HEJ på er! Glömde ju visa sista vårblomman idag och ni är nog SÅ intresserade - eller så har jag dåligt med bildmaterial från senaste dagarna, haha, men här är den iaf! Iris på lök. Ger lite vårpirr i TV-rummet tycker jag och som vanligt gräver jag ner alla lökar i trädgården efter och hoppas på att de dyker upp nästa år igen. Och på tal om trädgården så töar snön bort nu och det ska bli plusgrader så det börjar bli dags att beställa rabattkanter och ta tag i grävandet av rabatterna och trädgården igen och planera inköpen inför våren för i år ska jag äntligen investera i en blomstrande trädgård och något litet gulligt träd och det ska bli SÅ härligt att se allt växa fram... Jag drömmer om att lägga en riktig plattgång upp till huset men orken finns nog inte där... Ett cykelskjul vore också skönt att ha och det där uterummet eller taket iaf som man kan sitta under varma men småregniga sommarkvällar men orken finns inte riktigt där i år heller tror jag och jag försöker landa i att det är okej. Att det som BLIR är härligt och att det kommer förhoppningsvis ett år nästa säsong igen och då kanske jag göra ett litet steg till. Fotograf So Lovely - en mer ovanlig bild och ovanligt ansiktsuttryck på mig som lätt faller bort i urvalet men kul att visa här tänkte jag. Igår pratade jag men en bekant som lever med cancer som väljer livet varje dag trots ovisshet om hur länge hon kommer få leva eller hur livet kommer ta sig och det är så otroligt viktigt att påminna sig om att livet är här och nu. Livesändning varje dag och att man inte vet vad som händer imorgon eller nästa vecka eller om ett år utan det är liksom här och nu som gäller,. Det är därför jag verkligen fightas med att ta mig an all psykisk sorg och fysisk smärta av endometriosen och huvudvärken och aktivt försöker välja livet, göra det jag kan för att må så bra som möjligt och verkligen går till botten med allt just nu även om det är slitsamt - för jag vill mår så bra jag bara kan och vara stark och framförallt ha en självtillit och egen navigering i livet framåt. Må bra, göra sånt som jag mår bra av och som genuint gör gott för mig och min familj. Lägga tid på det som verkligen är viktigt - som familjen och undvika sånt som samhället och omgivningen och sociala medier lätt kan lura mig till är viktigt. Mer hur det känns och minder hur det ser ut. Det spelar ingen roll hur det ser ut. Foto Maria Broström Och idag hade jag ett långt samtal med en annan bekant som berättade om tuffa utmaningar kring att vara utlandsvensk i vårt samhälle och hur det är att ha mindre pengar och liksom inte ha råd med aktiviteter för ens barn men ändå få höra att "hen borde gå på aktiviteter och få leka mer med kompisar" osv - men aktiviteter är ju skitdyrt och alla barn måste inte gå på dem. Och att ha playdejts när man inte kan svenska utan bara engelska kan kännas läskigt för hen känner sig osäker på om barnet som kanske kommer hem till dem och leker känner sig tryggt när hen inte kan förstå den vuxna även om hens barn kan översätta. Och att de bor mindre än de flesta i omgivningen, betydligt mindre, och hur det blir för hens barn ju äldre barnet blir och det pratas mer om hur man bor, vad man har för bil, vart "alla" ska resa på lovet och vilket märke man har på skorna. Och jag vet ju allt detta och tänker ofta på det och har sån empati för alla människors olika livssituation som ni vet MEN att ha det här samtalet och bolla och stötta och framförallt LYSSNA på hens historia som hen behövde bara få UR sig om senaste veckorna påminde mig ännu mer om vikten av att jag vill och MÅSTE hitta tillit till mina egna värderingar, mina egna beslut i livet för mig och min familj och liksom att fortsätta verkligen vara aktiv på att visa, berätta, lära och förklara för mina barn om livet, världen och alla människors olika förutsättningar och att alla är lika värda. Vad som är viktigt på riktigt i livet. SÅ så viktigt för mig. Foto Maria Broström Jag oroar mig ofta för hur det ser ut när vi bor i vårt "stora fina vita hus med vitt staket" och promenerar till havet och stranden runt hörnan och har två fina bilar på framsidan - att det ser ut på ett visst sätt och att jag aldrig liksom vill att mina barn ska ta det för givet att "man" bor så här om ni förstår vad jag menar. Vi har jobbat hårt för att kunna bo så här, ingen har gett oss pengarna men vi har också haft tur helt klart - att vi sålde två lägenheter i Stockholm med stor vinst tillexempel och att vi vågat investera pengar som vi satsat på och hoppats och arbetat för att de ska växa och dem har gjort det. Hårt jobb men helt klart tur också och att vara priviligierad nog att växa upp i Sverige där vi kunnat plugga och ta oss ut på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden och få sjukvård genom alla mina turer mer eller mindre gratis osv. Jag har sån enorm empati och respekt för det och ibland tänker jag på och är rädd att man tar mig för någon annan - en lyxlirare i vitt hus med fin bil som tar det för givet. Det gör jag ALDRIG och det är inte viktigt på riktigt för mig. Vi har jobbat hårt och vi ha pengarna så jag kan köpa växter att plantera i trädgården i vår och jag njuter varje sekund - men om vi av någon anledning skulle behöva dra ner på kostnaderna, flytta till något mindre eller andra bilar skulle jag inte bry mig för vilken bil jag kör är inte viktigt på riktigt om ni förstår vad jag menar? Och vi bor i en kommun där det är många "fina bilar och fina hus" och bra skolor och allt det där och när man kikar på hur det röstas här så blir jag ibland rädd för hur jag ska ge mina barn rätt och riktiga grundvärderingar liksom - det är mycket tankar som snurrat igång nu när vi skulle göra skolvalet och en ny värld öppnar sig i höst med ett barn som går på en skola och nya barn och nya föräldrar och mer och mer yttre saker som kommer ge intryck och påverka mina barn vilket känns läskigt och viktigt att grunda oss i. Och eftersom jag själv just nu jobbar med att verkligen träna upp min tillit till mina egna beslut - något som rubbades under traumaåren och som sen dess jag omedvetet konstant frågat efter godkännande hos andra i min omgivning kring mina tankar och beslut - så jag gör och tänker och beslutar "rätt" och "okej" och att det liksom är godkänt så har jag reflekterat över alla dessa tankar extra mycket. För vad det gäller barnen och vad jag lär dem så har jag alltid naturligt haft att de är snälla, att man inte får slåss ,att man har empati och medkänsla, att man är en snäll kompis och att man har gränssättning och stopp min kropp och allt sånt som jag själv är vacklig i som SÅ viktiga bitar där jag varit som en lejonmamma för dem. Det finns ju i mig någonstans eftersom jag med vrål säger och gör och agerar och känner och visar allt detta för dem. Men när det kommer till mig själv så är det fortfarande ofta svårt att sätta gränser eller ha tillit till att så som jag vill eller inte vill göra är okej. Och så vill jag inte ha det längre - jag vill vara trygg ända ner i lilltån i mina egna värderingar och beslut kring mig också. Foto Maria Broström Men hur lär man sig det? Jaa hörreni, när självkänslan, självtilliten och gränssättningen bryts ner under 5 års tid i de känsliga tonåren där man ska separerar sig från sina föräldrars värderingar och regler och hitta sina egna men det då finns någon annan som sätter upp HELT fel spelregler för en på så otroligt många sätt och man sen lever efter dessa reglerna resten av sitt liv tills nu så är det inte så lätt som det låter att navigera rätt. Det är liksom nya banor som måste köras upp i hjärnan och jag har tränat på att tänka att jag är fel, att jag tänker fel, att jag måste kolla av så att jag inte gör fel med alla andra hela tiden och så att jag inte kommer straffas på ett eller annat sätt för att jag tog en genväg eller gjorde så som jag skulle må bäst av eller tycker skulle bli bäst så att nu träna på att jag har tillit till hur jag tänker, känner, vill, kan och behöver göra eller inte göra med mitt liv, min kropp osv är svårt och det kräver tid. Därav är jag skör privat ofta, för det är slitsamt att inse hur länge detta varit mina spelregler som jag levt efter. DET.ÄR.SÅ.OTROLIGT.SORGLIGT att inse. För när jag kikar på hur jag agerar med barnen så kommer mina gamla grundvärderingar in så himla tydligt. Det som verkligen är viktigt för mig. Och när jag får lite hjälp att kika på mitt liv och blir påmind om att jag VISST är kapabel till en massa saker - som att driva mitt bolag, planera bröllop och fester, utbilda, skriva texter, leverera shower framför en kamera eller live, laga mat, ta hand om mitt hem, vara omtänksam mot andra, finnas där för människor i mitt liv, ta ansvar för min ekonomi, ta ansvar för mitt liv. Jag ÄR kapabel till en massa saker och nu ska jag bara få med hjärnan och känslorna i kroppen på det med. Och vet ni vad, att utbilda mig till coach, att finnas där för andra och låta dem inse saker med sig själva, med sitt liv, sin självstyrka, sin självtillit, sitt självvärde, sin självkärlek och hjälpa dem hitta vägen framåt, uppåt och den energin jag själv hittar för varje litet steg jag tar är det mäktigaste jag varit med om för det är precis det jag vill jobba med. Att så många människor som möjligt kan leva här och nu och verkligen ta ansvar för att leva sitt bästa liv. Må sitt bästa jag. Sätta sig själv i ett första rum och klura på vem man är och vad man behöver och faktiskt utveckla och ta det i livet. Det ÄR så viktigt och spännande och att hjälpa andra hjälper mig med. Att belysa vikten av det liksom. Och på sätt och vis började nog bröllopsplaneringen lite där också utan att jag förstått det - att hjälpa folk med sin drömdag och finnas där som stöd längst vägen, bollplank, lösningsorienterad och fixare som förverkligar någons dröm. Det kan låta som två helt olika jobb men för mig går det verkligen hand i hand. Foto Maria Broström. Det är lite tyngre inlägg just nu men på något sätt är det dags att låta orden rinna ur mig lite och att ni vet vad det är jag jobbar med personligen och i bolaget och ja - i livet just nu. Att lita på mig själv. Kärlek till er alla - ta hand om er, om livet och gör det som är viktigt på riktigt.
