkongdörr vilket ger möjlighet till lite frisk luft och att höra fåglarna kvittra på våren. Däremot så har jag ju bara satt hit möbler lite random och aldrig fixat till det - ännu en evig sak på min todolista... Att ta tag i denna ytan men just nu känner jag bara att det får bli ett annat år. Det är okej just nu och jag trivs. Andra saker på hemmets önske-todo (OBS, ett tips är att ha en önskelista på vad man önskar göra när tid och kraft finns istället för att det är en "MÅSTE" lista...) är att byta ut byrån i hallen som håller på att rasa samman, att hitta ett skåp till badrummet där uppe som jag drömt om sedan vi flyttade in - just nu har jag alla mina produkter på en öppen rullvagn och det är kaos men måtten är svåra och orken finns inte där... Jag önskar fixa August rum, ta bort byrån/skötbordet och ordna skrivbord och lampor (han bara en taklampa - och den hänger snett och är från mitt barnrum, haha), Som vanligt önskar jag - som så många andra - att rensa garderoben och liksom få till den riktigt bra men det kommer nog aldrig hända för det verkar inte vara min personlighetstyp att hålla allt i raka linjer i garderoben eller tänka ut hur den ska fungera... Samma sak med de två förråden vi har här inne (under trappan och i hallen). Det får vara kaos men jag drömmer OFTA om att allt står i raka linjer i genomskinliga boxar uppmärkta med vad det är i varje. Ja det finns mycket... Men det är inte prio som att t ex boka tid för att byta till vinterdäck eller köpa en ny bilbarnstol till August om växer. Jag är trött. SÅ trött och August fortsätter vara SÅ pigg och frustrerad på nätterna... (nej vi kan inte ta bort eller korta hans dagsnap än så det verkar inte bero på det... han verkar inte sova bättre oavsett om vi lägger honom tidigare eller senare och vi känner att detta bara är något han och vi ska igenom... Det är väl att han växer och börjar bli så medveten så allt snurrar antar jag, det var exakt samma med Charles och det höll på tills hans var typ 2.) och jag fick tipset om en bok som heter "Lite trött bara, annars bra" som ska berör det här med sömnbristen under småbarnsåren på ett väldigt bra och viktigt sätt. Vill läsa den men vet inte riktigt när jag ska orka, haha.... Men tips till er andra också för den verkar SÅ hyllad!! Jag ska dock försöka ta mig ur tycka-synd-om-mig-själv grejen nu och istället fokusera på allt jag KAN göra. Fick denna kommentaren bland alla kloka, fina igår: och ja här är verkligen också ett ställe att sänka kraven på mig själv och vad jag tror man borde hinna med i det sociala livet under småbarnsåren... Jag har konstant dåligt samvete för att jag inte säger ja eller hör av mig eller bokar upp mer med dem vänner som inte bor inom de närmsta tre kvarteren (där vi aldrig bokar upp saker utan verkligen tar playdejts efterhand när det passar och alla orkar och man lika lätt kan säga 3 minuter innan "idag funkar det inte, jag orkar inte eller barnen är på skithumör" typ). Jag har dåligt samvete för att jag inte håller kontakten bättre och tänker jämt på att jag borde skicka en blomma för att visa uppskattning för dem som jag vet finns där fastän vi inte hörs eller jag alltid säger nej. Jag avskyr ju att prata telefon så att babbla telefon med vänner som bor långt bort gör jag inte längre heller, jag smsar. Om jag ens hinner/orkar det. Men jag vet ju att jag har för höga krav på mig själv här med, jag ÄR en bra vän. Det säger dem iaf... Men jag vill vara bäst på att finnas där, ha tiden, ge uppmuntran, pepp, överraskningar och komma ihåg namnsdagar och födelsedagar och arbetsintervjuer och you name it... Samma sak med familjen, jag VET att vi är uppe i Småland så ofta vi har möjlighet och ork att vara med på allt möjligt där men jag har ändå konstant dåligt samvete för att vi inte är där ännu mer... Vilket dem säger att jag inte ska ha, dem förstår. Men det är ju inte sånt det handlar om - att jag är bra på att ta egentid för att spela tennis en gång i veckan är ju sånt som är en del i att få familjebalansen att gå ihop här hemma - jag hämtar alla dagar i veckan och roddar alltid eftermiddagarna med middag och bad och allt vad det kan vara så att Rickard har egentid med killarna och myskvällar och lägger dem när jag spelar tennis 19-20 är inte något jag ser som extrem egentid men jag är SÅ tacksam för den för den GER energi då jag får skratta, lära mig något nytt, babbla med andra mammor och röra på mig. Det är snarare det där med återhämtning i hemmet som jag behöver lära mig. Vila trots att det finns massor med saker att fixa med. Vila trots att det finns mer jobb att göra. Vila trots att det alltid finns mer träning att göra. Eller mer förberedelser inför morgondagen eller helgen. Vila kropp och hjärna i soffan helt enkelt. En sovmorgon till 09 på helgen är för att överleva den sömnbristen vi lider av snarare än egentidslyx och nu har vi bokat upp mamma och pappa att sova med barnen ett par gånger under närmsta månaderna också så vi tillsammans kan gå på en väns 40årsmiddag och sen SOVA den natten t ex. För relationen mellan mig och Rickard står alltid högst högst högst och det vet jag att många ser som egentid och lyx att vi "tar barnvakt" för att gå ut och käka (det var 3 månader sedan sist vi var på dejt så det är inte såå himla extremt mycket tyvärr...) men alltid faller om man som föräldrar inte fortsätter vara man och hustru och tanka äktenskapet fullt med energi och det är ju olika hur man gör det men för oss är verkligen en kväll någonstans med god mat och härlig energi värt guld. Jag tänker att det där med en mamma som är bra på att pausa/vila är så olika för var och en - för någon så kanske det ser ut som en omöjlighet av lyx när jag bokar en tennistid eller åker iväg på jobbresa (den är dock inte så avkopplande för sist jobbade jag 16 timmar i sträck...) medan för mig är det som kanske känns simpelt för någon annan en omöjlighet - som att slappna av på kvällen när barnen har somnat och bara kolla på en serie utan att jobba i hjärnan. Så det är nog snarare ett förhållningssätt till vardagliga livets alla listor och "måsten" som jag måste lägga in återhämtning, vila och pauser i. Paus i tanke, själ och kropp. Att boka en massage och få loss tid till det är inte det svåra, det är att ha riktiga återhämtningspauser i livet. Och att träna bort det där surrandet i skallen av alla todos... Lurigt det där. Hur som, det var sista tankarna på det for now - nu ska jag samla på mig pepp och tips på hur man kan förändra och förbättra och vara positiv till allt detta istället för att vältra mig i tröttheten jag landade i när osteopaten speglade upp allt detta. Hoppas du har en mjuk onsdag <3
