Godmorgon PÅSKVECKAN!! Har ni påsklov? Vi ska jobba halva veckan så barnen är på förskolan och de sprang lyckligt in imorse och vinkade hejdå, man måste ju älska bra lämningar!! Så jag jobbar i soffan och har nog en sån där berg-och-dalbanevecka framför mig igen tror jag... Igår fick hela familjen äntligen träffas en sväng, vi sågs utomhus - eller mamma och pappa framförallt var utomhus hela tiden och det var fint att känna att det var lite normalt emellanåt men mest kändes det jobbigt att allt är så onormalt och jobbigt. Eller inte mest, men i olika omgångar gick det upp för mig att August inte kunde trycka sitt lilla ansikte mot sin mormor och morfars huvuden så som han alltid gör. Vi är ju vana vid att mamma eller båda typ bor här 2-3 gånger i månaden så att inte ha den tiden och den vardagen tillsammans känns av... Sen är det så mycket annat som inte riktigt blivit som vi tänkt oss i familjen, min syster blev sjuk för några veckor sedan och jag har inte velat skriva om det där och då men det har varit lite jobbiga veckor bakom oss. Det var något helt annat än corona eller nått sånt och vi visste att det inte var "farligt" på hela tiden men det var ändå skitjobbigt och läskigt såklart eftersom hon blev inlagd på sjukhus, sövd och osv och att hjälpa till med Essie och Donna och allt runt omkring och bara försöka stötta på distans eftersom det var besöksförbud på sjukhuset såklart så hon var tvungen att vara ensam när hon gick igenom allt. Fy, kan inte tänka mig hur hemskt att behöva sitta själv och vänta när man ska hämtas till OP och att ha en liten 5månaders som behöver vara med till och från på sjukhuset. Men syrran har varit så jädra stark genom det och nu börjar vi vara ute på andra sidan, skönt - men ja. Onormalt mitt i allt och sjukt läskigt att se hur nerstängt allt är runt sjukhuset i Malmö, Coronatältet utanför och ja - att vi lär ha vår våg i Skåne nu efter påsken. Det har ju redan kommit ner lite påsk-semester-firare till sina hus och stugor här på Näset, framförallt från Stockholm dessvärre och alla har inte riktigt lyssnat på att man ska stanna hemma och INTE resa eller resa till sina sommarstugor eller släktingar eller så alls i påsk om det inte är absolut nödvändigt - och det är det ju inte för nästan någon om vi ska vara ärliga. Sen har ju mamma och pappa köpt ett hus här i Höllviken som de får nycklarna till på torsdag vilket är HELT FANTASTISKT men ja, det är ju helt klart en rörig tid att sälja ett 20-talshus och få nycklarna till huset här så även där har vi planerat om lite och hur påsken blir får vi se, vi stannar hemma allihopa såklart, inget Småland eller så men eftersom mamma och pappa nu har huset här som vår/sommarhus så hoppas vi att alla är friska så vi kan ha lite påsk-grillat i trädgården där tillsammans bara vi i familjen. Kusinerna byggde ett "sandslott" på stranden igår, gullisarna... Jag tror hela Sverige känner sig svajiga nu, som att man bär på en oro/sorg/lätt depression hela tiden som man inte vet hur man ska hantera riktigt... Inget blev ju som man hade tänkt sig - för någon. ALLA är i situationen att man måste tänka om, man måste hitta en ny vardag, man måste avboka saker man sett fram emot och man känner oro för ekonomi och hälsa.... Det är så viktigt att försöka förstå att alla känner så och att JUST NU är det normalt och inget att vara rädd för - känslan att känna oro alltså... Den får vi leva med nu ett tag och lära oss hantera... Jag vill gråta floder över hur allt blev i just vår familj och framförallt för syrrans familj och mamma och pappa MEN det är liksom det lilla om man tittar på omvärlden och hur andra har det. Vi är inte unika i att känna "så här skulle det ju inte vara eller kännas" så det gäller att inte gräva ner sig i den känslan. Det blir bra till slut. Hur som - det är ju fint att vädret är vackert, varmare och solen hälsar på oftare så man kan ses ute. Grilla och äta middag tillsammans och kanske ha påskäggsjakt i mammas och pappas nya trädgård om vi har tur. Tacksamheten över att det finns sätt att ses ens. Och tacksamheten att mamma och pappa nu får huset - så att de kan flytta hit när det passar och på något sätt så kommer ju sommaren, semestern och lättare tider till slut Och det kommer en tid efter Corona - nästa år är kanske allt lite mer normalt igen... Det är bara att hitta det nya normala här och nu och acceptera den tillfälliga förändringen. Jag är så tacksam över vi bor i hus med trädgård, att jag och Rickard har jobb som absolut är drabbade men att vi har buffrat både i företagen och privat så vi klarar oss, att vi inte har några underliggande sjukdomar, att vi inte har några över 70 år i närheten att oroa oss för även om vi är försiktiga med både mor och farföräldrar till barnen där det kanske finns lite att vara försiktiga med.... Att det är vår som sagt - att det blir varmare och soligt och att växtligheten börjar pirrigt nog dyka upp och att sommaren faktiskt är runt hörnet och då tror jag ändå att många restriktioner kommer vara kvar men eftersom vi bor som vi gör med stranden runt hörnet så kommer vi få en liten paus och känna oss liite normala då...Hoppas på det iaf. Nu - måndagsjobb!
